Nästa artikel

  • “Jag önskar att fler var öppna och nyfikna på att lära sig mer om neurodivergens från neurodivergenta personer“, säger Zoe Fällbom.

  • En exempelbild från Zoe Fällboms kurs “ADHD & autism inifrån”.

När Zoe Fällbom startade en kurs om adhd och autism på Folkuniversitetet var det ett avgörande steg på en både personlig och professionell resa. Under flera år hade hon själv sökt kunskap, sammanhang och spegling – och allt tydligare sett luckor i det offentliga samtalet. ”Kunskapsbristen kring neurodivergens i Sverige är stor, särskilt när det kommer till inifrånperspektivet. Det är det som har drivit mig”, säger hon i en intervju med Special Nest.

Zoe Fällbom, som är beteendevetare, började undervisa under pandemin. Hon anlitades av Folkuniversitetet för att hålla kurser i kommunikation och marknadsföring för personer som hade blivit uppsagda eller varslade. Till en början försökte hon vara den ”perfekta” utbildaren, men det var först när hon vågade vara mer mänsklig som något förändrades i grunden.

– Jag insåg att min öppenhet och ärlighet gjorde mig mänsklig och relaterbar, och det fick andra att känna att de också kunde öppna upp.

Erfarenheten formade hennes fortsatta arbete, och blev grunden till onlinekursen ADHD och autism inifrån.

– Det är viktigt att mötas av någon som lever i det varje dag och inte bara av någon som pratar utifrån. Då kan det vara svårt att känna sig sedd och förstådd, säger hon.

 

Att få en förklaring i vuxen ålder
Zoe Fällbom har alltid känt sig annorlunda. Hon sökte länge olika förklaringar, identifierade sig som högkänslig och försökte förstå sina återkommande utmattningar. Den sista pusselbiten landade när hon läste Clara Törnvalls bok Autisterna – om kvinnor på spektrat. Hon kände stark igenkänning och identifierade sig därefter som autist. När hon senare fick diagnoserna autism och ADHD – det hon själv beskriver som att vara AuDHD:are – föll bitarna på plats.

– Det förklarade helheten, det var livsomvälvande och fantastiskt.

Samtidigt innebar diagnoserna en krock med omgivningens fördomar. Hon berättar om situationer där hennes akademiska bakgrund och yrkesroll inte tycktes väga upp för stereotypa bilder av autism.

– Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag blivit behandlad som ett barn på grund av missuppfattningar om vad autism är. Många sitter fast i förlegade idéer.

I dag handlar diagnoserna för henne själv om begriplighet och självomsorg.

– De förklarar mitt funktionssätt och underlättar för mig att förstå mig själv och vad jag behöver för att kunna leva ett gott liv.

 

Maskeringens pris
Ett av de fenomen som blivit centralt i hennes egen förståelse av autism är maskering – strategier för att dölja svårigheter och anpassa sig till neurotypiska normer. När hon själv började förstå hur omfattande hennes maskering var förändrades synen på hennes utmattningar.

– Jag förstod hur mycket energi maskeringen tar, och då blev utmattningarna mer rimliga. Jag ser det jättemycket hos dem jag möter i mitt jobb, att de har maskerat så mycket att de knappt vet vem de är eller vad de gillar.

Samtidigt ser hon maskering som ett tecken på intelligens och resiliens.

– Problemet är att man själv försvinner.

 

Specialintresse, gemenskap och självmedkänsla
Neurodivergens är i dag ett av Zoes Fällboms tydligaste specialintressen, och att läsa och fördjupa sig är både arbete och återhämtning.

– Jag är intresserad av hur specialintressen kombinerat med hyperfokus kan bli en metod för att arbeta och bli riktigt bra på något och av deras roll för autistiskt välmående.

Lika avgörande har gemenskapen med andra neurodivergenta personer varit, något som har förändrats från en tidigare övertygelse om att hon trivdes bäst ensam. I mötet med andra som fungerar på liknande sätt upplever hon både igenkänning och styrka.

En annan viktig lärdom är vikten av självmedkänsla. Många neurodivergenta bär på stark självmedvetenhet, förklarar hon, vilket lätt övergår i självkritisk övervakning.

– Om jag är för självmedveten överanalyserar jag mig själv och mitt beteende, utan omtanke om mig själv. Det är som att vara i ett ständigt “Big Brother".

 

En lucka som behöver tas på allvar
När Zoe Fällbom talar om sin kurs gör hon det med stark övertygelse om behovet av fler sammanhang där neurodivergenta erfarenheter formuleras inifrån. Det handlar inte om att underkänna eller ersätta befintliga aktörer, utan om att komplettera dem med erfarenhetsbaserad kunskap.

– Jag önskar att fler som sitter på maktpositioner och pengar ser värdet av inifrånperspektivet och vågade satsa på det i större skala.

För henne är frågan ytterst existentiell och samhällsviktig.

– Alla gör så gott de kan utifrån sin kunskap, men här finns en stor lucka att fylla. Att få vara sig själv är inte en lyx, det är livsviktigt.

Zoes Fällboms råd till unga med npf-diagnos:

  • Hitta saker, situationer och personer som får dig att känna dig trygg.
  • Om världen känns överväldigande, undersök vad som kan göra den lite mer hanterbar för just dig. Utöver ljuddämpande hörlurar och fidget toys kan man till exempel hitta “body double”-grupper där man tillsammans hjälper varandra att få jobbiga saker gjorda. Det finns också online-communitys med andra neurodivergenta som kan stötta.
  • Stanna regelbundet upp och fråga dig själv: Vad behöver jag just nu?

 

Röster från tre deltagare på Zoe Fällboms kurs:

  • “Inifrånperspektivet är A och O och för mig. Jag har kunnat vara mig själv tillsammans med andra, utan att lägga energi och kraft på att maskera eller försöka passa in, och vi har gjort den här kursen tillsammans genom att utforska och reflektera ihop. Jag tror också att innehållet passar dem som nyligen har fått diagnos eller har börjat utforska sitt funktionssätt. Zoe har haft en viktig roll i att möta oss alla, både utifrån att vara en ND-grupp men också som enskilda individer med olika bakgrund, förutsättningar och kontext."
  • ”Det tog inte lång tid innan jag kände att jag hade kommit hem. Jag hade så många aha-ögonblick. Tidigare hade jag alltid känt att jag antingen var för “frisk” i ett gruppsammanhang eller fungerade för annorlunda i ett annat. Äntligen kunde jag känna hur min kropp kunde slappna av med andra. Det behövs fler sådana kurser med NPF-perspektiv inifrån. Det är viktigt att de som är NPF:are får gehör och inte bli avfärdade av vården som vet bättre hur de fungerar.”
  • ”Jag går omkring med en slags beslutsamhet; ALLA autister borde få möjlighet att gå en sådan kurs. Det borde vara självklart för samhället att erbjuda sådana insatser istället för alla kränkande kurser som erbjuds när man får sin diagnos. Enda sättet att få det att hända är att driva på och skapa uppmärksamhet.”

Läs mer om Zoe Fällbom på hennes hemsida.

Kategorier: 
Aktiviteter
Annons