När det gäller språk-, läs- och skrivsvårigheter är synsätten många. Vad är egentligen vad? Special Nest reder ut begreppen med hjälp av logopeden Carina Aronsson som arbetar med att ta fram nationella riktlinjer på området.

För en oinvigd kan alla termer som har med läs- och skrivsvårigheter att göra te sig som en snårig djungel. Förenklat kan man säga att det handlar om två kategorier: dyslexi och språkstörningar.

Dyslexi är diagnosen för personer som har specifika svårigheter att avkoda ord och att stava. Språkstörningar är istället det övergripande begreppet för svårigheter med läsförståelse eller skrivning som beror på en svag hörförståelse eller problem med meningsbyggnad. Dyslexi existerar sedermera i olika grader, precis som att det inom språkstörningar finns en mängd olika typer: allt från att man bara har lite svårt att uttala vissa ljud till en mycket svag förståelse och förmåga att uttrycka sig. Ibland talas det om att ett barn har en språkförsening, men enligt Carina Aronsson, legitimerad logoped sedan 2003, är det ingen medicinsk term.

– Av någon anledning förekommer ”språkförsening” istället för språkstörning i vårt journalsystem, vilket leder till begreppsförvirring. Språkstörning är den term som gäller och det är de flesta logopeder rörande överens om.

Det gäller även de barn som är sena i sin språkliga utveckling, men som ändå ligger inom normalområdet.

– Vi använder alltid termen språkstörning. Sedan kan en störning försvinna med tiden, på samma sätt som att den för vissa kan vara ett livslångt funktionshinder, säger Carina Aronsson.

 

Internationell debatt kring definitionen av dyslexi
Carina Aronsson jobbar med barnlogopedi och har gjort dyslexiutredningar inom landstinget innan hon började på det privata vårdföretaget Logopedbyrån Dynamica där hon i dag är verksamhetschef. Sedan snart ett år tillbaka sitter hon även med i den kommitté av logopeder som jobbar med att ta fram de första nationella riktlinjerna för dyslexiutredningar.

– Vi är ännu i idéfasen, men hoppas att nationella riktlinjer ska kunna vara en hjälp för oss som utövar yrket. Förhoppningsvis leder det även till en ökad konsensus, så att du får samma diagnos oavsett vilken logoped du går till i landet, säger Carina Aronsson.

Logopeders stora utmaning är, enligt Carina, att de jobbar med något så komplext som språk. Läs-, skriv- och språksvårigheter finns på så många olika plan och logopedens uppgift är att försöka gruppera och klassificera störningar, trots att gränserna ofta är flytande. Dyslexi – som enligt det svenska diagnossystemet inte är en språkstörning – är vanligt förekommande, men saknar både nationella riktlinjer och en världsomspännande, enhetlig definition. Orsaken till oklarheten är att dyslexi är svårt att ringa in och att det finns så många olika synsätt eftersom diagnosen spänner över ett stort forskningsfält som omfattar såväl psykologer, pedagoger och logopeder, menar Carina Aronsson.

– Debatten handlar bland annat om hur stora läs- och skrivsvårigheter ska vara för att kunna kallas dyslexi. Den handlar också om huruvida dyslexi ska räknas som en form av språkstörning eller som en avgränsad ”egen” diagnos. I Sverige använder vi diagnosklassificeringssystemet ICD10 och jag upplever att landets logopeder är hyfsat överens om hur en logopedisk läs- och skrivutredning ska gå till. Men det råder vissa skillnader mellan olika landsting, säger hon.

 

Vanligt med både språkstörning och NPF
Det är inte ovanligt att flera diagnoser förekommer parallellt, som svårigheter att förstå ord, torftigt ordförråd och dyslexi. På samma sätt är det även möjligt att ha ett avancerat och rikt språk men samtidigt dålig avkodningsförmåga, vilket leder till låg läshastighet.

– Verkligheten är inte bara svart eller vit. Lätta fall är alltid lättbedömda – som elever som presterar jättebra på de språkliga testerna men har en svag fonologisk förmåga och svag avkodning. Då är det tydligt var svårigheten ligger och de personerna kan ofta bli hjälpta av exempelvis en talsyntes. Men det är knepigare att ställa diagnos när någon har både språkstörningar och adhd, add eller autism.

Det är inte ovanligt att språkstörningar förekommer samtidigt som en NPF-diagnos, men Carina Aronsson menar att språkliga störningar inte helt kan förklaras av en neuropsykiatrisk- eller utvecklingsstörning. Barn med autism har ofta en språkstörning, men det finns även barn med autism utan språkstörning.

– Det kan vara svårt att säga vad som är hönan och vad som är ägget. Logopedens uppgift är att försöka utreda vad som orsakar svårigheterna för att kunna ge råd om bästa möjliga hjälp. För en person med koncentrationssvårigheter blir kanske anpassning av studiemiljö och hjälp med struktur extra viktigt, medan en person med enbart dyslexi klarar sig bra endast med hjälpmedel för läsning och skrivning, säger hon.

Minilexikon

Språkstörning
Funktionsnedsättningar som yttrar sig i svårigheter att tala och förstå språk faller under begreppet språkstörning. Den som har en språkstörning kan ha avvikande uttal och grammatik, begränsat ordförråd och/eller nedsatt ord- och meningsförståelse. En språkstörning omfattar något eller några av följande språkliga områden:

  1. Språkljud och hur de kombineras, talets rytm och språkmelodi – fonologi

  2. Ordböjning och satsbyggnad – grammatik

  3. Ords betydelse och ordanvändning – semantik

  4. Situationsanpassad språkanvändning – pragmatik

Dyslexi
Dyslexi är en nedsättning i framförallt språkets fonologi (språkets ljudmässiga form) och ger sig i första hand tillkänna genom lässvårigheter men också dålig stavning. Till stor del är dyslexi ärftlig och drabbar 5-8 procent av befolkningen.

Läs- och skrivsvårigheter
Generella läs- och skrivsvårigheter är betydligt vanligare än dyslexi. De kan bero på till exempel bristfällig undervisning, för lite övning, koncentrationssvårigheter, annat modersmål – eller dyslexi.

 

Källa: Specialpedagogiska myndigheten och Hjärnfonden

Kategorier: 
ForskningSkola

Liknande läsning