Snart kliver kognitionsvetenskapen in på skolorna

I slutet av 2025 presenterades de nya lärarutbildningarna, en av förändringarna som utlovats är ”mer kognitionsvetenskap”. Detta är en reaktion på att lärarutbildningen anklagats för att inte ge lärare de lärverktyg som faktiskt fungerar, framför allt när det gäller läs- och skrivundervisning. Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap, har kritiserat skolan för att luta sig mot trender och ovetenskapliga myter.

– Vi vet i dag vilka evidensbaserade arbetssätt som gör de allra flesta eleverna läs- och skrivkunniga. Det handlar bland annat om phonics, men mycket få F-3-lärarstudenter får lära sig dessa arbetssätt under utbildningen. Tyvärr är lärarprogrammen undermåliga i det avseendet, har Agneta Gulz sagt till Special Nest.

Än så länge saknas dock raka besked om vad förändringen faktiskt kommer att innebära, men det finns underbyggda förmodanden.

Vill gynna elever som har låga studieresultat
Först, en begreppsförklaring. I Sverige är det just det lite trubbiga ordet kognitionsvetenskap som fått fäste, ute i världen är det vanligare att kalla denna tvärvetenskapliga kategori för the science of learning. Bland ingredienserna finns utvecklingspsykologi, neurovetenskap, pedagogik, lingvistik med mera. Dessa kunskapsområden tar armkrok för att svara på frågor såsom hur hjärnan faktiskt lär sig saker, metoderna som bevisligen leder till inlärning, och hur saker som hjärnans utveckling och omgivningen påverkar inlärningen. Kognitionsvetenskap är starkt präglad av kvantitativa metoder och mätbara resultat. Syftet är framför allt att gynna elever som exempelvis presterar sämre på vissa kognitiva test, har sämre socioekonomiska förutsättningar eller har en annorlunda kognition till följd av exempelvis autism eller adhd.

”Inifrånkänslan kan vara vilseledande”
Arbetet har börjat. Under 2026 undervisas lärarutbildningarnas lärare i just kognitionsvetenskap, vilket regeringen avsatt fyra miljoner kronor för. Redan i dag finns det påbyggnadskurser om kognitionsvetenskap för yrkesverksamma lärare. En av universitetslektorerna som intresserat sig för vad kognitionsvetenskapen kan göra för skolan är Kristoffer Sundberg, som utbildar blivande lärare på Högskolan Väst. Han uppskattar fokuset på mätbarhet.

– Både under min egen lärarutbildning och min tid som lärare kände jag en hunger efter forskning som tittar på vad som fungerar – varför ska vi undervisa på ett visst sätt, snarare än ett annat? Inifrånkänslan kan vara lite vilseledande, säger han.

Med det menar han att läraren eller eleven kan känna att lektionen var lyckad och livlig, men när det är dags för provet kan det visa sig att kunskap inte har fastnat hos eleven.

Mäter kunskapsresultat, inte känslan
Kristoffer Sundberg ingår i en forskargrupp som dykt ner i så kallat testbaserat lärande, som är ett av verktygen som fått starkast stöd från kognitionsvetenskapliga studier. Testbaserat lärande får kunskapen att fastna genom att läraren exempelvis ställer frågor eller ordnar små frågesporter.

– Allting som aktivt får oss att försöka komma ihåg saker, att plocka fram information ur långtidsminnet, ger bättre resultat på det långsiktiga lärandet, säger Kristoffer Sundberg och förtydligar med ett exempel:

– Om vi lyssnar på lärarens repetitioner eller läser läroboken om och om igen, så kan vi känna ”jag kan materialet jättebra”. Men sen när man faktiskt testar kunskaperna så kommer man inte ihåg så mycket. Kontra då att jobba testbaserat, där det är vanligt att få känslan ”oj, jag var inte så duktig på detta”. Men sen när man faktiskt mäter kunskaper så visar det sig att eleverna lärt sig mer genom det testbaserade lärandet.

Konkreta exempel på lärverktyg
Så hur kan undervisningen gå till när läraren är starkt influerad av kognitionsvetenskapens råd och rön? En av de tummade handböckerna i ämnet är Hur du får dina elever att lära sig: En visuell guide från 2019. Här lyfts bland annat sex upplägg med stabil evidens.

1. Fördelad inlärning. Att sprida ut övningstillfällen över tid i stället för att beta av mycket information på kort tid.
2. Interfoliering. Att växla mellan olika men besläktade moment för att öka förståelsen.
3. Testbaserat lärande. Att aktivt försöka återkalla kunskap ur minnet i stället för att enbart läsa om stoffet.
4. Hantering av kognitiv belastning. Att optimera mängden information som eleven måste hålla i arbetsminnet.
5. Elaborering. Att knyta ny information till tidigare kunskap.
6. Dubbelkodning. Att kombinera text och bild på ett sätt som underlättar inlärningen.

Blir det inte att skriva lärare på näsan – många använder ju dessa verktyg redan?

– Jag får lite dubbla signaler. Konstigt nog får jag fortfarande en känsla av att arbetssättet inte är så utbrett. När jag varit ute och pratat med lärare om detta har jag ofta förväntat mig att få höra ”det här gör vi ju redan” men än så länge får jag oerhört sällan den sortens reaktioner. Samtidigt är det många lärare som gör sånt här utan att ha satt ord på det, säger Kristoffer Sundberg.

Gamla och nya synsätt krockar
Många tar emot kognitionsvetenskapen med öppna armar, medan vissa skeptiker lägger armarna i kors. I en debattartikel i Vi Lärare skriver Oscar Björk att ”kognitionsvetenskapen inte är den revolution den ofta utmålas som” och efterlyser en ”lärarutbildning som ger blivande lärare rätt förutsättningar att undervisa”. Krönikören Niclas Fohlin luftade en oro för att pedagogikens humanistiska kärna försvagas och att kognitionsvetenskapens rön översätts till mekaniska själlösa lektioner, och uppmanar att kåren att ”stå upp för vår egen vetenskap: pedagogiken”.

– Jag tror att en del som jobbar inom en annan tradition känner sig attackerade och upplever att deras forskning inte skulle vara betydelsefull. Det är väldigt synd. Den forskningen har också jätteintressanta frågor, säger Kristoffer Sundberg.

Han tror att misstron bottnar i missförståndet att det kognitionsvetenskapliga skiftet innebär att blivande lärare ska plöja kurser om hjärnkunskap, men att kognitionsvetenskapen snarare handlar om att ge lärare evidensbaserade lärverktyg.

Kritik från flera håll och kanter
En annan delförklaring bakom skepsisen är att pedagogiken länge haft en kvalitativ tradition, medan kognitionsvetenskap lutar sig mot det kvantifierbara i en tid där många människor är utled på mätandet (destillerat av Jonna Bornemark i boken Det omätbaras renässans: En uppgörelse med pedanternas världsherravälde).

Ytterligare skav kommer av faktumet att kognitionsvetenskapens inträde inte kom samstämmigt från de egna leden, utan i form av politiker som pekat med hela handen. Det trycker på en öm tå, där lärare befarar att bli behandlade som marionettdockor i stället för att få förtroende. Kristoffer Sundberg hör till skaran som inte är orolig för att kognitionsvetenskapens inflytande gör lärare till robotar eller marionettdockor – yrket är för komplext med otaliga avvägningar varje dag. 

– Kognitionsvetenskap uttömmer inte det en lärare måste kunna, man måste kunna så mycket mer – det är ett oerhört komplext yrke, men likväl är kognitionsvetenskap ett väldigt värdefullt och viktigt redskap i lärarens verktygslåda, säger han.

De flesta är överens: För höga elevkrav
Däremot är alla parter överens om att skolans styrdokument i dagsläget överskattar vad elever är mogna för.

– Uppgifter har utformats med en hög tilltro till elevers förmåga att på ett tidigt stadie använda höga kognitiva förmågor. I stället för att läraren ger dig färdigheter, så har idealet varit att du ska vara en liten forskare, som börjar med ett problem som du själv utvecklar redskapen för att lösa. Mycket av forskningen som går under kategorin kognitionsvetenskap har lyft hur oerhört svårt det är att göra, säger Kristoffer Sundberg.

Från 2028 väntas premiär av den reformerade lärarutbildningen. Förändring är svårt, och Kristoffer Sundberg hoppas att omstöpningen inte blir ett hafsjobb där man nöjer sig med att bocka av några enskilda inslag, ”utan att på allvar låta kognitionsvetenskapen informera inte bara utbildningens innehåll utan också dess form”. En annan risk är att kognitionsvetenskapens fynd förenklas till den grad att det blir en urvattnad variant som lärs ut, och det finns sannolikt en viss risk för barnsjukdomar.

– Jag blir ibland lite rädd för att det finns orealistiska förväntningar. Kognitionsvetenskap kommer inte trolla bort skolans alla problem. Men jag tror ändå att det kommer bli en bättre lärarutbildning och i förlängningen bättre lärare, som får med sig viktiga verktyg.