Nästa artikel

Många med NPF har problem med arbetsminnet. Men varför är det så? Vad händer egentligen i hjärnan när vi ska minnas något – men inte klarar det? Åke Pålshammar, neuropsykolog och senior universitetslektor, reder ut begreppen.

Personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom adhd, add, Asperger och autism har ofta svårt att planera och organisera, vilket till stor del beror på problem med arbetsminnet.

Har man nedsatta kognitiva förmågor, som inte bara är fallet vid NPF-diagnoser, utan även vid exempelvis långvarig stress, är det helt enkelt svårare att memorera saker. Det kan handla om att minnas ett telefonnummer, en vägbeskrivning, en instruktion, eller att man har problem att läsa text, om man i slutet av en mening redan har hunnit glömma hur meningen började.

Att minnesträning behövs och är effektivt vet de flesta. Men varför är det så här?

 

Uppmärksamhetsförmåga viktigast
– För att minnet ska fungera optimalt är det avgörande att kunna fokusera och att ha en bra uppmärksamhetsförmåga. Först då får arbetsminnet och hippocampus en chans att lagra in informationen, säger Åke Pålshammar, neuropsykolog och senior universitetslektor vid Uppsala universitet.

Det är just här det brister för många med NPF. En person som lätt blir distraherad och inte kan koncentrera sig, som låter blicken, hörseln eller tankarna fladdra, ger inte hjärnan rätt förutsättningar att bearbeta informationen så att ett minne kan skapas.
 

Olika uppfattningar i forskarvärlden
Kan det vara så att personer med adhd, aspergers och andra NPF-diagnoser har en hjärna som ser annorlunda ut än hos andra? Fungerar ”kopplingarna”, eller synapserna, på annat sätt?

Om detta råder det olika uppfattningar bland forskare och kliniker.

– En teori är att hjärnan är lite mer omogen hos barn som diagnostiseras med NPF jämfört med andra, säger Åke Pålshammar. Det kan också finnas för lite av vissa signalämnen, så kallade neurotransmittorer, som får cellerna att kommunicera med varandra i frontalloberna, där arbetsminnet finns.

Dopamin är ett sådant signalämne som är viktigt för att få koncentrationen att fungera väl. I studier på barn med den här typen av diagnoser har man sett lägre nivåer i frontalloberna.

 

Arbetsminnet centralt för problemlösning
Vi människor har flera olika sorters minnen. Korttidsminnet har en kapacitet på cirka 30 sekunder och arbetar till exempel när du ser ett par siffror eller bokstäver på ett papper och ska komma ihåg dem. Om du sedan ska lägga ihop siffrorna, med exempelvis subtraktion eller addition, som 2 + 2, då träder arbetsminnet in. Hjärnan hämtar dina kunskaper i matematik för att du ska kunna placera siffrorna i rätt ordning och få ett sammanhang.

Arbetsminnet är förmågan att upprätthålla och arbeta med information under en kort stund, och har stor betydelse för bland annat språkinlärning, läsförmåga och problemlösning.

– Om du läser en mening i en bok och har glömt vad som stod i början när du kommer till slutet, då har du för dåligt arbetsminne, säger Åke Pålshammar.

 

Hippocampus överför till långtidsminnet
Arbetsminnet överförs till långtidsminnet genom hippocampus, som är en del av vår ”känslohjärna”, eller det limbiska systemet, och som tillhör centrala nervsystemet. Hippocampus funktion är inte helt klarlagd, men man vet att det är en sorts omkopplingsstation som skapar förbindelser mellan hjärnans olika delar.

I vardera höger och vänster tinninglob finns hippocampus-strukturer, som har till uppgift att lagra in information i arbetsminnet och sedan omvandla det så att det blir mer varaktigt.

– Inlagringen av information kan ske mer eller mindre bra, beroende på hur alert hippocampus är och hur väl nervcellerna där är tränade, säger Åke Pålshammar.

 

Känslor ”bränner in” information
Information som vi förknippar med känslor lagras lättare in i hjärnan. En närliggande struktur, amygdala, ”väcks” när vi blir glada, ledsna och inte minst rädda, och påverkar hippocampus så att minnena nästan ”bränns” in och blir till långtidsminnen, förklarar Åke Pålshammar.

Men vid bristande uppmärksamhet får hippocampus inte möjlighet att lagra in informationen, som då inte heller kan bli långtidsminnen.

– För många personer med NPF är det ständigt ett problem att inte kunna koncentrera sig. Det drabbar både arbetsminnet och därmed också långtidsminnet. Men när informationen väl hamnat i långtidsminnet kan det fungera precis som hos andra, säger Åke Pålshammar. Men det krävs ofta en fokusering även här, det vill säga att man vet vad man letar efter i minnet och orkar fullfölja den tanken en längre stund.

Fakta om hjärnan och NPF

  • För att hjärnan ska kunna lagra information och skapa ett minne, krävs att en person har bra förmåga att koncentrera sig och fokusera, vilket personer med NPF-diagnoser ofta inte har. Det drabbar både arbetsminnet och långtidsminnet.
  • Forskarna tror att barn med NPF kan ha problem med koncentrationen på grund av för liten mängd signalsubstanser, bland annat dopamin, i hjärnan.
  • Studier indikerar också att hjärnan hos barn med NPF har en viss omognad.
  • Den plats i hjärnan där arbetsminnet finns är framför allt pannloben, eller frontalloberna, som det egentligen heter. Delar av hjässloben, eller parietalloben, är med när det gäller att upprätthålla och arbeta med informationen under en kortare stund.
  • Hippocampus, en struktur som finns inne i vardera tinningloben, sköter överföringen av arbetsminne till långtidsminne, speciellt episodiskt minne, d.v.s. att minnas händelser i tid och rum. Den har även betydelse för spatialt minne, d.v.s. att förstå rumsliga förhållanden, att hitta och orientera sig i geografisk mening.
Annons