Nästa artikel

  • "Vi har roligt, gör musik tillsammans, lyssnar på varandra och hjälper varandra att föra musiken framåt, så att den blir levande, intressant och känslofylld", säger musikterapeuten Rut Wallius.

  • Rut Wallius har jobbat som musikterapeut i 15 år och hjälpt många barn med diagnosen autism.

"Musiken är ett så starkt medium"

Premium Musikterapi kan förbättra kommunikation och socialt samspel vid autism. Det visar flera vetenskapliga studier. En orsak är att musik är ett så starkt medium som väcker känslor direkt, menar musikterapeuten Rut Wallius.

Terapirummet är ljust och luftigt. På golvet syns en tjock matta, leksaker och ett litet piano. I hörnet står en cymbal och små bongotrummor i trä. Hyllan är fylld med olika instrument, mest sådana som barnen kan spela på utan förkunskaper, till exempel klockspel och ukulele. Vid fönstret står en liten sandlåda med små dockor i. Vi befinner oss i musikterapeuten Rut Wallius arbetsrum på Socialförvaltningen i Botkyrka, söder om Stockholm. Hon har arbetat i 15 år som musikterape

Premium - tillgängligt för prenumeranter

Teckna prenumeration
2016-11-23 03:00
Text: 
Inna Sevelius
Bild: 
Shutterstock
Kategorier: 
Forskning
Liv & Hem

Liknande innehåll

  1. Ny bok om autism i smärtsamt möte med pedagogisk verksamhet
  2. Skönsjungande skolflicka gör viral succé
  3. ”Musiken var propplösande för undervisningen”
  4. Ny barnbok om ADD: "Mina böcker ska ge igenkänning"
  5. "Neurofeedback är en intressant möjlighet vid npf”
  6. ”Ögonen är en svårbedömd informationskälla”
  7. ”Vi måste ta oss in i deras värld”
Annons

Populärt innehåll idag

  1. Så kan missgynnandet av autistiska elever få ett slut
  2. Undvik autistisk utbrändhet – 10 tips ur ny bok av autistisk psykolog
  3. Ny bok: Så anpassar du undervisningen för särskilt begåvade elever
  4. Elevassistent med autism: "Jag förstår det bokstavliga tänkandet"
  5. Sommarläsning del 3: Det är inte bara jag som kamouflerar min autism
  6. "Jag är psykolog men hade inte hört talas om PDA tidigare"
  7. Sommarläsning del 1: Svartahunden och jag