Nytt verktyg ska stärka lärmiljön för barn med autism i förskolan

För att barn med autism ska trivas och utvecklas i förskolan har lärmiljön stor betydelse, men i dagsläget är det relativt tunnsått med forskning om hur dessa barn har det i förskolan. Dessutom tenderar diskussionen ofta att fokusera på barnet och dess svårigheter och egenskaper, trots att svårigheterna påverkas av omgivningen. En grupp svenska forskare vid Karolinska Institutet och Stockholms universitet vill nu flytta fokus från det enskilda barnet med autism till lär miljön i förskolan med hjälp av APERS, eller Autism Program Environment Rating Scale på engelska. Det är ett instrument som kan användas för att inventera olika delar av förskolan, allt från den fysiska miljön till pedagogiken och aktiviteterna.

– Tanken är att verksamheten och lärmiljön behöver vara stödjande i sig för att mer riktade stödinsatser mot enskilda barn ska kunna bli hjälpsamma. I annat fall börjar man lite i fel ände, till exempel när man försöker uppmuntra självständighet i en miljö som är rörig.

Det berättar Hampus Bejnö, som är psykolog, anställd vid specialpedagogiska institutionen på Stockholms universitet och en av forskarna som har varit med om att översätta APERS till svenska och utvärdera instrumentet inom svenska förskolor. Det är ursprungligen utvecklat i USA av professor Samuel L. Odom tillsammans med kollegor. Han är en framstående forskare inom det specialpedagogiska fältet och har även anknytning till Stockholms universitet.

– I USA har det varit ett stort och omfattande arbete under lång tid med att ta fram instrumentet, som bygger på det forskningen har sett funkar för barn med autism i förskolan. Tanken är att göra så att forskningsresultat kommer till praktisk användning och nytta för barn och pedagoger, säger Hampus Bejnö som tillägger att instrumentet redan används i flera andra länder, som Norge och Polen.

Så funkar instrumentet
APERS är alltså ett instrument som förskolepersonalen kan använda för att kartlägga hur pass väl anpassad lärmiljön är för barn med autism. Syftet är att samla in värdefull information som kan ligga till grund för en verksamhetsutveckling som gynnar alla barn, och särskilt barn med större stödbehov av olika slag. Instrumentet kan också fungera som ett ramverk när ett barn får mångsidiga beteendeinsatser, EIBI, för att stärka vardagliga färdigheter som påklädning och toabesök samt kommunikativa färdigheter.

I instrumentet utvärderas olika delar av verksamheten genom poängskattningar.. Det kan handla om hur barnet stöttas vid övergångar mellan aktiviteter och ifall rätt stöd ges för att uppmuntra självständighet. Det handlar även om allt från hur man jobbar för att förebygga problematiska beteenden till hur personalen bekräftar barnet i samspelet.

– Det rör både direkta och indirekta aspekter av den pedagogiska, fysiska och sociala lärmiljön. En sådan indirekt aspekt är hur vi konkret kartlägger vilket stöd som barnet behöver när vi säger ”barnet är i behov av mer stöd” – och hur vi sedan utvärderar ifall stödinsatserna är hjälpsamma. En annan indirekt aspekt är hur man samarbetar med föräldrarna kring barnet, säger Hampus Bejnö.

Han understryker att målet inte är att slå förskolor på fingrarna, utan att tillhandahålla ett vetenskapligt utprövat instrument som ger en värdefull lägesbild av verksamheten.

– Den kan visa var man befinner sig, vad som är bra och vad som kan utvecklas ytterligare. När man synliggör behovet vet man också vilka insatser som bör prioriteras för att skapa en så så god lärmiljö som möjligt.

Två olika versioner
APERS för förskolan finns i dag i två varianter på svenska och är båda tillgängliga på KI:s webbplats: den fullständiga versionen och en kortare självskattningsversion. Under en kartläggning ska en barngrupp där det finns ett eller flera barn med autismdiagnos följas under en typisk dag, medan instrumentet alltså används för att inventera och analysera olika moment under dagen, såsom samlingar, måltidssituationer och olika aktiviteter.

– Det finns inga formella krav men helst ska instrumentet användas av en person som inte arbetar direkt i verksamheten och som har fått träning i att använde instrumentet". I instrumentet finns också en intervjudel och en kartläggning kan exempelvis ske i  anslutning till att det upprättas en individuell handlingsplan för barn i behov av mer stöd, säger Hampus Bejnö och fortsätter:

– Det bästa vore om förskolepersonalen som använder instrumentet har fått viss utbildning i det, men det finns också en kortare självskattningsversion som kan användas utan förberedande träning. Den är lite mer tillgänglig och ger personal möjlighet att snabbare identifiera styrkor och utvecklingsområden.

Fortbildning i instrumentet saknas – men är på gång
I en tidigare intervju med Special Nest påpekade autismforskarna Sven Bölte och Lise Pettersson Roll att förhållandevis få förskolebarn med autism har tillgång till mångsidiga beteendeinsatser, trots att sådana rekommenderas av Socialstyrelsen. Några skäl till den uppkomna situationen är brist på utbildade handledare, avsaknad av specialistutbildningar i metoden och låg samverkan mellan habiliteringen och förskolan. Motsvarande problematik finns när det gäller APERS. Den förskollärare som vill genomgå en utbildning i instrumentet har i dagsläget ingenstans att vända sig. 

– Nu har vi fått tillåtelse av det amerikanska förlaget som numera äger rättigheterna att sprida svenska versioner kostnadsfritt och är på gång med en fortbildning, men exakt hur den kommer att se ut är för tidigt att säga, säger Hampus Bejnö och fortsätter:

– Vi har märkt av ett stort intresse för instrumentet, folk inom forskning, förskola och skola hör av sig och vill veta mer. Min bild är att det finns stort behov av mer kompetens inom området, men infrastrukturen är just nu en utmaning.

Det Hampus Bejnö syftar på är att habiliteringen – som har specialistkunskap om autism – finns inom regionen, medan förskolan hör till kommunen. Denna uppdelning försvårar samarbeten, inte minst när det gäller sådana insatser som kartläggningar med APERS.

– Vem ska egentligen ha ansvaret att ge förskolepersonal utbildning i APERS? Där råder oklarheter. Det vore därför bra om det fanns någon central instans eller aktör som kunde komma ut till förskolorna för att stötta, handleda och utbilda personalen, så att kunskapen sedan fanns ”i huset”. Men tyvärr verkar det ofta som att förskolan och habiliteringen talar lite olika språk i de här frågorna.

Positiva resultat
Vad kan då en kartläggning med APERS leda till i praktiken? I sin avhandling, som han lade fram 2021, har Hampus Bejnö alltså lett arbetet med att översätta instrumentet till svenska och anpassa det efter svenska förskoleverksamheter. Han har också utvärderat effekterna av instrumentet på förskolor där autistiska barn fick mångsidiga insatsprogram. Sammanlagt deltog 17 förskolor, 17 barn och 35 förskolepedagoger. En grupp pedagoger fick coachning och fortbildning baserade på APERS, medan den andra gruppen fortsatte med det mångsidiga programmet, utan coachning. Han intervjuade också pedagoger, rektorer, barnens föräldrar och handledarna från habiliteringen.

– Personalen uppgav att de både fick mer teoretisk och generell kunskap om autism och mer praktiska färdigheter kring bemötande i olika situationer, bland annat hur barngruppen kan delas upp i mindre grupper för att minska intryck eller hur visuellt stöd kan användas för att stötta barnet i kommunikationen.

På förskolorna där APERS användes blev barnen också mer inkluderade än tidigare. Föräldrarna uppgav att det var fler pedagoger som interagerade med deras barn, och att barnen blev en mer självklar del av gruppen – till exempel att de nu följde med på utflykter medan de tidigare brukade stanna kvar på förskolan med sin resurspedagog.

– Vi såg också att pedagogernas självförtroende och samarbete stärktes. Tidigare var det ofta så att en pedagog hade ”sitt” barn, men med ökad kunskap uppstod mer trygghet hos alla pedagoger att hjälpa och stötta barnet.

På gång en version för förskoleklass och lågstadiet
Forskningen om APERS fortsätter. Förutom att de ska ta fram en utbildning i instrumentet håller doktoranden Klara Wenneborg på att utvärdera en APERS-variant för förskoleklass och lågstadiet. Hampus Bejnö tror att verktyget skulle kunna göra stor nytta även på mellan- och högstadiet, och sådana versioner finns sedan länge i USA.

– En viktig skillnad mellan förskolan och skolan är att det i skolan finns en mer självklar infrastruktur att använda, vilket är en fördel. Där skulle det vara elevhälsan som blir en ”ägare” av och handledare i instrumentet, säger han.

Inom autismforskningen pågår både internationellt och i Sverige ett trendskifte, som i korthet innebär att autism inte handlar om individuella brister och svagheter utan att svårigheter uppstår i relation till en miljö som inte passar personen. Också APERS överensstämmer med den trenden, konstaterar Hampus Bejnö.

– Det är väldigt tydligt att en god lärmiljö med bra förutsättningar påverkar hur det blir för barnen. Det handlar inte bara om det enskilda barnets färdigheter, utan också om omgivningen och bemötandet, säger han och fortsätter:

– Det vi kan se i forskningen om APERS är att det kan hända mycket inom loppet av en termin, om personalen får möjlighet att göra en kartläggning och förändringar utifrån den. Det kan bidra till att ett barn som tidigare har uppfattats som att det ofta stör andra kan bli en lekkompis bland andra i gruppen, men för att komma dit behöver man förstå att alla beteenden uppstår i en specifik kontext och miljö, och om inte den kontexten kartläggs och synliggörs blir det svårare.