Nästa artikel

  • Ata Ghaderi är professor och forskare vid Karolinska Institutet i Stockholm.

Att vara missnöjd med sin kropp är vanligt bland unga och kan i vissa fall bidra till utveckling av ätstörningar. Men går negativ kroppsuppfattning att förebygga? Forskning visar att den korta gruppinsatsen "Body Project" kan minska risken. Special Nest intervjuar Ata Ghaderi, professor i klinisk psykologi vid Karolinska Insitutet.

Sociala medier, reklam och skönhetsideal omger oss. Många, i synnerhet unga, jämför sig med bilder av kroppar som ofta är hårt redigerade eller på andra sätt svåra att leva upp till. För vissa leder det till ett växande missnöje med den egna kroppen.

– Vi vet att den ständiga jämförelsen i sig skapar missnöje, säger professor Ata Ghaderi vid Karolinska institutet, som forskar om ätstörningar och hur de kan förebyggas och behandlas.

 

När kroppen blir ett problem
Negativ kroppsuppfattning kan uppstå av flera olika orsaker. För vissa börjar det med att de tidigt utsätts för kommentarer eller fördomar kopplade till exempelvis övervikt. För andra handlar det om att på olika sätt känna sig långt från samhällets rådande skönhetsideal.

Även om de flesta någon gång upplever att de inte är helt nöjda med sitt utseende, kan det utvecklas till en riskfaktor för andra problem om missnöjet blir starkt eller långvarigt.

– Kroppsmissnöje och negativ kroppsuppfattning är tydliga riskfaktorer för ätstörningar, förklarar Ata Ghaderi.

Särskilt problematiskt blir det när missnöjet leder till försök att kontrollera vikten. Forskning visar att till exempel bantning ofta fungerar som en inkörsport till ätstörningar hos personer som har en sårbarhet för att utveckla sjukdomen.

 

Metod som utmanar idealen
Metoden Body Project utvecklades för omkring 20 år sedan i USA och används i flera länder. Fokus ligger på en väldokumenterad riskfaktor för ätstörning: att internalisera smalhetsidealet, vilket innebär att man tar till sig budskapet att det är viktigt att vara smal eller ha en viss kroppsform.

– Tanken med Body Project är att motverka den riskfaktorn, säger Ata Ghaderi.

I metoden träffas unga deltagare i små grupper under fyra tillfällen, där varje träff är ungefär en timme lång. Under träffarna diskuteras olika frågor: Varifrån kommer dagens skönhetsideal? Vem tjänar på att de finns? Hur påverkar idealen unga och vilka konsekvenser får idealen för självkänsla och hälsa? En gruppledare hjälper deltagarna att granska idealen kritiskt och fundera över hur man själv kan motverka dem.

 

Bygger på ett psykologiskt fenomen
Body Project-metoden bygger på teorin om kognitiv dissonans, det vill säga att vi ogärna vill ha motsägelser mellan tankar, värderingar och handlingar. När det uppstår en konflikt mellan dem skapas ett obehag – en dissonans.

I Body Project uppmuntras deltagarna att aktivt argumentera mot skönhetsideal som de tidigare kanske tagit för givna. Ju mer den kognitiva dissonansen aktiveras, desto större blir effekten.

– Ju tydligare de tar ställning mot smalhetsidealet och engagerar sig i att kritisera det, desto mindre sannolikt är det att de själva börjar följa det genom exempelvis bantning, säger Ata Ghaderi.

På bara fyra timmar har forskare kunnat se minskad risk för ätstörningssymtom och mindre kroppsmissnöje hos deltagarna, uppger Ata Ghaderi.

– Det är en mycket avgränsad intervention och därför extremt kostnadseffektiv.

 

Främst för tonårstjejer
Den forskning som finns idag gäller framför allt flickor och unga kvinnor från cirka 15 års ålder. För pojkar ser kroppsidealen ofta annorlunda ut och handlar oftare om att vara muskulös, stark och lång än om att vara smal. Därför behöver programmet anpassas innan det kan användas brett även för killar, konstaterar Ata Ghaderi, som samtidigt betonar att negativ kroppsuppfattning kan drabba precis vem som helst.

– Det är en variation som finns i normalbefolkningen. Men ibland blir den så uttalad att den ökar risken för andra problem.

 

Metoden ovanlig i Sverige
Trots att Body Project har starkt forskningsstöd används metoden fortfarande ganska sparsamt i Sverige. Organisationen Frisk & Fri erbjuder programmet på vissa håll, och det finns regionala initiativ, men någon nationell satsning finns ännu inte.

Enligt Ata Ghaderi handlar det delvis om att just förebyggande arbete inom psykiatrin inte är prioriterat, och ofta hamnar mellan ansvarsområden.

– Är det här skolans ansvar, socialtjänstens ansvar eller hälso- och sjukvårdens ansvar? Den typen av frågor gör att det lätt faller mellan stolarna, säger han.

Kategorier: 
Liv & Hem
Annons