“Känslan av att lyckas stärker både barnet och föräldern”

Samtal hem från skolan, tränare eller klasskamraters föräldrar om att ens barn har misskött sig kan tyvärr vara vardagsmat för många föräldrar till barn med adhd. Den förälder som tvingas ta emot klagomålen kan lätt känna sig ensam och misslyckad.

– Samhällets normer kring hur man ska uppfostra sitt barn fungerar inte på samma sätt om man har ett barn med adhd. Det går inte att uppfostra bort adhd-symptomen, säger Lena Westholm, psykolog på Adhd-center inom Habilitering & Hälsa i Stockholms läns landsting.

Lena Westholm har lång erfarenhet av att arbeta med barn och unga med adhd, bland annat som skolpsykolog och som samordnande- och utredande psykolog i ett utredningsteam för barn och ungdomar med adhd. Under sitt yrkesliv har hon många gånger konstaterat att det finns ett behov av stöd hos föräldrar till barn som har fått en adhd-diagnos, men att den hjälpen sällan finns att tillgå.

Kunskap och förståelse
På Adhd-center, där hon arbetar sedan tio år tillbaka, erbjuder man bland annat föräldrautbildningen ”Strategi” av pedagogkonsulten Agneta Hellström. Men då Adhd-center enbart finns i Stockholm kände Lena Westholm att hon ville dela med sig av den kunskap som finns till föräldrar i hela landet.

Det resulterade i ”Föräldraboken om adhd” (Gothia Fortbildning) som kom ut i en andra upplaga förra året, uppdaterad efter senaste diagnosmanualen DSM-5. Boken tar upp många viktiga aspekter av diagnosen, som olika former av adhd, skolgång, medicinering, fritid, mat- och sovvanor, adhd i olika åldrar, relationer och känslor. Förhoppningen är att föräldrar ska känna sig stärkta av att läsa boken.

– Det man har sett forskningsmässigt när det gäller personer med adhd är att det behövs mer kunskap i samhället kring diagnosen, som kan te sig olika beroende på person och form av adhd. Det handlar exempelvis om hur symptomen kan ta sig i uttryck och knepiga situationer som kan uppstå, säger Lena Westholm, och fortsätter:

– När föräldrarna kommer till Adhd-center får de ge varandra tips och den typen av tips om hur man kan hantera vardagssituationer bättre finns samlade i boken.

När kunskapen om diagnosen finns där är det lättare att nå nästa steg, vilket är förståelse för barnet. Förståelsen är viktig för att inte hamna i onda cirklar som kan slita på relationen och göra allting svårare än det behöver vara.

– Barnet gör inte saker för att jäklas eller vara motsträvig, utan för att hen faktiskt behöver hjälp med att hantera vissa situationer. Många med adhd har exempelvis svårt med organisering och planering, och som samhället ser ut i dag är det höga krav på att man ska vara självgående. Den biten är svår för barn med adhd.

Lagom kravnivå
När kunskapen och förståelsen finns där handlar det om att öva sig i bemötande och att skapa en struktur som underlättar i vardagen, exempelvis kan olika former av kognitiva stöd göra det mer välstrukturerat kring barnet.

– Viktigt är också att se det som är positivt och faktiskt fungerar. Det är lätt att man som förälder fokuserar på motsatsen, både där man inte känner sig nöjd med sig själv och det man upplever att barnet inte lyckas med. Att uppmärksamma det positiva stärker relationen till barnet och självkänslan hos både barnet och föräldern.

Situationer där barn förväntas vara självständiga och klara sig själva kan bli svåra. Det kan exempelvis vara att klara att göra sina skoluppgifter, komma upp på morgonen, få morgonrutinerna att fungera – och samma sak när det gäller kvällsrutinerna och att komma i säng på kvällen. I dessa situationer krävs tålamod, planering och kunskap om konflikthantering.

– Man bör ha en lagom kravnivå, se det barn man har och inte låta en förväntan om hur man skulle vilja att barnet var ta över. Många föräldrar till barn med adhd får hjälpa sina barn mer för att få tillvaron att fungera, som att hjälpa till med att packa ryggsäcken, städa rummet eller få på sig rätt kläder på morgonen, säger Lena Westholm, och fortsätter:

– För att motverka att barnet känner sig misslyckat hela tiden är det bättre att hjälpa till med det som är för svårt och fokusera på att utveckla sådant som hen kan klara av i stället. Känslan av att man lyckas stärker både barnet och föräldern.

Ta ett steg tillbaka
Många föräldrar tvivlar på sig själva och när det känns tungt är det viktigt att komma ihåg att man inte är ensam. Ofta hjälper det att träffa andra i samma situation, genom exempelvis forum på nätet, föräldrautbildningar och intresseorganisationer som Attention.

– Man jämför sig ofta med föräldrar till barn i samma ålder och hur lätt det verkar vara för dem, medan ens eget barn kanske inte är självgående på samma sätt. Men här är det viktigt att lära sig hur ens eget barn fungerar och utgå från det. Ta ett steg tillbaka och betrakta. Det är bra att analysera hur barnet hanterar olika situationer för att veta hur man ska göra, säger Lena Westholm, och fortsätter:

– Fundera på vad det kan bero på att vissa situationer blir knepiga, kan det vara igångsättningsproblematik, bristande tidsuppfattning eller impulsivitet? Hur kan du som förälder och andra i barnets närhet hjälpa till? Minska på kritiken och försök vända på det genom att uppmuntra positiva beteenden så mycket som möjligt.

Utmaningarna man som förälder möter förändras med barnets olika åldrar – från att det kanske handlar om mat- och sovvanor och läxor när barnen är yngre till att mer kretsa kring relationer och känslor när de blir lite äldre.

– Den hyperaktivitet yngre barn visar genom att exempelvis inte kunna sitta stilla, kan hos äldre barn i stället bli en inre rastlöshet som inte syns lika mycket utåt men ändå är lika jobbig.

Kring frigörelsen under tonåren kan det uppstå många konfliktsituationer där det är viktigt att som förälder kommunicera på ett respektfullt sätt med sitt barn.

– Tonåringen vill vara självständig men föräldern vet att man behöver hjälpa till med att packa väskan och ha koll på vad som händer för att det ska fungera. Det kan leda till konflikter och starka reaktioner. När tonåringen blir frustrerad är det viktigt att som förälder försöka behålla förståelsen och tänka på att det är extra tufft att frigöra sig som tonåring med adhd, säger Lena Westholm.