Ny studie om autistiska drag, obehag vid ögonkontakt och igenkänning av känslor

Sedan tidigare är det välkänt inom forskningen att många autistiska personer – men inte alla – upplever obehag vid mycket ögonkontakt, men det är inte lika beforskat hur ett regelbundet undvikande av ögonkontakt påverkar den sociala interaktionen och exempelvis igenkänningen av andras känslor utifrån ansiktsuttryck. Detta har nu undersökts i en studie som nyss publicerats i den akademiska tidskriften Emotion och som har genomförts av forskarna Sara Landberg, Jakob Åsberg Johnels, Martyna Galazka och Nouchine Hadjikhani – samtliga verksamma vid Gillbergcentrum i Göteborg.

– Vi vet att många med autism tycker att ögonkontakt är jobbigt, så vi ville utröna olika konsekvenser i det sociala samspelet när man undviker ögonkontakt. Vi vet också genom tidigare forskning att personer med autism kan ha ett annorlunda sätt att avläsa känslor hos andra, men vi vet inte om det hänger samman med upplevelsen av ögonkontakt, säger Sara Landberg och lägger till:

– Detta är grundforskning som förhoppningsvis kan öka kunskapen och förståelsen hos alla som möter barn och vuxna med autism eller autistiska drag.

Så gjordes studien
Forskarna rekryterade totalt 187 deltagare, bland annat via forskningsplattformen Gorilla Experiment Builder. Deltagarna fick göra olika tester, bland annat The Autism-Spectrum Quotient, ett välkänt självskattningsformulär kring autistiska drag utvecklat av Cambridgeprofessorn Simon Baron-Cohen. De fick även fylla i självskattningsformulär rörande deras upplevelser av ögonkontakt, alexitymi och prosopagnosi. Alexitymi brukar i korthet beskrivas som en svårighet att identifiera och verbalt beskriva känslor hos sig själv, medan prosopagnosi syftar på ansiktsblindhet, det vill säga utmaningar med att känna igen och minnas ansikten. Deltagarna fick också genomföra ett test som gick ut på att identifiera känslouttryck baserade på porträttbilder från en forskningsbildbank, där forskarna mätte både hastigheten och träffsäkerheten på känsloigenkänningen.

– Det som är intressant och lite nytt för oss är att vi rekryterade deltagare via onlineplattformar och därmed inte var begränsade till geografisk närhet, samtidigt som vi utgick från självrapporterade autismdrag i en allmän population. Autistiska drag finns spridda i olika grader i hela befolkningen, men i vår studie bortsåg vi från huruvida deltagarna har kliniska diagnoser eller inte, säger Sara Landberg.

Tydlig koppling mellan autistiska drag och att ogilla ögonkontakt
Efter analysen av all insamlade data fann forskarna ett tydligt mönster: de deltagare som uppgav tydligare autistiska personlighetsdrag rapporterade också i klart högre utsträckning att de inte gillar ögonkontakt.

– Det är ett intressant resultat, för de här personerna har inte nödvändigtvis kliniska diagnoser – ändå ser vi en koppling mellan autistiska drag och obekvämhet vid ögonkontakt, förklarar Sara Landberg.

Strategier för ögonkontakt
Forskarna undersökte också vilka strategier som deltagarna använde för att hantera problemet i vardagen. Totalt 60 procent av de deltagare som hade mer autistiska personlighetsdrag och som uppgav att de ogillar ögonkontakt hade som huvudsaklig strategi att titta på samtalspartnerns panna istället för i ögonen. Den näst vanligaste strategin var att försöka titta folk i ögonen – trots att det upplevs som obekvämt. En annan vanlig strategi var att undvika ögonkontakt och titta i golvet under ett samtal.

Tänkbara förklaringar
Nu uppstår såklart frågan: Varför upplevs ögonkontakt som obehagligt av personer med autistiska drag? Tidigare forskning av Nouchine Hadjikhani har kommit fram till att autistiska personer uppvisar en högre aktivering av amygdala vid ögonkontakt, en del av hjärnan som sparkar i gång kroppens alarmsystem vid stressfyllda situationer. 

– Men varför amygdala aktiveras mer, det vet vi inte idag, säger Sara Landberg.

Inom vissa delar av autismforskningen internationellt har teorin om monotropism blivit alltmer central. Den gör gällande att personer med autism gärna riktar sin uppmärksamhet ”på djupet” mot ett stimuli i taget, snarare än att sprida sitt fokus brett mot flera saker. En monotropisk uppmärksamhetsstil har framhållits som en tänkbar förklaring till varför autistiska personer undviker ögonkontakt – eller har svårt att läsa av ansiktsuttryck – vid samtal. På frågan om hur Sara Landberg ser på detta, svarar hon:

– Det är svårt att säga att det skulle vara den enda förklaringen till varför personer med autistiska drag undviker ögonkontakt, men det är absolut tänkbart att det bidrar och att en sådan process även skulle påverka avläsandet av ansiktsuttryck.

Tidigare forskning pekar på att vuxna med autism föredrar och uppskattar mer att umgås med andra autistiska personer. Tror du att ögonkontakt kan vara mindre obekvämt för autistiska personer i vissa sammanhang där man ”klickar” socialt?

– Jag tror att detta är mångfaktoriellt men självklart kan umgänge med andra människor, oavsett om de har autism eller inte, som inte ställer krav på ögonkontakt kännas enklare om ögonkontakt är någonting som skapar obehag.

Långsammare känsloigenkänning – men lika träffsäker
Ett annat framträdande resultat i studien är att personerna som uppgav mer autistiska drag var långsammare på att identifiera känslor utifrån ansiktsbilder. Forskarna hade en hypotes om att nedsatt ögonkontakt i sig kunde påverka förmågan att identifiera känslor, men efter analysen fann de att det inte fanns någon sådan koppling.

– Deltagarna med mer autismdrag var inte sämre än andra på att identifiera känslor rätt, men de tog längre tid på sig, säger Sara Landberg och fortsätter:

– Vi hade nog förväntat oss att upplevd obekvämhet vid ögonkontakt skulle vara en så kallad mediator, det vill säga att det skulle kunna förklara att känsloidentifieringen skedde långsammare. Men så var det inte. Det betyder troligtvis att de strategier som personer med autistiska drag eller autism använder för att undvika ögonkontakt, inte har åtminstone någon sådan nackdel.

Koppling till ansiktsblindhet
Här kan vara värt att nämna en artikel i Special Nest om alexitymi, där Hanna Bertilsdotter Rosqvist – som är professor i socialt arbete och som just nu bedriver ett forskningsprojekt om välbefinnande vid autism – argumenterade för att autistiska personer inte nödvändigtvis är sämre på att känna igen känslor. Snarare tar det bara längre tid, på grund av den autistiska hjärnans detaljorienterade sätt att bearbeta information och intryck. Sara Landberg för ett liknande resonemang.

– Det är komplext, men det kan handla om att hjärnan hos personer med autism eller autistiska drag använder en annan metodik för att komma fram till svaret kring exempelvis en känsla, säger hon och fortsätter:

– Vi såg att personer som uppgav problem med prosopagnosi, eller ansiktsblindhet, också var långsammare på att identifiera känslor i ansikten. Det är möjligt att personer med prosopagnosi och personer med autism använder andra kognitiva processer för att känna igen både känslor och ansikten.

Kan bana väg till mer förståelse
Utifrån resultaten i studien understryker Sara Landberg vikten av att alla – både yrkesverksamma och privatpersoner – som möter individer med autismdiagnos eller autistiska drag inte ska feltolka eventuell brist på ögonkontakt som nonchalans.

– Det är viktigt att ha förståelse och respekt för att ett undvikande av ögonkontakt inte återspeglar ett ointresse, snarare tvärtom. Personen använder förmodligen strategier för att kunna fokusera på innehållet i samtalet, eftersom en obehagskänsla vid ögonkontakt i sig är distraherande, konstaterar hon.