Resursskolor bryter mot lagen

Fallet med Linköpings resursskolor är en följetong som utspelar sig under flera år. Det hela började med att kommunen 2011 bestämde sig för att grundskoleelever med stort stödbehov skulle få hjälp i särskilda resursskolor. Det handlade om sex stycken resursskolor som organiserades i en skolenhet, under en rektor.

Tor Andersson, avdelningschef på utbildningsförvaltningen i Linköpings kommun, menar att tanken med sättet att organisera utbildningen var att ge så bra stöd som möjligt till eleverna.

– Vi utgick från ett kvalitetsperspektiv. Det fanns en mängd saker vi tyckte var viktiga för elever i behov av särskilt stöd, som att det skulle finnas en skolledning och en rektor, en samlad elevhälsa och möjlighet att alltid veta vart man ska vända sig. Med den här organisationen kunde vi möta eleven på bästa sätt, säger han.

“Stödet har uppfattas som gott”
Enligt kommunen har resursskolorna fungerat bra. Tor Andersson säger att sättet de organiserats på har gjort att eleverna kunnat få ett bra stöd.

– Jag tror nog att stödet har uppfattas som väldigt gott, man har kunnat möta särskilda behov på ett bra sätt. Personal har bestått av behöriga lärare med lång erfarenhet av den här elevgruppen. Det handlar om knappt 50 elever som sökt för att gå i resursskolorna, och för dem har det varit viktigt att gå där, säger han.

Men Skolinspektionen var inte lika positiva. Efter att 2013 ha gjort en tillsyn av kommunens skolor bedömde de att organisationen bröt mot skollagen. Om undervisningen fortsatte på samma sätt skulle kommunen tvingas betala 700 000 kronor.
En anledning var att Skolinspektionen menade att skolans undervisning räknas som ”särskild undervisningsgrupp”. Detta är en stödinsats som elever kan få om den vanliga undervisningen inte ger nog med stöd, och innebär att de tillfälligt sätts i en grupp utanför sin ordinarie klass. Eftersom eleverna i resursskolorna saknade hemskola hade kommunen rundat kraven.
Christina Ridderman Karlsson är jurist på Skolinspektionen. Hon berättar att fallet med Linköpings resursskolor handlar om elevernas rättssäkerhet.

– Det blir en rättssäkerhetsfråga, då åtgärden är så ingripande, säger hon.
 

“Rättssäkerhetskraven har satts ur spel”
Som Skolinspektionen tolkar skollagen och dess förarbeten ska en elev placeras i särskild undervisningsgrupp först när man redan har prövat vanlig undervisning. Dessutom ska skolan informera föräldrarna om att det går att överklaga placeringsbeslutet, och det ska regelbundet omprövas.

– Man måste ta alla de här stegen, och det gör man inte när man sätter en elev i första klass i en resursskola. Vi menar att rättssäkerhetskraven har satts ur spel, säger Christina Ridderman Karlsson.

Ett annat problem handlade om antagning. Skolinspektionen menar att skolor inte får vara öppna bara för elever i behov av särskilt stöd.

– En väldigt viktig princip är att skolenheterna ska vara öppna för alla elever, och att man fritt ska kunna välja skola, säger Christina Ridderman Karlsson.

Här skiljer sig reglerna för kommunala skolor och friskolor. Friskolor får rikta sig till elever med behov av särskilt stöd, men enligt Skolinspektionens tolkning av lagen får inte kommunala skolor göra det. Tor Andersson menar dock att detta inte står uttryckligen i lagen.

– Nej, det står inte tydligt i skollagen att kommuner inte kan göra på samma sätt som fristående skolor, säger han.

Överklagats till högsta förvaltningsdomstolen
De rättsliga kvarnarna har sedan dess malt på. Först förlorade Linköpings kommun i förvaltningsrätten, och sedan i nästa instans: kammarrätten. Domen avkunnades i maj förra året och innebar att vitet kvarstår. Men rätten var inte enig: en av domarna menade att Linköpings kommun inte har brutit mot skollagen. Denna domare gav Tor Andersson rätt i att det går att tolka skollagen som att även kommunala skolor har möjlighet att rikta verksamheten till elever med behov av särskilt stöd, på samma sätt som friskolor kan.
Nu har Linköpings kommun överklagat domen till Högsta förvaltningsdomstolen, vilka beviljat överklagan. Tor Andersson vill inte spekulera i hur det kommer att gå.

– Nej, det är upp till Högsta förvaltningsdomstolen att bestämma. Vi har fört fram ett antal argument för vårt ställningstagande, och vi får se hur det går.

Varför kan ni inte bara följa Skolinspektionens rekommendationer?

– Vi kan inte se att vårt sätt att organisera utbildningen har varit felaktigt, och därför är det viktigt att få detta prövat.