"Skola eller inte, det centrala är att vår son mår bra"

En ny rapport från nätverket Rätten till utbildning visar att antalet elever med problematisk skolfrånvaro har ökat med 5000 barn på bara ett halvår, från 19 000 till 24 000. Ett av dessa barn är David Stavegårds son, som har kämpat med närvaron ända sedan förskoleklass. Sonen, som idag är elva år, har autism och särskild begåvning. När Special Nest ringer upp berättar David Stavegård att ljus- och ljudkänslighet, i kombination med att sonen är väldigt kravkänslig, har gjort det svårt att hantera skolmiljön.

– Skolan han gick på förut kunde inte alls hantera honom. När han inte klarade av att vara i klassrummet satte de honom i kopiatorrummet.

De dagar sonen inte orkade gå till skolan försökte skolan med alla medel att få dit honom.

– Det viktigaste blev att han var i skolan och jag och min fru Emma drogs med i det tänket. Nu vet vi att vi gjorde helt fel men just då visste vi inte bättre. Pressen ledde till att han blev utbränd. Jag brukar säga att han fick en autistisk utbrändhet, även om det inte är en medicinsk diagnos.

Sonen blev väldigt trött och klarade allt mindre av att vara i skolan. När måendet försämrades slutade han nästan helt att äta och dricka.

– Till slut blev det så illa att han fick ångestattacker för att han inte klarade av luften utomhus, säger David Stavegård.

”Frivillig skolgång som gäller”
Föräldrarna hade ställt honom i kö till en skola som är anpassad för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, men som följer den vanliga läroplanen. När det förra året blev klart att han hade fått en plats där tog David och Emma ett gemensamt beslut.

– Vi bestämde att från och med nu är det frivillig skolgång som gäller. Och efter det ändrade vi vår attityd. Nu uppmuntrar vi att han ska gå till skolan men vi säger aldrig att han ska gå.

I samband med flytten till den nya skolan kraschade sonen helt och blev hemma under ett halvår. Sedan dess har han gradvis kommit tillbaka.

– Nu går han i skolan en eller två timmar om dagen. Han både vill och önskar vara där mer, men orken finns inte.

David Stavegård berättar att sonens särskilda begåvning innebär att han är snabb på inlärning, men lätt blir uttråkad och att han utöver det är kravkänslig.

– Idag är vi lyhörda, vi formulerar oss väldigt medvetet för att inte ställa för mycket krav.

Den största skillnaden mellan skolan han gick på innan och den nuvarande är de mindre klasserna, men också att det finns större kunskap om autism och problematisk skolfrånvaro.

– Jag har sagt till skolan att det inte är säkert att han någonsin kommer tillbaka på full tid. Skolan har inte sagt någonting om det, utan de är väldigt lyhörda, säger David Stavegård.

”Ett helvete att få det att fungera praktiskt”
Situationen är kämpig för alla inblandade, både för föräldrarna och såklart för deras son.

– Praktiskt är det ett helvete att få det att fungera. Men jag och min fru har ett konsultbolag ihop, vilket gör att vi har flexibla scheman och kan jobba mycket hemifrån. Ändå är det väldigt mycket för oss att göra, som att se till att det finns lunch varje dag och något meningsfullt för vår son att göra.

De båda jobbar aktivt för att ge varandra möjligheter att ta pauser och få komma hemifrån, berättar David Stavegård.

– Sedan har jag och min fru en rabiat idé om att varje dag gå 10 000 steg ihop. Då får vi chans att ventilera våra tankar och kan prata om det som är svårt och hur vi kan hantera det.

Något annat som har haft stor betydelse för David Stavegård är anhöriggruppen för föräldrar till barn med problematisk skolfrånvaro. Sedan några år tillbaka träffas de varannan torsdagskväll.

– Vi har följt med varandra genom både med- och motgångar. Det är viktigt att känna den gemenskapen och gruppen har varit jätteviktig för mig.

Möter många i samma sits
I våras skrev David Stavegård ett inlägg i Ekerös Facebookgrupp där han berättade om deras nätverk och samtidigt bjöd in föräldrar som befann sig i en liknande situation.

– Det fullständigt exploderade i kommentarsfältet. Och det är fortfarande ett av de mest kommenterade inläggen på sidan.

Efter det anordnade David Stavegård ett stormöte för de föräldrar som var intresserade. Han förvånades då över hur personer han tidigare aldrig hade träffat så öppenhjärtigt delade med sig om sina liv.

– Flera som var där hade inte haft någon att dela dessa upplevelser med innan, det var som om allt kom upp på samma gång. Det var hjärtskärande att ta del av deras upplevelser.

I maj 2026 var David Stavegård också med i lokaltidningen Mitt i Stockholm och berättade om sonens skolsituation. Efter att artikeln publicerades har många hört av sig, både föräldrar som är i liknande situation och politiker som vill prata om vad det finns att göra.

– Det visar hur viktigt det här är att prata om. Och det är verkligen något jag brinner för att göra.

”Det centrala är måendet”
När David Stavegård ser på problematisk skolfrånvaro ur ett större perspektiv, upplever han både att kompetensen behöver öka och att det ofta saknas samordning kring hur man tillsammans kan jobba för att förbättra situationen för dessa barn.

– Som det är idag blir varje barn ett eget litet ärende. Det finns ingen synk. Så många barn som det handlar om idag borde det gå att hitta strukturer som gör att inte så många barn blir utbrända.

När David Stavegård tänker framåt kring sin egen son och hans skolgång, så konstaterar han att det är en svår fråga. Han vet inte hur det kommer att bli.

– Rent akademiskt är det inget bekymmer, han kommer att landa med fötterna neråt. Jag är mer orolig att det inte ska finnas en vettig tillvaro för honom i skolvärlden.

Även om föräldrarna ständigt uppmuntrar sonen att gå till skolan är de noggranna med att aldrig försöka tvinga dit honom.

– Skola eller inte, det centrala är måendet, att vår son mår bra.