Nästa artikel

SOMMARLÄSNING DEL 3 ur "Handbok för psykon – att leva med psykisk ohälsa" skriven av journalisten och föreläsaren Tove Lundin. Efter att hon diagnostiserades med adhd begav hon sig ut på nätet för att leta information om diagnosen – och fann inte särskilt mycket. Därför bestämde hon sig för att själv skriva en bok med personliga tips och praktisk information till drabbade, anhöriga och yrkesverksamma. Ta del av Special Nests sommarföljetong som under juli månad har publicerat ett antal kapitel ur boken. Om du har missat de tidigare avsnitten, se nedan.

Psyko och förälder
Barn och föräldraskap är ämnen där många har åsikter och tror sig veta bäst. Extra svårt är det för mammor. Som mamma kan du helt enkelt inte göra rätt hur du än beter sig. Antingen ammar du för mycket eller för lite. Är du med barnen ofta lever du genom dem, föredrar du mycket egentid är du en egoist. Är du dessutom ett psyko behöver jag väl inte ens förklara att folk kommer ha åsikter om dig.

Själv är jag trebarnsmamma, och fortfarande vet jag inte mycket om saken. Men jag har hållit dem levande i snart sex år, så jag tänkte dela med mig av det jag vet.

För det första blir alla som får barn mer eller mindre psyko. Du kommer alltså inte sticka ut mer som förälder, utan snarare smälta in. De flesta nyblivna föräldrar har nämligen tvångstankar om att tappa sitt barn i sopinkastet eller glömma hen på bussen. Det är plötsligt normalt med katastroftankar om vad som kan hända om barnet slickar på den där stolpen, eller klättrar på en pall. Dessutom är du inte konstig längre när du kommer 20 minuter för sent med rufsigt hår och en stor oidentifierbar fläck på kragen – alla föräldrar gör så. Ett stökigt hem är normalt, att tappa tråden mitt i en mening, ha stirrig blick eller somna överallt likaså.

Men självklart är det mycket med föräldraskapet som är svårare för oss psykon, precis som med det mesta andra i livet. På samma sätt är det mycket som gör just oss till extra bra föräldrar, jag avslutar kapitlet med att skriva lite om det.

Jag började medicinera mot min adhd när barnen kom. Det hjälper mig både att stressa ner, ta en sak i taget, planera och få mindre utbrott. Dessutom kan jag sitta stilla i en sandlåda i tre timmar och andra dötrista saker – något jag aldrig skulle klara utan medicinen. Kanske slutar jag med medicinen när barnen blivit äldre, kanske inte.

 

Stresskänslighet
Att vi psykon oftast har en lägre stresströskel är väl ingen nyhet. Inte heller att små barn är en av de största källorna till stressammanbrott. Detta går ju inte ihop alls, det förstår ju vem som helst. Vi får därför acceptera att det är så, och göra det bästa av situationen. Jag har några tips på hur:

 

Ta emot hjälp
Har du en medförälder, eller någon annan anhörig med bra relation till ditt barn är mitt bästa råd att låta hen hjälpa dig när du känner att energin börjar sina. Har du ingen sådan, försök att skaffa dig en. Kanske en ensam granne bara väntar på att få ta en barnvagnspromenad runt kvarteret? Det räcker oftast med små, korta pauser för att ladda batterierna igen – om man ser till att ta dem med jämna mellanrum, det vill säga.

 

Släpp kraven
Gör helst inte om mitt misstag och försök kompensera för att du är ett psyko genom att bli ”jordens bästa förälder”. Jag inledde mitt föräldraskap som tvillingmamman som lagade all mat från grunden och sjöng minst hundra sånger om dagen, medan tv och Ipad var bannlysta. Gör sådant när och om du orkar. Men för allt i världen: släpp kraven när du får barn. Inte tvärtom! Här kommer en lista att ta fram de dagar du vaknar med energin på minus tio, och ändå behöver umgås med ditt barn:

  • Babblarna! En gång grät jag av tacksamhet för Babblarna. Behöver jag säga mer? Perfekt för att hinna bajsa, laga mat eller andas.
  • Mac ’n’ cheese. Koka en deciliter snabbmakaroner. Lägg på en tallrik och riv lite ost över. Klart! Både gott för barnamunnar och svårt att sätta i halsen. Riv ett äpple till efterrätt för lite vitaminer.
  • Lek doktor och var en svårt sjuk patient. Alltså, ligg blickstilla i en soffa eller på golvet, blunda och låt barnet undersöka dig.
  • Ha alltid med dig tuggummi eller liknande som muta när du till exempel ska hämta på förskolan eller handla.
  • Använd öronproppar. Du hör fortfarande barnet men den lilla ljuddämpningen kan göra underverk.
  • Kom ihåg att andas ibland!
  • Ta din medicin, om du använder sådan.
  • Göm dig i en garderob eller ett skafferi en liten stund.
  • Våtservetter. Ha dem alltid på en armlängds avstånd. Du kan använda dem till allt, tro mig!

 

Svårigheter att organisera och planera
Jag blev inte ett dugg bättre på att planera och strukturera som mamma. Men det blev lite lättare med motivationen när jag gör det för någon annan. Barn behöver, precis som vi psykon, struktur och de vill gärna veta vad som ska hända i förväg. Använd dig gärna av bildstöd eller färgschema. Det kan du få via habiliteringen i ditt län eller skriva ut från till exempel habilitering.se/stockk/material-fran-stockk.

Min sambo får sköta de flesta kontakter med förskola, BVC, läkare, Försäkringskassan, tandläkare med mera. Det är oftast övermäktigt för mig att ens ha koll på mig själv. Har du ingen anhörig att be om hjälp med detta, be om att få en boendestödjare, personligt ombud eller liknande. Det kan vara svårt att få, men värt att prova. Tänk hellre för mycket hjälp än för lite. Du kan alltid tacka nej sedan om du inte behöver hjälpen.

 

Kläder
Känner du dig osäker på hur du ska klä ditt barn? Du är inte ensam! Jag brukar snegla på de andra förskolebarnens hyllor, men det är faktiskt helt okej att fråga förskolepersonalen om tips och råd på bra kläder. Jag har ingen aning hur jag ska klä mig själv, så detta är bland det svåraste enligt mig med att ha barn. Här kommer i alla fall en liten lista inför förskolestart: (Och för Guds skull, skriv barnets namn i kläderna med en märkpenna!)

Ytterkläder:

  • Galonkläder, gärna vanliga och fodrade när det är kallt
  • Vinteroverall
  • Vantar
  • Mössa
  • Halsduk
  • Gummistövlar, med eller utan foder beroende på väder

Ombyten:

  • Byxor
  • Trosor/kalsonger
  • Tröjor/klänningar
  • T-shirt
  • Strumpor

Du behöver 2–3 stycken av varje ombyte. Försök att få in rutinen att ta med lika mycket tillbaka som du tagit hem. Och när du ändå tittar på barnets hylla – titta efter teckningar, pyssel och eventuella informationslappar till föräldrar på samma gång!

 

Glömska
Jag var onödigt orolig över den här biten innan jag fick barn. Jag är den mest förvirrade människa jag känner, men har hittills aldrig glömt bort ett enda av mina tre barn någon längre period än vad som kan anses normalt. Har jag däremot något av dem i badet är jag noga med att inte göra något annat samtidigt. Måste jag springa iväg en sekund säger jag bara högt för mig själv ”barn i badet, barn i badet” tills jag är tillbaka igen. Man får hitta sina knep. Men sammanfattningsvis kan man väl säga att barn liksom inte låter sig glömmas bort. De är inte skapta för det, så det löser sig självt.

Det är som jag skrev tidigare inte längre konstigt att vara förvirrad när du blir förälder. Alla föräldrar är det, så lägg ribban extremt lågt. Jag brukar fråga ungarna i bilen på väg till jobb och förskola om alla har bälte och byxor på sig. Ett tips är att alltid ha med sig kam och våtservetter i väskan eller bilen. På så vis har du alltid rena och välkammade ungar.

 

Förlossnings- eller amningspsykos
Jag har sedan flera år tillbaka inte haft kontakt med psykiatrin, med undantag när jag har varit gravid, då tar jag kontakt med min mottagning. Anledningen är dels att jag måste sluta med mediciner. Men framförallt att jag tidigare haft en psykos. Då är nämligen risken större att man ska drabbas av en förlossnings- eller amningspsykos. Jag slapp det efter båda mina förlossningar, trots att de var ganska dramatiska. Den ena med snitt tre månader för tidigt, och den andra med en kvarhållen moderkaka, sfinkterruptur och infektioner. Det finns inga garantier åt något håll, en tidigare frisk person kan få en förlossningspsykos efter en normal graviditet och förlossning. Men vi psykon löper som sagt högre risk. Även du som är psyko och medförälder har en förhöjd risk. Min rekommendation är därför att ta kontakt med psykiatrin under en graviditet om du inte redan har det. Du kanske till och med kan ha några förberedande samtal inför att bli förälder.

Skulle du sedan ändå bli sjuk har du redan bäddat för dig. Blir du det inte räcker det med ett besök, sedan är det klart.

 

Depression
De första dagarna efter förlossningen är det helt normalt att känna sig nedstämd. Det kallas baby blues eller tredagarsgråten och ska gå över efter max någon vecka. Gör det inte det håller du förmodligen på att få en depression. Sök hjälp så fort du kan, du kan även gå via din BVC om du inte har en psykologkontakt för tillfället. Ett tips är den ideella organisationen Mamma till Mamma, de är till för gravida och nyblivna mammor som mår psykiskt dåligt. Deras webbplats heter mammatillmamma.com.

Depressionen kan i värsta fall gå över till en psykos, så tveka inte en sekund att söka hjälp. Förbered dig på baby blues så kommer det inte som en chock. Det kan komma ganska plötsligt när du är oförberedd, tre dagar efter min senaste förlossning stod jag i duschen när jag plötsligt började gråta. Så där höll jag på i tre dagar, sedan gick det över.

 

Anknytning
Anknytning till barnet är individuellt, vissa menar att de överväldigades av en kärlekskänsla så fort de såg sitt barn. Några kände ren panik, andra kände ingenting. Det spelar inte så stor roll, kärleken kommer oftast av sig själv med tiden. Gör den inte det kallas det att man har problem med anknytningen. Det kan bli så om man till exempel är deprimerad. Var inte rädd om du inte känner något för ditt barn i början, men sök hjälp om du ändå oroar dig. Eller om det inte går över.

Jag frågade en kurator efter att mina två döttrar var födda varför jag inte ville vara nära dem hela tiden. Hade jag anknytningsproblem?! Hon svarade att jag verkade vara en kärleksfull person, så det där skulle säkert ordna sig med tiden. Vilket det gjorde.

 

Ilska
Alla psykon är inte utåtagerande och aggressiva. Jag är det, och tänkte därför berätta lite om mina tankar kring det. Innan barnen kom kunde jag slänga ljusstakar i golvet och skrika rätt ut när jag blev arg. Det var okej med min sambo, jag var nästan alltid mest arg på mig själv, och som jag skriver i kapitlet om att säga förlåt har jag förklarat varför jag blir arg innan. När barnen kom kunde jag inte längre kasta saker kring mig och skrika hur som helst. Så det fick jag sluta med (när de är hemma). Istället har jag hittat nya sätt, som att gå upp på övervåningen en stund eller ta en promenad. Problemet med att bli så där arg är ju att man inte kan behärska sig i just den stunden, så detta är svårare än det låter. Jag får såklart utbrott framför barnen ibland, precis som de flesta andra föräldrar. Det viktigaste för mig är då att sedan visa att jag är glad igen, och prata lite om att vara arg. I min familj är ilska inget skambelagt. För är det något jag tror, är skadligt för barn är det att dölja sina känslor. De förstår mer än vi tror, de små liven, och det blir väldigt förvirrat om man då förnekar en känsla. Hjälp dem istället att sätta ord på känslor och leva ut dem på bästa möjliga sätt.

 

Du är en bra förälder!
Ibland ramlar den över mig, känslan av att vara en värdelös förälder. Det är inget unikt för just mig, nästan alla föräldrar känner så typ hela tiden. Men det gör inte saken lättare att jag är ett psyko som behöver medicin för att palla sitta ner med barnen, eller gömmer mig i en garderob när det blir lite för stojigt. Då brukar jag påminna mig om vad som gör just mig till en bra förälder istället för tvärtom. Nu vill jag dela med mig av vad jag kommit fram till:

 

Ni förstår varandra
Alla barn är små psykon. De kan inte sitta stilla, skrattar och gråter om vartannat, får utbrott för märkliga saker som att man spolat ner deras bajskorv innan de hann titta och klarar inte av mat som nuddar varandra. De har typ alla diagnoser på samma gång, och just därför förstår vi psykon dem lite mer än normalstörda. Jag klippte till exempel bort alla kliande lappar från barnens kläder innan de bad mig, och vet instinktivt när ett vredesutbrott egentligen betyder ”krama mig”.

 

Du är beredd på kaos
Mycket kan man säga om oss psykon, men ingen kan anklaga oss för att ta saker för givet i livet. Vi är vana vid att inget blir som vi trott och skulle knappt bli förvånade om ett UFO landade framför oss eller om golvet plötsligt försvann. Vi vet att allt är skört och förgängligt och förmodligen går åt helvete, det är därför vi ofta är så hudlösa. När jag fick barn var det helt klart jobbigt med omställningen, men jag hade inte förväntat mig något annat än kaos, anarki och total oreda. Bara det att ingen dog var en vinst i sig. Att jag sedan inte hann duscha, bajsa eller träffa kompisar på ett tag var inget nytt eller chockartat. Det var kaos innan barnen kom, det blev bara en annan sorts kaos och plötsligt förstod omgivningen mig mer när jag hade en förklaring.

 

Du är en kul förälder (ibland)
Jag saknar förmåga att portionera ut min energi under dagen. Det är därför jag ibland måste gömma mig på toaletten eller bjuda på mac’n’cheese till middag. Men detta innebär också att jag kan göra en smörgåstårta på en onsdag, fyra liter glittrig play doh eller en tågbana genom hela huset. Jag har byggt om hallen till ett discorum och vardagsrummet till en koja (sedan får min sambo städa). Min rastlöshet och avsaknad av konsekvenstänk betyder att jag, precis som barnen, gärna vill göra roliga saker på en gång, istället för att vänta till i morgon. Så ibland åker vi på spontana minisemestrar eller picknickar en regnmulen vardag.

Fundera över just dina egenskaper och på vilket sätt de gör dig till en bra förälder, istället för tvärtom.

 

Här kommer en liten sammanfattning:
Det är inte lätt att vara psyko och förälder. Men de flesta människor blir lite mer psyko när de får barn, så du kommer smälta in mer. Vår stresskänslighet blir ett problem, eftersom barn är en stor källa till stress. Sänk kraven på dig själv och ta emot hjälp utifrån.

Många av oss har svårt att planera och organisera, det är viktigt med barn. Det finns hjälp att få, till exempel bildstöd.

Jag har listat vilka kläder som är bra att barnet har inför förskolestart. Glöm inte att skriva barnets namn i dem!

Även om du är förvirrad är det svårt att glömma sitt barn. De flesta föräldrar blir förvirrade så lägg ribban lågt. Jag brukar fråga barnen i bilen om de har bälte och byxor på sig.

Har man en känslighet är det större risk att drabbas av förlossnings- eller amningspsykos. Det är bra att ha kontakt med psykiatrin om du ska få barn. Det är också vanligt med depression, blanda inte ihop det med baby blues. Det händer nästan alla och betyder att man några dagar efter förlossning blir nedstämd. Det ska gå över inom några veckor. Annars bör du söka hjälp. Ett tips är att besöka webbplatsen mammatillmamma.com. En långvarig depression kan skada anknytningen till ditt barn.

Var inte orolig om du inte känner något i början för ditt barn. Det är jättevanligt och går över!

Blir du som jag lätt arg är mitt råd att försöka gå undan när det händer. Men också att prata med barnet om ilska, det är inget att skämmas över.

Slutligen skriver jag lite om vad som gör just oss till bra föräldrar, alla har vi egenskaper som också har positiva sidor. Fundera på vad som gör just dig till en bra förälder, inte tvärtom!

Kategorier: 
Liv & Hem
Annons