Nästa artikel

Det finns tydliga samband mellan språkstörning och ytterligare neuropsykiatriska svårigheter. Det har flera forskare sett.

– Jag tror att språkförmåga är en av våra viktigaste kognitiva förmågor. Det kan säkert finnas en liten grupp barn som enbart har problem med språket men ofta hänger de språkliga svårigheterna samman med andra saker, t.ex. annorlunda kontakt och beteende säger Carmela Miniscalco, logoped och universitetslektor.

Hon har arbetat som logoped sedan 1986. I hennes forskning har det visat sig att fler än hälften av de barn som vid 2,5 års ålder har språkliga svårigheter senare visar sig ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

 

Skillnaden kvarstår över tid
Forskningen gjordes i Göteborg & Bohuslän och utgick från en BVC-screening som Carmela Miniscalco utvecklat efter en förlaga från England. BVC-sköterskorna genomförde 2,5-årsscreeningen som undersöker hur barnet förstår och använder talade ord och 2-ordsmeningar.

Sköterskorna skulle identifiera barn som inte klarade screeningen och för varje sådant barn skulle de sätta upp ungefär fem kontroller, det vill säga barn som inte hade några språkliga problem enligt screeningen. I studien ingick till slut 25 barn med språkliga problem och 80 barn utan språkliga problem.

– Sedan testades alla dessa 105 barn av logoped utan att logopeden visste vilka barn som tillhörde viken grupp, säger Carmela Miniscalco.

Hon följde sedan barnen över tid. När de var 6 år träffade hon 99 av de 105 barnen för en ordentlig logopedisk bedömning där hon testade olika språkliga områden – språkljud, grammatik, ordförråd, och kommunikation/pragmatik.

– Det jag fann då, trots att jag inte visste vilket barn som tillhörde vilken grupp när jag testade dem, var att skillnaderna mellan de två grupperna kvarstod vid 6 års ålder.

 

Kopplat till NPF
I testsituationerna när barnen var 6 år upplevde Carmela Miniscalco att flera av barnen även hade problem med kontaktförmåga och beteende.

– De hade lite kort koncentration och uppmärksamhet i testsituationen, och det kan ju sexåringar ha, men jag ville gå vidare med det.

Hon kom i kontakt med Med Dr Björn Kadesjö och Professor Christopher Gillberg och barnen med språkstörning undersöktes ett år senare av logoped, neuropsykolog Bibbi Hagberg och barnpsykiater Gudrun Nygren på den barnneuropsykiatriska kliniken (BNK) i Göteborg. Testningen visade att fler än hälften av barnen då hade en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och även kvarstående språkliga svårigheter.

– Det finns alltså en klar överlappning av symtomen. Det var ett superintressant fynd och vi ville bredda studien, säger Carmela Miniscalco.

De bestämde sig för att undersöka alla nyinremitterade sjuåriga barn med misstänkt autism och/eller adhd som kom till BNK. De fann att fler än hälften av dem också hade varit hos logoped tidigare, antingen efter 2,5-årsscreening eller efter 4-årsscreening på BVC.

– Vi såg också att de som blivit uppmärksammade för språkliga svårigheter vid 2,5 år oftare hade autism och de som blivit uppmärksammade för språkliga svårigheter vid 4 år oftare hade adhd-problematik, säger Carmela Miniscalco.

 

Fler forskare samma resultat
Även forskarna Elisabeth Fernell och Fritjof Norrelgen har hittat samband med språkstörning och andra diagnoser. År 2002 tittade de på 25 barn som gick på språkförskola och endast hade en språkstörningsdiagnos. De kom fram till att 23 av 25 barn hade ytterligare problematik, bland annat uppmärksamhetssvårigheter och autismspektrumtillstånd. Deras slutsats var att språkstörningen ofta bara är en ”förstadiagnos”.

– Så kan man ju diskutera – vad är hönan och vad är ägget, och man kan diskutera meningen med diagnoser. Men diagnos betyder ”genom kunskap” och får man en diagnos så hjälper man föräldrarna att förstå sitt barn på ett bra sätt. Om barnet med ADHD och autism också har en språkstörningsdiagnos måste barnet få hjälp också med språket. Det räcker inte att koncentrera sig på enbart NPF-delen av barnets problem.

En tidig upptäckt av avvikelser i språket kan leda till tidig behandling av svårigheterna och handledning och information till de vuxna i nätverket kring barnet. Man kan också arbeta med kompensatoriska hjälpmedel och kommunikationsstöd i form av bilder, foton eller tecken som stöd, säger Carmela Miniscalco.

Annons