"Vi har en galopperande frånvarokris"

Rätten till utbildnings Frånvaroanalys 2026 visar att elever som har mer än femtio procents frånvaro har ökat från 19 000 till 24 000 på bara ett år. Christian Wettergren, ordförande i föräldranätverket, säger till Special Nest att det är sorgliga siffror. Men också att det är viktigt att de uppmärksammas.

– Den ökade skolfrånvaron beror på att vi har en otillgänglig skolmiljö. Psykologen Malin Gren Landell uttryckte det med att vi har byggt upp en frånvaroskuld i svensk skola. Eftersom tillräckliga insatser inte har gjorts för dessa barn, har frånvaron nu blivit långvarig, säger Christian Wettergren.

Inom Rätten till utbildning ser de en rad insatser som skulle behövas för att förbättra situationen för dessa barn. Ett exempel som Christian Wettergren lyfter är en bredare satsning på distansutbildningsskolor, förslagsvis under SPSM:s regi, för elever med problematisk frånvaro – enstaka och mindre initiativ finns för närvarande i exempelvis Stockholm och Göteborg. En sådan lösning, menar han, skulle kunna minska elevernas kunskapsglapp som annars fortsätter att växa.

– Skolorna behöver också erbjuda bättre stöttning för hemmasittare att kunna komma tillbaka stegvis till skolan efter en lång tids frånvaro.

”Skolmyndigheterna och politiken behöver lägga manken till”
Ett av huvudproblemen, enligt Christian Wettergren, är nämligen att det finns för lite stöd kring hur man ska hantera problematisk frånvaro.

– Skolmyndigheterna skulle till exempel kunna ta fram en vägledning för hur man skapar ett tillgängligt klassrum för dessa elever och ge ett mer konkret stöd än idag för hur skolan ska jobba med hemmasittare. Istället görs allt på individnivå ute på skolorna och det innebär att insatserna behöver uppfinnas på nytt för varje elev.

Ett annat problem, menar Christian Wettergren, är hur tillåten respektive otillåten frånvaro bedöms. Som det ser ut i dag är det rektorn på varje skola som avgör om en frånvaro är tillåten eller otillåten.

– Det finns inga riktlinjer, ramverk eller sådana instruktioner kring hur man ska agera och det gör att rektorer själva behöver fatta besluten kring varje elev.

Det skulle också behövas en svensk standard för hur frånvaro ska rapporteras in.

– Sedan 2016 har det funnits en idé om ett frånvaroregister – men det går inte framåt trots en galopperande frånvarokris. Skolmyndigheterna och politiken behöver lägga manken till i den här frågan och få till ett praktiskt fungerande frånvaroregister, men de är för långt från verkligheten.

”Unga kvinnor mår väldigt dåligt”
En grupp som sticker ut som särskilt drabbade i de studier som Rätten till utbildning har gjort är flickor och unga kvinnor med npf. I gruppen har de som har mer än femtio procent frånvaro ökat med hela tjugofem procent under det senaste året. Att de har det extra tufft syns även i den statistik som nätverket har gjort kring psykisk ohälsa. En tredjedel av alla unga kvinnor med npf har en ångestdiagnos, vilket kan jämföras med en tiondel av de unga männen med npf. När det gäller unga vuxna utan diagnos har en av tjugo också en ångestdiagnos.

Av de unga kvinnor med npf som är födda år 2000 har totalt tolv procent (!) försökt ta sitt liv någon gång innan de har fyllt 25 år, visar nätverkets kartläggning. Det innebär att det i den gruppen är sju gånger vanligare med suicidförsök än bland unga utan en npf-diagnos.

– Unga kvinnor mår väldigt dåligt. En orsak till att de är mer drabbade kan vara att de påverkas mycket av skolstressen. Studier har också visat att flickor får sin diagnos cirka fyra år efter pojkar. Det innebär att de ofta går miste om stödinsatser under lång tid, säger Christian Wettergren.

”Vi har otillgängliga skolsystem”
Föräldranätverket har också tagit fram gymnasiestatistik. Den visar att gapet mellan elever med npf och övriga elever ökar över tid under skolåren. Skillnader finns redan i årskurs sex – men under gymnasiet är de som störst. Studien visar bland annat att sex av tio unga personer med npf aldrig tar gymnasieexamen. Det kan jämföras med en av fyra bland övriga elever.

– Ju längre de går i skolan, desto större blir avståndet till klasskamraterna. Vi har otillgängliga skolsystem och gapet växer kraftigt på gymnasiet. Utbudet av tillgängliga, specialiserade gymnasium är väldigt dåligt. Ofta får man höra att gymnasiet är frivilligt. Men om man börjar halka efter så förlorar man CSN, hamnar i arbetsmarknadsåtgärder och blir sittande hemma. Istället för att låta eleverna som har det svårare gå så långt de kan, puttar vi som samhälle ut dem.

Att så många elever med npf har det kämpigt i skolan och med sitt mående påverkar inte bara de drabbade elever själva och deras anhöriga. Christian Wettergren lyfter att sjukskrivningar, psykiatrisk vård och försenad arbetslivsdebut också blir kostsamt för samhället.

– Enligt våra beräkningar leder de till runt fjorton miljarder i ökade samhällskostnader. Så vi kan inte se det här som en enskild skolfråga. Det påverkar hela samhället, konstaterar han.