Vanligt att elever med IF inom SiS är inskrivna i fel skolform

Den nya rapporten bygger på enkäter med rektorer på SiS-verksamheter runtom i landet, fältstudier på olika ungdomshem, intervjuer med elever samt fokusgruppssamtal med lärare. Studien har gjorts av Martin Hugo och Jörgen Frostlund, forskare vid Jönköpings universitet respektive Högskolan i Borås. Deras målsättning var att försöka täppa till en kunskapslucka: att beskriva skolverksamheten inom SiS för elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF) och undersöka hur den upplevs av eleverna själva.

– Det fanns ingen forskning alls om den här gruppen, trots att den är väldigt utsatt både i skolan och i samhället överlag, säger Martin Hugo i en intervju med Special Nest.

Ett centralt resultat är att elever med IF är överrepresenterade inom SiS. Där uppgår förekomsten av IF till 6,3 procent, jämfört med 1,5 procent i det övriga skolsystemet.

– Det rör sig om en kraftig överrepresentation, det är cirka fem gånger så vanligt med IF bland barn och unga på ungdomshemmen. Det pekar på att samhället har misslyckats med att skydda de här utsatta ungdomarna från att dras in i missbruk, gängrekrytering och kriminalitet, säger Martin Hugo.

Brokiga bakgrunder
Ett annat huvudresultat, enligt Martin Hugo, är ungdomarnas turbulenta livsväg. I de sexton fältintervjuerna med de inskrivna ungdomarna framkom ett återkommande mönster: många hade inget skyddsnät alls i hemmet, började tidigt avvika från skolan och på olika sätt hamna i destruktiva situationer – vilket slutligen ledde till placeringen.

– Det är en väldigt stor utsatthet med fattigdom, missbruk och övergrepp i hemmet, i kombination med att man försvinner från skolan och själv har en intellektuell funktionsnedsättning. För mig är det både provocerande och chockerande att vuxenvärlden tillåter de här ungdomarna att hamna snett på det här sättet.

Viktig vändpunkt för ”skolförstörda” elever
Medan ungdomarna beskrev erfarenheter av uteblivet stöd, negligerade behov och bristande erkännande under sin tidigare skolgång, var en ljusglimt i rapporten att de upplevde sig sedda och lyssnade på inom ramen för SiS skolverksamhet.

– Man ska komma ihåg att det inom den här gruppen finns en stor variation: vissa har inte varit i skolan på många år och är skolförstörda, en del kan inte överhuvudtaget läsa, andra läser väldigt bra. En fördel är att skolverksamheten på SiS har mycket resurser, vilket möjliggör högre lärartäthet, mindre grupper och även en till en-undervisning, säger Martin Hugo och fortsätter:

– Utifrån intervjuerna framträder en positiv bild, inte minst med tanke på elevernas tidigare negativa erfarenheter. Det här är första gången på länge, eller kanske någonsin, som de upplever att skolan bryr sig och att skolarbete faktiskt är roligt. Vissa lyckas även komma vidare till exempelvis en yrkesutbildning.

Vikten av en samlad vuxenhållning i synen på skolan
Lärarnas erfarenheter vittnar om att elever med IF inom SiS skolverksamhet gynnas av små undervisningsgrupper och nära vuxenstöd, struktur och tydlighet. Andra framgångsfaktorer är att bygga undervisningen på vardagsnära färdigheter, praktiska uppgifter och elevernas intressen – samt att ha en samlad vuxenhållning i synen på vikten av att gå i skolan. Det sistnämnda kan stundtals vara en utmaning, eftersom skolans personal och avdelningens personal kan bemöta barnet på olika sätt.

– Det gör sannolikt stor skillnad på elevens närvaro beroende på om man säger ”orkar du inte gå till skolan så är det okej” eller ”nu går vi till skolan trots att det är jobbigt”. På ungdomshem där den gemensamma grundsynen är att de här eleverna är bildningsbara och lärande individer, så fungerar det bättre.

Relationen avgörande
En av forskningsrapportens centrala lärdomar – som förmodligen kan komma till nytta i den vanliga skolan – är att inte stirra sig blind på diagnosen, i det här fallet intellektuell funktionsnedsättning. Detta eftersom variationen inom gruppen är stor i fråga om exempelvis personliga egenskaper och svårigheternas omfattning.

– Det viktiga är inte diagnosen i sig, utan att det sker ett mellanmänskligt möte där den vuxne tar eleven på allvar och har en tilltro till dennes förmåga att lära sig. Detta är avgörande och tenderar att stärka individens självförtroende och skolidentitet. Tyvärr har de här eleverna allt som oftast utsatts för vad jag kallar för epistemisk orättvisa – det vill säga deras livserfarenheter har ifrågasatts. Då uppstår en hopplöshet, trots stor potential. Jag såg exempelvis en elev med IF inom SiS som hade tagit examen på ekonomiprogrammet på gymnasiet.

Majoriteten är inte inskrivna i rätt skolform
Rektorerna som medverkade i studien pekade på flera organisatoriska utmaningar, däribland att utbildningen hade ett starkt fokus på teoretiska kunskaper och ämnen och inte i tillräckligt hög utsträckning inkluderade praktiska, yrkesinriktade färdigheter – vilka kan vara avgörande för elevernas förutsättningar att få in en fot i arbetslivet. Rapporten visade också att nära 70 procent av eleverna med IF inom SiS skolverksamhet inte är inskrivna i rätt skolform, det vill säga anpassad grund- eller gymnasieskola. Detta kan få negativ påverkan på allt från individens lärandeidentitet till möjligheterna efter SiS.

– Det är ett systemfel och inte bra, konstaterar Martin Hugo och fortsätter:

– Det innebär att de har en utbildning enligt den ordinarie läroplanen och inte blir bedömda efter sina kognitiva förutsättningar, även om, återigen, begåvningsprofilen inom gruppen varierar stort. Det kan också få drastiska konsekvenser för övergången efter SiS, då man inte får gå i anpassad skola. Detta skulle kunna påverka återfallsfrekvensen, vilket är en välkänd akilleshäl inom SiS.

Varför en så pass hög andel av eleverna med IF inom SiS inte är inskrivna i rätt skolform är inte helt klarlagt, men enligt Martin Hugo finns flera bidragande orsaker.

– SiS kan inte skriva in någon i anpassad skola, utan det ska hemkommunen göra, men det bygger på att eleven har genomgått en utredning – men där kan det vara föräldrar som av kulturella skäl sätter stopp. Det kan också bero på bristande kommunikation mellan SiS och hemkommunen. Frågan är komplicerad.

Detta borde göras
Med avstamp i rapportens resultat, så efterfrågar Martin Hugo bättre samverkan mellan skolan, socialtjänsten och polis för att fånga upp barn med IF som är på glid.

– Det är klart att resurserna borde öka, vilket är en politisk fråga, men samtidigt kan man inte generellt säga att samhället inte satsar på barn och ungdomar med IF: den anpassade grundskolan får mycket resurser, säger han och fortsätter:

– Jag tror att det främst handlar om att på olika sätt stötta de här barnen både i skolan och på hemmaplan, så att de inte utsätts för omsorgsförsummelse och kan gå omkring i köpcentrum på kvällarna och där luras in på destruktiva vägar.