Ny konferens pekar ut behovet av bättre samverkan vid hög frånvaro

Klockan 14.00 idag startar den kostnadsfria minikonferensen som anordnas av Hemmafrånskolan.se, en digital mötesplats för föräldrar vars barn har hög frånvaro. Intresset har varit stort, över hundra deltagare anmälde sig bara under första dygnet till konferensen som ska bidra till bättre samarbete mellan hem, skola, socialtjänst och andra yrkesverksamma som möter familjer med barn i frånvaro.

– Ett problem idag är att samtalet består av olika läger där man pratar om i stället för med varandra. Vi vill att samtalet mer ska handla om hur vi tillsammans kan lösa den här stora utmaningen, som är ett trauma för många barn och familjer.

Själv varit drabbad
Det berättar Jaqueline Gilljam, som är utbildad socionom, tidigare skolkurator och en av initiativtagarna till plattformen Hemmafrånskolan.se. Under sin yrkesbana som skolkurator både i grundskolan och på gymnasiet har hon träffat många elever med problematisk frånvaro och deras vårdnadshavare. Hon har dessutom en egen erfarenhet av hög frånvaro från sin högstadieperiod i uppväxtorten Eskilstuna.

– Jag gick i skolan på 90-talet och hade odiagnostiserad adhd, med allt vad det innebär. Min frånvaro var väldigt hög, men på den tiden pratades det inte om frånvaro och det var nog lättare att ”komma undan”, säger hon och fortsätter:

– Men mina egna erfarenheter ger mig en förmåga att se situationen ur barnets ögon. Det är en stor fördel. För ibland kan det vara så att, även om vuxenvärlden gör allt för att försöka hjälpa, så glömmer man att ta barnets perspektiv, vilket kan göra att man ligger lite för långt före barnet och att kraven blir för höga.

Ny tjänst ska stötta och vägleda föräldrarna
Den andra pelaren i duon som står bakom Hemmafrånskolan.se är Maria Norlin. Hon är farmaceut, skrivcoach och mamma till ett barn med npf-diagnos som har varit hemma från skolan i flera år. Deras vägar korsade på sociala medier när båda drev konton om frånvarofrågan på Instagram, där Maria Norlin skildrade familjens situation.

– Vi märkte att föräldrar till barn med hög frånvaro behöver ett sammanhang där de kan få stöd och utbyta erfarenheter och därför startade vi vår digitala mötesplats, säger Jaqueline Gilljam.

Tjänsten är medlemsbaserad och består av allt från regelbundna digitala kaféträffar för föräldrar och gästföreläsningar till individuella stödsamtal och en kunskapsbank.

– Vi vill på ett och samma ställe samla allt det och all information som Maria själv hade behövt när hennes barn började vara hemma från skolan.

”På mellanstadiet händer någonting”
Frånvaron är ett växande problem och allt fler elever är hemma majoriteten av sin skoltid. Jaqueline Gilljam har både i jobbet som skolkurator och inom ramen för Hemmafrånskolan.se noterat ett mönster: att problemen tycks tillta på mellanstadiet.

– Visst kan problemen komma både tidigare och senare än så, men jag vet inte hur många gånger jag har hört meningen ”det gick bra på lågstadiet men i fyran hände någonting” från andra föräldrar, säger hon och fortsätter:– En förklaring kan vara att kraven ökar i mellanstadiet samtidigt som den tydlighet som fanns i lågstadiet minskar. Många gånger kan den här stadieövergången innebära en ny klasslärare, fler lärare och att man inte längre har ett hemklassrum. Det blir ett stort hopp för många.

Om du blickar tillbaka, vad blev den utlösande faktorn för din egen del?

– Det var många bidragande orsaker. Jag fick nya klassmentorer efter att ha haft samma klasslärare från årskurs 1-6, vilket resulterade i att jag kände mig vilsen de första åren på högstadiet. I årskurs 7 bestod klassen av fyra tjejer och 28 killar. Även om jag kände mig trygg i klassen var klassdynamiken mycket för de undervisande lärarna att hantera. Jag hade också ett tungt bagage med mig hemifrån med privata trauman och återkommande oro och ångest, och dessutom svårigheter med exekutiva funktioner, säger Jaqueline Gilljam.

Utbrändhet till följd av ständiga försök
På konferensen föreläser bland andra läkaren Lars Westerström. Han argumenterar för att utbrändhet efter långvarig stress i skolan kan vara en viktig – och förbisedd – orsak till elevers höga frånvaro, särskilt för barn med autism som ofta är mer intryckskänsliga.

– Vi märker att många föräldrar vars barn har varit hemma länge beskriver typiska symptom på utmattning hos barnet: koncentrationssvårigheter, huvudvärk och en trötthet som inte går att vila bort, säger Jaqueline Gilljam och tillägger:

– Det beror ofta på att kraven under så lång tid har varit alldeles för höga i relation till barnets mående, förmåga och situation. Barnet har kanske försökt hålla ihop sig själv och återvända till skolan många gånger, men till slut går det inte längre.

Hela familjen påverkas
De återkommande försöken kan ofta ske i spåren av att föräldrarna fått höra att skolplikt råder i Sverige, konstaterar Jaqueline Gilljam, som också berättar att det inte är ovanligt att skolan varnar för att socialtjänsten kopplas in om barnet fortsätter att utebli.

– Skolplikten är såklart ingen ny information för de här föräldrarna, utan de är väl medvetna om att den gäller. Men föräldrarna har många gånger försökt precis allt och blir väldigt ensamma i en situation där deras barn lider av att skolgången inte funkar, samtidigt som de får hot om orosanmälan från skolan.

Det faktum att familjesituationen påverkas ”enormt” är någonting som allt som oftast inte tydligt framkommer i den offentliga debatten om den höga frånvaron, menar Jaqueline Gilljam. Det är mer regel än undantag att föräldrarna behöver sjukskriva sig från sitt jobb eller gå ner i arbetstid för att kunna vara hemma och stötta barnet.

– Det är heller inte så att barnen i frånvaro sitter hemma och har det mysigt och bra, utan situationen präglas av mycket konflikter, gråt och oro. Både barnen och föräldrarna mår dåligt av den här känslan av att vara ”bredvid samhället”, särskilt i samband med exempelvis jul- och skolavslutningar som barnet går miste om. Det blir en oerhörd sorg och mycket skuldkänsla hos alla inblandade.

Låst läge i debatten – till nackdel för barnen
Jaqueline Gilljam tycker att debatten om frånvaro i mångt och mycket kännetecknas av ett låst läge, där olika aktörer anklagar varandra. Hennes förhoppning är att den digitala minikonferensen kan dra sitt strå till stacken för att föräldrar, anhöriga och yrkesverksamma ska närma sig varandra i ett mer konstruktivt samarbete.

– Alla vill samma sak: att barnet ska må bättre, få hjälp och kunna återvända till skolan. Men för att komma dit behöver vi ett mer gemensamt språk och en gemensam bild över situationen, säger hon och fortsätter:

– Ibland finns redan ett gott samarbete mellan hem, skola och socialtjänst, men istället saknas resurser för att skapa bra förutsättningar för barnet i skolan. Min förhoppning är ändå att om föräldrarna, skolorna och socialtjänsten går ihop med en gemensam röst, ja, då kan det fasiken påverka politiken och bli skillnad.

”Behövs ett nationellt insatsprogram”
Mellan 2023 och 2025 har totalt 228 av 290 kommunala skolhuvudmän sökt statsbidrag för personalkostnader till skolsociala team, vilket är ett strukturerat och tvärprofessionellt arbetssätt för att få bukt med problematisk frånvaro. Jaqueline Gilljam framhåller dock att det behövs en satsning på ett nationellt program som preciserar ansvarsfördelningen och hur olika aktörer ska samverka vid hög frånvaro.

– Som det är nu blir det ett lotteri för föräldrarna. Hjälpen och resurserna varierar kraftigt inte bara mellan kommuner utan även inom kommuner och skolor – i princip kan det handla om vem man träffar när man söker hjälp. Vi vill se ett nationellt insatsprogram så snart en elev är i riskzonen för hög frånvaro.