Nästa artikel

När vi jobbar med barn ska vi tänka att det är en bilverkstad. Vi kan inte ha en verktygslåda med ett enda verktyg som ska utföra allt. Samma sak gäller metoder. De behöver anpassas efter situation och person. Det menar Bo Hejlskov Elvén, psykolog, föreläsare och författare.

Redan som barn lär sig de flesta att skilja på sin egen och andras starka känslor. För somliga är det svårare och det kan ta sig uttryck i att de själva blir arga för att någon skäller på dem.

Bo Hejlskov Elvén är leg. psykolog och en av Sveriges mest anlitade föreläsare om hur man hanterar problemskapande beteenden utifrån lågaffektiva metoder.

– Jag brukar koka ner det till en metafor. När vi jobbar med barn ska vi tänka att det är en bilverkstad. Då blir det lättare att förstå. Vi säger inte att det är fel på bilen och att den inte vill samarbeta om skruven inte sitter fast. Då säger vi att det är fel på verktyget. Vi säger inte heller att bilen kan om den bara vill då den inte fungerar. Det är samma sak med barn. Vi måste förstå att barn är barn. De är i skolan. Pedagogerna har betalt för att det ska fungera.

Det är en onsdag i mitten av november och Bo Hejlskov Elvén har redan hunnit föreläsa i tre mellanstora svenska städer. I veckan ska han också hinna med att besöka Stockholm för att föreläsa för Skolinspektionen och sedan åka vidare till England.

När vi träffar Bo Hejlskov Elvén delar han med sig av hur han ser på trender i bemötande och behandlingar, vilka metoder som kommit och gått. Han menar att personer som lättare hamnar i affekt och är mer benägna att gå upp i andra personers affekt svarar bättre på ett lugnt bemötande:

– Intresset för den lågaffektiva metoden beror på att det är rätt i tiden, säger Bo Hejlskov Elvén och utvecklar sitt resonemang:

– Grundprinciperna är enkla. Vi behöver förstå affektsmitta. Är du lugn så är barnet lugnt. Alla barn gör alltid så bra de kan ifrån sig. Ibland måste vi kompensera för vissa barns bristande förmågor och vi kan slippa kaos om vi låter barnet få behålla kontrollen. Vi måste också komma ihåg att en människa gör det mest begripliga i varje situation. Vi säger ja till det vi kan beräkna konsekvenserna av, vi säger nej till det vi inte kan beräkna konsekvenserna av och utmaningen vi står inför är att få eleven att säga ja.

 

Metoder går i vågor
Bo Hejlskov Elvén tror att vi har lätt att ta till oss den lågaffektiva metoden och att den fungerar bättre än många andra metoder som finns tillgängliga.

– Sedan är det väldigt intressant att evidensen för en metod faller över tid. Det handlar om att samhället förändrar sig. Kbt var effektivt på 1990-talet men idag vet alla hur vi ska tänka om vi blir deprimerade, därför är evidensen sämre idag. Det har blivit en del av samhället. Nu kommer lågaffektivt bemötande och om 30 år kanske det inte alls är effektivt längre. Så är det när vi har vågrörelser i samhället.

Samtidigt poängterar Bo Hejlskov Elvén att han inte tror att barn har fler problembeteenden idag än vad de har haft förr. Snarare, menar han, att problembeteenden tar sig uttryck på andra platser idag eftersom vi lever på andra sätt och dessutom att vi upplever andra saker som problem idag än vad vi gjorde förr.

– För 40 år sedan hamnade barn med stora beteendeproblem i barnhem. Så är det inte idag. Idag bor barnen hemma. Det innebär att vi behöver mer beredskap hemma. Familjer av idag är mer utvecklade mot ”vad tycker du?” och ”vad vill du välja?” men alla barn klarar inte det sammanhanget. Förr i världen var det mer struktur i familjerna. Struktur i en familj när du har en god relation är en ganska effektiv metod. Men den är ineffektiv på ett barnhem, för där har du inte relationen. Därför kan vi säga att vi har färre barn idag som far riktigt illa men vi har fler familjer som har det jobbigt. Det är en samhällsutveckling.

Trots att den lågaffektiva metoden visat sig fungera väl med samtiden finner Bo Hejlskov Elvén det ”otroligt problematiskt” då landsting eller skolor väljer att endast anamma en metod i sitt arbete.

– Vi kan inte ha en verktygslåda med ett verktyg. Vi måste ha många verktyg. Det handlar alltså inte om att ha en metod utan flera. Många olika verktyg och metoder som är anpassade efter situation och person.

 

– Finns det risker med den lågaffektiva metoden?
– Ja, om den missuppfattas. Om man tror att lågaffektivt är att vara icke-affektiv och inte göra någonting. Det konstiga är att det först fungerar alldeles utmärkt. Men efter ett halvår eller ett år så blir det riktigt jobbigt. Att backa och inte ställa krav är inte ett lågaffektivt bemötande.

I min värld är det självklart att vi ska ställa krav. Men det handlar om hur du ställer kraven. Det handlar om hur du styr i jobbet, inte att sluta jobba. Det är det största problemet vi har att några tolkar det så. Man kan inte som förälder eller pedagog säga att man aldrig ska säga nej till ett barn. Eller att du aldrig ska ställa krav på ett barn. Men om barnet inte tål ett nej, eller inte tål det krav du ställer. Då måste det omformuleras. Vi andra som tål det kan behöva ett nej ibland men det finns ingen anledning att skrika.

 

– Du har, tillsammans med Tina Wiman, nyligen kommit ut med boken Barn som bråkar - att hantera känslostarka barn i vardagen.vem ska läsa den?
– Den riktar sig till föräldrar och är en del i en serie. Det finns även en för skolan, en för äldrevården, en för psykiatrin och så kommer det att komma en för socialarbetare, hvb. Tanken är att det ska vara en bok som ger mantran att ha med sig i vardagen. Det är inte en heltäckande bok om hur man fostrar barn. Det är en bok som tar i frågan ”Hur kan man göra som föräldrar när man har barn som är arga, skriker och har sig?” Jag tycker inte att det har funnits någon bok för det.

Fem tips från boken om hur man bemöter ett barn med problemskapande beteende

  1. Man måste förhålla sig till att barnet gör sitt bästa. Det är kärnan och det måste man förstå.
  2. Det är upp till den vuxne att få det att fungera. Det är ett vuxenansvar.
  3. Sedan behöver du en metod. Det räcker inte att gapa och skrika. Det kommer inte att fungera. Du måste tänka om.
  4. Sedan måste det vi förväntar oss av barnet göras begripligt.
  5. Är du lugn så är barnet lugnt.
Annons