Därför lockas många autistiska personer av lajv – ny forskning

I sin forskning har Ingela Visuri märkt att autistiska personer är kraftigt överrepresenterade inom lajv, eller live action role play. Det är en rollspelskultur som uppstod under 1980-talet och som sedan dess har fått stor spridning, såväl i Sverige som utomlands. Ingela Visuri är universitetslektor i religionsvetenskap vid Högskolan i Dalarna och har nyligen genomfört ett unikt, treårigt forskningsprojekt om hur lajv kan underlätta och förbättra skolsituationen för autistiska elever på två svenska resursskolor.

– All nördkultur, särskilt lajv, är på något vis autismvänlig, vilket förmodligen beror på att autistiska personer i hög grad har varit med om att forma nördkulturen så att den passar dem själva, säger hon till Special Nest och tillägger:

– Det finns ingen vedertagen statistik, men om vi tänker att förekomsten av autism är 4-5 procent inom befolkningen så är siffran med råge högre inom lajvkulturen. En erfaren autistisk lajvare berättade en gång för mig att ”om man kastar en sten över axeln på ett lajv kommer man garanterat att träffa en autist”.

Avhandling om religiositet och autism – två motstridiga fenomen?
Upprinnelsen till hennes forskningsintresse är ett utslag av delvis slumpartade händelser. Ingela Visuri har bakgrund som gymnasielärare på en resursskola för elever och disputerade 2019 med en avhandling där hon bland annat intervjuade 17 unga autistiska vuxna om deras syn på religiositet, fantasi och övernaturliga upplevelser.

– Jag hade noterat att det saknades forskning i princip helt och hållet om religiositet vid autism, vilket sannolikt kan bero på att den autistiska hjärnan förknippas med vetenskaplighet, strukturtänkande, och så vidare. Men jag hade som lärare sett att autism, religiositet och fantasi inte krockar med varandra, tvärtom – mina elever hade ofta oerhört mycket tankar kring de frågorna.

Under intervjuerna i avhandlingen framträdde ett mönster: de autistiska personerna beskrev att de ofta ägnade sig åt ett medvetet dagdrömmande och i fantasivärlden axlade en roll, till exempel baserad på en favoritkaraktär från ett spel eller en serie.

– Att autistiska personer skulle sakna föreställningsförmåga eller fantasi är helt enkelt inte sant. För de autistiska personerna som medverkade i avhandlingen var dagdrömmandet en tillflyktsort, nästan ett inre lajv, där de kunde bearbeta och analysera händelser och situationer som de hade varit med om i verkligheten. Jag brukar beskriva den här fantasivärlden som en copingstrategi.

Positiva effekter av lajv på resursskolor
Under resans gång stötte Ingela Visuri på lajv, vilket alltså är en teaterliknande hobbyverksamhet där deltagarna spelar roller och tillsammans skapar en berättelse som exempelvis kan utspela sig på Medeltiden eller i olika moderna miljöer. De senaste åren har hon därför, tillsammans med LajvVerkstaden i Västerås, genomfört ett forskningsprojekt om hur lajvande kan användas inom skolans värld för autistiska elever – en elevgrupp med en svår skolsituation präglad av hög frånvaro och lägre betyg. Inom ramen för projektet har eleverna på de två resursskolorna fått delta i levande rollspel, kreativa workshops och utklädningshäng, både på och utanför lektionstid. Ingela Visuri har samlat in data genom observationer på plats, utvärderingar med eleverna och lärarintervjuer.

Resultaten är inte publicerade, men för Special Nest berättar hon att det är uppenbart att lajv på olika sätt kan underlätta skolgången för elever med autism.

– Jag har blivit lite frälst av det här projektet, vi har fått så fina resultat. Vi kunde exempelvis se att elever som annars är tillbakadragna och lite rädda, blommade ut på ett oväntat sätt inom lajvet – när de fick jobba och experimentera kreativt med en roll, utan facit eller tankar om rätt och fel. Det låser upp ångesten och kan även ge pedagogerna inspiration till nya förhållningssätt. Detta gäller inte minst gruppen ”härsittare” – ofta autistiska elever som visserligen är på plats i skolan men som på grund av stressrespons inte klarar av att delta aktivt.

Lajv underlättar socialt lärande för autister
I projektet har Ingela Visuri dessutom intervjuat tio erfarna lajvare med egna autismdiagnoser om bakgrunden till och fördelarna med intresset. Deras erfarenheter var mer eller mindre helt samstämmiga och finns beskrivna i en vetenskaplig artikel i den akademiska tidskriften ”Thinking Skills and Creativity”: lajvandet erbjuder ett tryggt, lustfyllt och förutsägbart sammanhang där autistiska personer, tillsammans med likasinnade, under kontrollerade förhållanden kan testa sina egna sociala gränser.

– Lajvets ramverk är ett safe space med många säkerhetsmekanismer: man skriver fram en egen karaktär i samråd med andra, man kan omförhandla sin roll under tiden om någonting inte känns bra, och det finns hela tiden möjlighet att pausa rollen. Många lajv är minutiöst planerade på ett imponerande sätt, till exempel kan det finnas ”tysta utrymmen” på området, ifall lajvet pågår dygnet runt. Och allt görs av privatpersoner! Mycket tyder på att autistiska lajvare har varit pådrivande i frågan om förutsägbarhet och struktur, säger hon och fortsätter:

– Detta safe space möjliggör klivet ut i vad jag kallar för brave space, som ligger utanför individens egen komfortzon och som öppnar upp för socialt lärande.

Ingela Visuri berättar om ett exempel – en autistisk lajvare som till vardags var tystlåten, ensam och tillbakadragen, men som därför medvetet skrev fram en kaxig och handlingskraftig rollkaraktär som tog plats, syntes och hördes.

– Den här personen utvecklades oerhört mycket av sin nya karaktär, fick ett stärkt självförtroende och började faktiskt våga knyta vänskaper i sitt vardagsliv.

Socialt och praktiskt lärande ”bakom” en karaktär
En autistisk lajvare beskrev hobbyn som ett slags kognitiv beteendeterapi, där det finns möjlighet att öva på förmågor på ett friktionsfriare sätt än i verkligheten där även små sociala snedsteg kan föranleda negativa konsekvenser och fördomsfulla omdömen.

– Jag vet om autistiska lajvare som medvetet testar olika beteenden som de vanligtvis är rädda för på riktigt – och sedan kollar vad de får för respons. Därefter kan kunskapen överföras till och användas i vardagen, säger hon och tillägger:

– Till exempel var det en autistisk lajvare som hade svårt att hålla tal, men som fick träna på det genom sin karaktär som behövde tala inför en folksamling. För många autistiska personer är rädslan för negativa reaktioner från omgivningen hämmande och betungande, men inom lajvet uppstår inte samma rädsla. 

Men det handlar inte bara om ett socialt lärande, understryker Ingela Visuri, utan lajv kan också öppna dörrar till ett praktiskt lärande under fria och kravlösa omständigheter.

– Vissa kostymer är så pass avancerade att vissa nästan kan kalla sig skräddare till slut. Och om lajvet utspelar sig i Medeltiden är det inte ovanligt att man bedriver ett medeltida värdshus med tidstypisk mat – och det krävs mycket planering och logistik för att kunna laga mat för flera hundra personer, säger hon.

Humor – en underskattad resurs inom skolan
En av Ingela Visuris viktigaste insikter från lajvprojektet ute på de två resursskolorna, är att humor och lek kan vara ett effektivt verktyg för att luckra upp den skolrelaterade ångest som ofta utgör ett stort hinder för autistiska elever.

– Det är svårt att ha roligt och ha ångest – samtidigt. Med mer inslag av humor och lekfullhet i undervisningen kan ångesten minska och möjligheterna till lärande förbättras. Skolan har en felaktig bild av att autistiska elever är tillbakadragna, socialt ointresserade och lite fyrkantiga, när det i själva verket handlar om en ångestlåsning på grund av de allvarsamma kraven, säger hon och tillägger:

– Föreläsningar och instuderingsfrågor har sin plats, men jag kan tycka att skolan borde testa mer lekpedagogik, exempelvis rollspel, som kan ge den där viktiga känslomässiga kopplingen som stärker inlärningen och minnet för eleven.