“De silar mygg och sväljer kameler”

Målet med Linköpings resursskolor har nått Högsta förvaltningsdomstolen, vilket är den sista juridiska instansen. Beroende på hur utfallet blir där kan andra kommuner tvingas anpassa sin stödverksamhet. Men hur många kommuner som i dag har organiserat skolan på samma sätt som Linköpings kommun är oklart.

– Vi har en pågående process även med Helsingborgs kommun. Men vi vet inte hur det ser ut i resten av landet utan gör tillsyner vid en kommun i taget, säger Christina Ridderman Karlsson, jurist på Skolinspektionen.

Helsingborgs kommun har drivit resursskolor, organiserade under en egen skolenhet, precis som Linköping. Och precis som den östgötska kommunen har även Helsinborg förlorat mot Skolinspektionen i förvaltningsrätten för att därefter överklaga domen till kammarrätten.

“En katastrof”
Utvecklingen oroar Barn i Behov, ett föräldranätverk som enligt den egna beskrivningen “kämpar för att alla barn, oavsett behov, ska ha rätt till en schysst skolgång”.

– Det finns väldigt få fungerande alternativ för de här barnen. Varje enhet som tas bort är en katastrof, säger Malin Holm som är engagerad i nätverket.

Malin Holm säger att hon kan förstå hur Skolinspektionen tänker, men menar samtidigt att sättet skollagen nu tillämpas inte blir bra.

– De tänker att det är viktigt att tillgodose alla barns behov i den vanliga skolan. Och det finns en idé om att eleverna ska komma tillbaka till en hemskola. Men det här är ett litet problem i förhållande till det gigantiska problemet att en massa barn med de här svårigheterna inte har en vettig skola, säger hon och fortsätter.

– Köerna till resursskolorna är jättelånga, det har hunnit bli helt kaotiskt innan barnen får komma dit. Ingen hamnar i resursskola utan att ha krigat sig dit. Och då känns det konstigt att lyfta det här problemet utan att ta tag i att så många barn inte får bra stöd på sin vanliga skola.

Malin Holm är orolig för hur det ska bli för barnen om Linköpings – och andra kommuners – resursskolor tvingas stänga igen. Då kommer eleverna att placeras på ordinarie skolor med olika rektorer, vilket kan göra att stödet blir sämre.

– När huvudmannaskapet delas upp kommer verksamheten inte att bestå, det är jag säker på. Ordinarie rektorer har inte kunskap om de här barnen. 80 procent av lärarkåren säger att de inte kan tillräckligt. Resursskolornas fokus gör att det går att samla kunskapen och kompetensen som behövs, och nu kommer det att vittra sönder, säger Malin Holm.

“Resursskolorna motarbetas”
Hur ser då Skolinspektionen på vikten av att driva juridiska processer mot Linköpings och Helsingborgs kommuner? Christina Ridderman Karlsson påpekar att deras uppdrag är att se till att lagen följs.

– Anledningen till att vi för en process är hur lagstiftningen ser ut. Det kan säkert finnas barn som trivs på sin skola och tycker att det är en bra skola, men vi driver den här frågan ur en juridisk utgångspunkt, säger hon.

Malin Holm menar att fokus hamnar på detaljer i huvudmannaskap och resursskolornas vara eller inte vara. Hon tycker att myndigheterna i stället borde ta ett helhetsgrepp och lösa det hon ser som det stora problemet: att stödet till barn med särskilda behov är för dåligt.

– De silar mygg och sväljer kameler när man lägger så mycket krut på den här specifika delen. Både skolverket och SKL vill ju att kommunen ska driva resursskolor. Och ändå motarbetas skolorna, säger hon.