Mikael Hellstadius har arbetat som opolitisk tjänsteman på Utbildningsdepartementet i tio år. Han har varit undervisningsråd på Skolverket och även varit verksam som expert i olika utredningar på skolans område, samt deltagit i arbetet med flera av de större reformer som genomförts på skolans område under senare år, bland annat som projektledare för arbetet med att ta fram den nya skollagen.
Mikael Hellstadius har också varit särskild utredare åt utbildningsministern och undervisar även på de statliga rektorsutbildningarna vid Stockholms universitet och Mittuniversitetet. Han arbetar också som konsult i eget bolag med utbildningar, stöd och rådgivning till kommuner, fristående skolor och elever/föräldrar.
Skollagen gjordes om 2011. Rätten till särskilt stöd är en mycket starkare rättighet i nuvarande skollag än tidigare. Skolan är nu skyldig att sätta in stöd så att eleven får förutsättningar att nå så långt som möjligt i sina kunskaper. Där finns ingen begränsning menar Mikael Hellstadius, jurist och specialiserad på skolfrågor.
– Elevens rätt till särskilt stöd är överordnat befintliga ekonomiska resurser. Det är aldrig ett godtagbart skäl att säga nej till att erbjuda resurser för att man inte har pengar. Och det är noga prövat. Skolinspektionen och Skolväsendets överklagandenämnd har prövat det och den principen upprätthålls hela tiden, säger han.
Diagnos ger inte stöd
I verksamheterna kan det dock se annorlunda ut. Det kan vara så att man inte erbjuder en utåtagerande elev assistent i klassrummet på grund av ekonomiska skäl. Man tycker att eleven ska byta skola till ett mindre sammanhang i stället, men det är varken etiskt eller juridiskt korrekt, menar Mikael Hellstadius.
– Det är viktigt att man förstår att det inte är en diagnos som ger stödet, det är behoven eleven har. Därför behöver skolan göra en allsidig kartläggning för att kunna erbjuda en professionell bedömning av rätt stödinsatser.
Politiker, huvudman och rektor måste lyfta perspektivet och inte utgå från en budget, menar Mikael Hellstadius.
– Regelverket är tydligt – medicinska diagnoser eller ekonomiska resurser får aldrig styra elevens rätt till särskilt stöd.
Stöd ska styras av behov
Mikael Hellstadius menar att rektorerna ofta är nära sin verksamhet och vet vilka särskilda insatser som kan behövas kring enskilda elever.
– Tyvärr händer det att de inte vågar ta beslut eftersom de har en stram budget att förhålla sig till.
Enligt honom finns det fall då rektorer i första hand tänker på en medicinsk diagnos när det gäller stödinsatser.
– Lite tillspetsat kan man säga att vissa kommuner erbjuder tilläggsbelopp på en enkel bas. Men att diagnosen skulle ge svar på behovet är helt fel. Det är ett tydligt avsteg från skollagen. Behovet av stöd kan se mycket varierat ut även bland elever med samma diagnos. Därför får aldrig diagnosen styra insatsen av särskilt stöd i skolan.
Liknande innehåll
Populärt innehåll idag
- Hon slutade med adhd-medicin: ”Jag har fått bråka med psykiatrin”
- Idol-finalisten Margaux Flavet hyllas för sin öppenhet om autism
- Här ges distansundervisning som särskilt stöd: ”Måste ha rimliga förväntningar och inte tro att detta kommer att lösa allt”
- Så här funkar WISC-testet
- Skollagen del 4 – Hemmasittande
- Stimmande – ett sätt att bearbeta känslor
- Olika upplevelser av adhd-medicin