-
Genrebild från Shutterstock.
Föreställ dig att du jobbar som högstadielärare på heltid. Du hör till skaran som blir smått bedrövad av blotta tanken på schemat en vanlig vecka: 18 timmar undervisning och utöver det ska du klämma in lärarens milslånga att göra-lista: allt från skriftliga omdömen till mentorsuppdraget och rastvaktande. Om du kisar så skymtas ynka tio timmar kvar för planering och uppföljning av lektionerna denna vecka, vilket jämt sker i ett trångt delat arbetsrum där distraktioner duggar tätt. Sett till hela läsåret har just du 640 timmars undervisningstid, snäppet mer än siffran som figurerade under tjänsteplaneringen i våras.
Nu står det klart att det blir helt andra bullar. Redan nästa läsår kommer din undervisningstid ha ett tak på max 500–600 timmar per år. Revolutionerande är också att du utlovas mer tid till planering och uppföljning av lektionerna, dessa ska vara lika många som antalet undervisningstimmar plus ett påslag på tio procent.
Facket: ”Seklets viktigaste reform”
Det är en bestämmelse som gör comeback. I mitten av 90-talet nedmonterades den så kallade undervisningsskyldigheten (USK). Sedan avregleringen har en ökning av lärarkårens undervisningstid och pappersexercis kunnat konstateras, vilket pekats ut som en starkt bidragande faktor till att nästan hälften av landets lärare på sistone funderat på att byta jobb.
Reformen har kallats ”seklets viktigaste” av Anna Olskog som är ordförande för Sveriges Lärare, och fackförbundets utredningschef Patrik Ribe är även han entusiastisk och tycker att regleringen har utmärkt utformning. Både lärare och elever blir vinnare, menar han.
– Det här gör att lärarnas kärnuppdrag värnas. Lärare behöver mer tid för planeringen och uppföljningen av undervisningen. Allt som bidrar till att stärka lärarnas kärnuppdrag är också bra för eleverna, säger Patrik Ribe.
Här har tidningen Vi Lärare gjort en överblick av nya bestämmelserna kring undervisningstid och planeringstid i olika skolformer.
Krävt tredubbel finansiering – fått nobben
Lärarna är eld och lågor, men från arbetsgivarhåll är det många som sliter sitt hår. Rektorsfackliga förbundet Sveriges Skolledare menar att svenska skolan befinner sig i en ”reformstorm” och kritiserar tidregleringen för att vara förhastad och underfinansierad. Siffran som utlovats från regeringen är 2,3 miljarder kronor per år. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har krävt minst en tredubbling av summan, men inte fått gehör.
Redan höstterminen 2027 ska regleringen träda i kraft, samtidigt som många kommuner redan spikat budgeten för kommande året. Kritikerna menar att detta bidrar till risken för att pengar norpas från annat håll i skolans budget, med exempelvis större elevgrupper och rekrytering av obehöriga lärare som följd. Anders Henriksson är ordförande för SKR.
– Tiden för införande är alldeles för knapp och förutsättningarna är alldeles för oklara för en så stor förändring i skolans organisation. Dessutom sker det i en redan utmanande situation där rekordmånga reformer ska införas på skolans område inom de två närmaste åren, säger han.
En ytterligare aspekt som lett till tandagnissel är att arbetsgivarsidan är missnöjda med att regeringen gått in och pekat med hela handen, i stället för att hålla sig till den svenska modellen där överenskommelser förhandlas mellan fack och arbetsgivare. Facket menar att förhandlingarna helt enkelt hade nått en återvändsgränd.
Vissa undantag ska kunna göras
Trots rektorernas huvudbry med att förverkliga tidsregleringen med kort varsel, så menar Patrik Ribe på Sveriges Lärare att många rektorer också välkomnar reformen.
– Vi vet att många skolledare – som inte hörs i debatten just nu – i grunden tycker att reformen är väldigt bra. Många har själva varit lärare och det här systemet ger dem en möjlighet att kräva resurser. Regleringen är ett verktyg för att slå vakt om sin verksamhet och personal, säger Patrik Ribe.
Sveriges Lärare håller inte med om kritiken om att politiker detaljreglerar, utan menar att det finns svängrum i skrivelserna. Om du exempelvis är en lärare som har stora elevgrupper, möter många barn i undervisningen, samt har en klass där många elever behöver särskilt stöd, så ska dessa faktorer vägas in när din undervisningstid och planeringstid spikas. Det finns visst förhandlingsutrymme att göra små undantag från tidsregleringen men varken lärarbrist, besparingskrav eller skolans storlek godkänns som undantagsskäl.
Patrik Ribe spår att Skolinspektionen framöver kommer att behöva reda ut en hel del misstolkningar av bestämmelserna.
– Arbetsgivare kanske tänker ”aha, där är taket för undervisningstiden, då lägger vi alla lärare högst upp i spannen”. Då har de inte följt förordningen och beaktat regleringens konstruktion eller intention. Undervisningstid, planeringstid och gruppstorlekarna ska hamna i en god balans i förhållande till varandra.
– Vi tror att det även behövs en skarp reglering av gruppstorlekarna för att reformen om undervisningstid och planeringstid ska funka optimalt. Då kan vi skapa riktigt goda förutsättningar för undervisningen, säger Patrik Ribe.
Sista pusselbiten på gång: Reglering av klasstorlekar
En gymnasielärare i Stockholmsområdet vittnar om en dyster rekordnotering: 38 elever i en enda klass, en flora av npf-diagnoser, inga andra vuxna i rummet, till och med nya sittplatser behövde trollas fram. Sveriges Lärare menar att gruppstorlekar är knäckfrågan som måste lösas för att tidsregleringen ska bli lyckad – och nu har det till slut börjar röra på sig i frågan. I augusti 2026 tillsattes en utredning om att reglera klasstorlekarna. Utsedd till särskild utredare är Bo Jansson, tidigare ordförande i dåvarande Lärarnas riksförbund, som också ledde utredningen om tidsregleringen. Senast den 28 januari 2028 presenteras utredningen om reglerade klasstorlekar.