Olof Wretling, känd från bland annat humorgruppen Klungan, radioprogrammet Mammas nya kille och julkalendern ”Tusen år till julafton” vinterpratade i Sveriges Radio P1 på nyårsafton.
Han berättar bland annat om sin dyslexi, tvång och panikångest. Han beskriver att han vuxit upp med ”spring i benen” (på västerbottniska: men vilken yrväder) Och att människor genom livet gett honom ”diagnosen” dampunge.
Olof beskriver hur det i hans huvud flyger runt idéer i ilfart, som slarvigt vikta pappersflygplan. Hur hans livliga fantasi också hittar på att det inte finns luft kvar på spårvagnen när han får en panikångestattack. Han menar att tvången också beror på en ”livlig fantasi.”
Han pratar om hur diagnostiserandet har hämmat honom. HUr han inte vågat skriva på grund av dyslexidiagnosen. Och hur han sedan fick rådet att skriva ett brev, och nu livnär sig på just skrivande. Det är också det som är budskapet i hans vinterprat; Vi vinner sällan något på att ge varandra olika diagnoser eller berätta för varandra att vi är på ett visst sätt. Han menar att vi i stället borde lyssna på varandra och ställa en förlösande fråga eftersom diagnoserna cementerar fördomar och hindrar människor från att växa.