Nästa artikel

Som liten fick Victoria Eriksson diagnosen Asperger och kände sig ensam i skolan. När hon flyttade till Stockholm år 2008 tog livet en oväntad vändning. Hon har varit med i program som Top Model och Project Runaway och driver i dag ett klädmärkesföretag och ett Instagramkonto med 70 000 följare. ”Mina diagnoser är en fördel för min kreativitet.”

Det började redan när Victoria Eriksson var liten. Hennes mamma noterade att hon var ett tystlåtet barn som hellre satt och ritade för sig själv än spenderade tid med sina jämnåriga kamrater. Victoria, som är uppvuxen i Luleå, genomgick sex år gammal en neuropsykiatrisk utredning och fick diagnosen Asperger.

– Året var 1993 när Asperger knappt var ett begrepp i Sverige, säger hon när Special Nest träffar henne i lägenheten i centrala Stockholm.

Det är inte alldeles ovanligt att diagnoser upptäcks först senare i tonåren, med konsekvensen att barn ofta går i skolan i flera år utan att få nödvändiga och tillräckliga stödresurser. För Victoria var det alltså annorlunda. Hon fick en assistent och gick i stor klass under grundskolan och mode- och designlinjen på gymnasiet. Även om skolan gick bra trivdes hon inte. När Victoria var yngre tyckte hon om att vara ensam, men under gymnasiet blev hon mer kontaktsökande och önskade sig fler kompisar att umgås med.

– Men det var svårt. Jag hade redan fått en stämpel på mig om att jag ville vara ensam och det gick inte att tvätta bort etiketten, säger hon. 

Driven av en längtan efter en större stad, nya utmaningar och fler kompisar flyttade hon nästan direkt efter studenten 2008, till Stockholm. Victoria visste det inte då, men livet skulle ganska snart ta en helt oväntad vändning för henne. Hon studerade först till hår- och makeupstylist och gick senare en utbildning på Tillskärarakademien, som kom att bli en väldigt utvecklande tid där hon fick möjligheten att ta sina kunskaper i att formge kläder till en ny nivå.

 

Startade eget märke
Efter utbildningen startade hon sitt eget klädmärkesföretag med fokus på stilen gothic som i dag går under namnet Victoria Lovelace, där hon ritar och syr upp sina egna kollektioner som säljs via en nätbutik. Men företaget var precis påbörjat när hon mest av en slump testade att söka in till Top Model Sverige. Hon såg annonsen på Tv3:s hemsida och tänkte: Varför inte? Hon skickade in bilder på sig själv där hon bar gothic-plagg som hon hade sytt.

– Det var ett slags test för att se om castingteamet kunde se modellen bortom den ovanliga stilen, och om en person med en alternativ stil kunde komma med i ett vanligt modeprogram, konstaterar Victoria.

Två dagar senare blev hon uppringd av produktionschefen för programmet som kallade Victoria till en casting. Av sammanlagt 4 000 sökande blev hon slutligen en av de tio deltagare som reste till Los Angeles i USA för att medverka i det populära programmet.

– När jag sökte trodde jag verkligen inte att jag skulle komma med. Jag gjorde det mest för att jag hade tråkigt en kväll. Allt gick så snabbt.

Inspelningen var präglad av press, stress och nära umgänge med människor – alltså situationer som personer med Asperger syndrom vanligen inte värderar särskilt högt. Men Victoria försökte anamma en inställning som handlade om att släppa pressen, ha kul och köra på. Och det visade sig vara en framgångsstrategi. Visserligen vann hon inte, men hon kom på en bra femteplats.

 

Ville visa en annan sida
Inspelningen var utmanande på många sätt. Juryn kritiserade inte bara hennes klädstil, utan även att hon inte ville titta folk i ögonen. Det hela ledde till att Victoria gick ut och pratade om sin diagnos i flera svenska tidningar. Också det sociala samspelet kunde vara prövande. Deltagarna bodde tätt inpå varandra i ett hus. Victoria löste situationen genom att dra sig undan, ta med hörlurar och en bok in på sitt rum för att ladda krafterna i ensamhet.

– Jag sa till de andra deltagarna att de inte behövde oroa sig. Jag kände mig ju inte exkluderad, jag ville bara vila, säger hon och fortsätter:

– Folk kanske tänker att en person med Asperger inte kan vara med i Top Model, med tanke på alla stress och press. Anledningen till att jag gick ut och pratade om min diagnos var att jag ville visa att det inte stämmer.

 

Ännu en tv-serie
När hon var åter i Stockholm blev livet annorlunda. Plötsligt blev hon igenkänd på gatan, fick skriva autografer och stå modell för flera frisörmärken och den kända modeskaparen Gunilla Ponténs kollektioner. Trots framgången som modell ville Victoria emellertid inte släppa sitt egna skapande av kläder, varför hon sökte in till programmet Project Runaway (där olika kläddesigners tävlar mot varandra) och kom in. Också det blev en utmaning för henne.

Victoria, som 2013 även fick diagnosen ADD, har svårt med struktur, planering och tidsuppfattning. En timme eller fem minuter; det uppfattar hon som samma sak. I programmet tvingades hon däremot planera och organisera mycket liksom producera klädesplagg under tidspress – och därtill kort tid.

– Det gick faktiskt mycket bättre än väntat. Jag bestämde mig i förväg för att jag skulle klara detta och kollade i princip på klockan hela tiden för att vara säker på att jag åtminstone inte skulle strula till något på det sättet, säger Victoria.

Hon höll sig kvar till tredje avsnittet.

– Min modestil passade inte riktigt i programmet. I Sverige är det mycket less is more, men gothic handlar snarare om att more is more.

 

Fördel för kreativiteten
I dag driver hon företaget Victoria Lovelace vidare och ska snart sy upp en ny kollektion som ska lanseras i nätbutiken. Utöver det har hon ett konto på Instagram där hon samarbetar med företag och berättar om deras produkter. Det låter inte så märkvärdigt, men faktum är att Victoria har 70 000 följare.

– Mina diagnoser är en fördel för min kreativitet. Jag lever verkligen för mitt skapande och när jag väl börjar med någonting kan jag inte sluta. Det är som att man sugs upp i skapandet, säger hon.

Däremot är det mer utmanande att ha en enskild firma, med bokföring och redovisning – sådant som kräver struktur.

– Jag gillar inte alls pappersjobb. Jag har en kompis som också har Asperger och ett företag och vi brukar träffas för att prata av oss, säger hon och ler.

 

– Vad tänker du om din resa i dag?
– När jag flyttade till Stockholm trodde jag inte att det skulle gå såhär snabbt och att jag skulle sitta här i dag. Jag har haft en jävla vilja.

Annons