De tre debattörerna vill reda ut en del frågetecken kring den stora internationella studien av hjärnstruktur och adhd som nyligen publicerades i Lancet Psychiatry. Studien visar att fem områden i hjärnan är något mindre hos personer med adhd. Dessa är hippocampus, amygdala, putamen, nucleus accumbens och nucleus caudatus. Områden som bland annat påverkar känslor, aktivitetsnivå, arbetsminne, uppmärksamhet och belöningssystem. Många som själva lever med diagnosen upplevde en lättnad i att det finns något konkret som går att mäta, andra kände en oro inför att resultatet framställdes som att personer med adhd har defekta hjärnor och är mindre intelligenta. Så här skriver artikelförfattarna:
”Studien säger inte att adhd är en hjärnskada eller att den på något sätt är tecken på lägre intelligens. Resultaten kan mycket väl tolkas som att individer med adhd visar en extrem variation av ”normal” hjärnutveckling. Variationer som skapar olika kognitiva svårigheter, som till exempel förmågan att bearbeta sinnesintryck och anpassa sitt beteende efter situationen, och som leder till problem med att klara av andras förväntningar och krav.”
De betonar att en ”adhd-hjärna” utvecklas annorlunda och mognar långsammare, och att adhd-symptomen ofta minskar med åldern – därför är det avgörande att få rätt stöd, stimulans och förståelse under uppväxten.
”Vi vet genom kartläggningar av familjer med barn med npf att uteblivet stöd i förskola, skola och till familjen, i stor utsträckning leder till stress och psykisk ohälsa hos såväl barnet som föräldrarna. För barnen betyder det risk att inte klara av skolan och därmed aldrig få en chans på arbetsmarknaden, för föräldrarna havererade relationer, stressrelaterade sjukskrivningar och ökat deltidsarbete."