”Spelet fördjupar relationen med klienten”

Det är inte ovanligt att personer med neuropsykiatriska diagnoser har det svårt med övergången till vuxenlivet och ofta blir utan sysselsättning, exempelvis arbete eller studier. Många blir hemmasittare och riskerar att hamna i ett långvarigt utanförskap. I Lidingö stad använder man metoden supported employment för att hjälpa människor som befinner sig längre ifrån arbetsmarknaden att hitta, få och behålla ett arbete. Metoden bygger på arbetslivsinriktad rehabilitering, är utvecklad vid Boston University i USA och har framförallt använts för personer med olika funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa. Ifjol bestämde sig Jesper Norberg och Fredrik Lindblå, arbets- och studiecoacher inom socialpsykiatrin som ingår i omsorgs- och socialförvaltningen i Lidingö stad, att göra delar av metoden mer anpassad för unga personer med neuropsykiatriska diagnoser, en grupp som de ofta stöter på i sitt arbete och som ofta är utan daglig sysselsättning. Deras intention var att begränsa informationsmängden, konkretisera abstrakta begrepp och göra metoden mer visuellt överskådlig samt öka delaktigheten bland klienterna. Utvecklingsprocessen resulterade i spelet Bedöma beredskap. Sedan årsskiftet har spelets använts inom Lidingö stad som ett led i att hjälpa personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att få en sysselsättning.

– Vi tror att det här spelet inte bara kan hjälpa den här målgruppen hos oss utan i hela landet, säger Fredrik Lindblå.

Vill skapa förändring
Förenklat bygger spelet på sex olika steg. Till hjälp har klienten en spelplan som innehåller de sex momenten och fråge- och utväderingskort som används vid analyserna i varje steg.  Utgångspunkten är att individen kanske har en känsla av att denne vill ha en förändring i sitt liv och komma vidare med arbete eller utbildning. Målet med spelet är att hjälpa till att besvara frågor som vad, hur och varför – vad vill jag ha för jobb/utbildning och hur kan jag ta mig dit? Eftersom det medföljer en spelmanual kan klienten göra spelprocessen på egen hand, eller så kan den genomföras i samarbete mellan klienten och arbets- och studiecoachen.

Första steget handlar om att bedöma behovet av förändring. Vad vill individen: studera eller komma i arbete? I sådana fall vilken typ av utbildning eller arbete?

–  Här kartläggs också närståendes behov av förändring. Det kan vara så att individerna känner en press från familjemedlemmar att komma ut i sysselsättning. Det är därför viktigt att beskriva varifrån behovet kommer, säger Jesper Norberg.

I det andra steget bedöms viljan till förändring av livssituationen. Hur ser engagemanget ut hos individen och vad har denne för tilltro till sin förmåga att åstadkomma en förändring?

– Är tilltron till sin egen förmåga låg, så kan man behöva utveckla den förmågan innan man ska ut i arbete. Om personen har bristfälligt engagemang för förändringen så är risken att förändringen inte blir av eller inte lyckas, säger Jesper Norberg.

"Fragmentiserad kunskap"
Det tredje momentet handlar om kunskap om miljöer. Det går exempelvis ut på att beskriva de jobbmiljöer man har varit med om tidigare men också att försöka pejla in vilken slags arbetsplats man vill till i framtiden, och vilken roll man önskar att man hade där.

–  Många klienter har en fragmentiserad och diffus kunskap om arbetslivet. Här kan klienten och handledaren komma fram till en mer konkret bild, säger Fredrik Lindblå.

Det fjärde steget handlar om att öka självkännedomen – vilka prefenser, värderingar och intressen har individen?

–  Värderingar är viktigt att kartlägga då detta kan påverka trivseln på en arbetsplats, men också ens preferenser är viktiga att klargöra. Det är vanligt att de personer vi möter inte vill bli särbehandlade, de vill bli normaliserade på den arbetsplats de arbetar på och då framkommer detta i det här steget, säger Fredrik Lindblå.

I det femte beskrivs vilken slags social kontakt som klienten föredrar att ha med olika stödpersoner under processen.

–  Det är viktigt att klienten får kontakter som passar. Det kan till exempel handla om kommunikation via chatt istället för ansikte mot ansikte, säger Jesper Norberg.

I varje moment av spelet ska klienten göra en analys och beskrivning med hjälp av olika fråge- och utvärderingskort. Utifrån analysen anges en uppskattning på en temperaturskala som överförs till sista steget, välja väg. Där görs en bedömning om och hur personen känner sig redo att gå vidare att göra en förändring av livssituationen och söka jobb eller utbildning.

– Förtjänsten med spelet är att det är så pass lättillgängligt att klienten kan göra det på egen hand, utan stödperson. Det följer med en spelmanual och på det sättet behöver man inte kunna allt på förhand. Men också en stödperson har nytta av spelet, eftersom det ger mer kunskap om och fördjupar relation med klienten, säger Jesper Norberg.

Vad är er vision med spelet?

– Vår vision med detta arbete är att tillgängliggöra en evidensbaserad psykiatrisk rehabiliteringsmetod för målgruppen med npf. Men också att öka transparensen och delaktigheten i arbetssättet och på så sätt ge mer makt till klienten och mindre till personalen. Klienten ska äga processen, dokumentationen och makten över sitt liv.