Karin Elf
Ålder: 36 år
Bor: Enköping
Gör: Föräldraledig, krönikör och bloggar på Adhdministeriet.se
Familj: Man och två barn
– Ska man nå alla elever i en skola så kommer det att kosta en slant men det är ganska billigt mot att ha elever som inte klarar skolan.
Så svarar Anders Danielsson som är rektor på Kunskapsskolan i Enköping på frågan om varför han prioriterade npf-hjälpmedel i skolans budget. Jag fick möjlighet att kika in i deras nya lokaler för att se hur de har valt att inreda sina klassrum utifrån kunskap om elevernas olika behov för att kunna samfungera i en och samma miljö.
Och kolla vilka smarta grejer som nu ingår som standard i deras klassrum på mellanstadiet! Klassrummen är utrustade med portabla skärmar, pallar med rund fot, balansdynor och hörselkåpor – precis på samma sätt som att det finns vanliga bord och stolar. När skärmarna inte används viks de ihop och hängs upp på krokar på väggen (se bilderna längst upp). Med fyra enkla medel har klassrummet direkt blivit mer inkluderande. Barn med till exempel neuropsykiatriska funktionsnedsättningar får det på så sätt lättare att vistas i klassrummet tillsammans med sin klass, och ges därmed ökad möjlighet att ta till sig sin utbildning. Inget barn behöver alltså särskilja sig från de andra. Åsa Persson, speciallärare inom språk samt läs- och skrivutveckling på skolan, berättar hur hon tänker:
– Eftersom skolan växte och vi skulle nyinreda de nya klassrummen på mellanstadiet ville vi inreda dem utifrån flera olika funktionssätt hos våra elever. Individuellt utformad utbildning är någonting som vi tror på inom Kunskapsskolan. Hos oss är det här inte hjälpmedel utan vi kallar det verktyg för att signalera att allting och alla ryms inom normen.
Viktigt med diskussion om olika behov
Jag frågade om det har funnits en oro hos pedagogerna att det ska bli rörigt i klassrummet när man ställer in sådana här möbler och verktyg. Jag tänker på att alla till exempel vill prova att snurra på pallen. Och att det då blir rörigt och bara en massa lek. Åsa Persson svarar:
– Ja, det har funnits en oro för det. Vi är ju inte så vana vid att uppmuntra rörelse i klassrummet. Men eftersom barn med koncentrationssvårigheter blir lugnare och klarar av sitt skolarbete bättre när vi hjälper dem att röra sig “på rätt sätt” i klassrummet blir det faktiskt lugnare för hela klassen. Och ja, visst vill alla prova pallen och skärmen men det är ju bara bra. För det minskar stigmatiseringen kring de här möblerna och verktygen för de som verkligen behöver dem, säger hon och tillägger:
– Vi har också pratat mycket om pedagogens ansvar att diskutera med sin klass om att vi människor fungerar på olika sätt och har olika behov. Vissa behöver sitta still för att kunna koncentrera sig medan andra faktiskt måste få röra sig för att kunna koncentrera sig. Till exempel riskerar barn med adhd att bli hyperaktiva om de måste sitta still.
Så som den svenska skolan ser ut idag så ska alla barn inkluderas i klassrummet. Då måste man som rektor skapa möjlighet för just det. På många skolor gör man speciallösningar i form av små grupper som till exempel heter “Oasen”, “Lilla gruppen” eller kanske “Galaxen” just för att barnen inte orkar vara i sina klassrum. Det är i stor utsträckning eleverna med npf som hamnar i dessa grupper. Barn med npf löper tyvärr risk att bli överstimulerade av alla intryck som de matas med – bara av att befinna sig i ett klassrum ihop med 25 andra barn.
Tillåt kepsar
Självklart är det inte så enkelt att bara införskaffa skärmar och vickande pallar, men det är ett steg i rätt riktning. Rektorn Anders Danielsson pratar också om vikten av en relation till och med elevhälsoteamet på skolan.
– Som rektor måste man lita på elevhälsoteamet och lyssna på dem. Förmodligen har de bättre kunskaper när det kommer till npf än vad en rektor har.
Det kommer alltid behövas även pedagogisk kunskap om npf för att kunna planera lektioner och arbetsmaterial på ett fungerande sätt utifrån ett npf-perspektiv. Också utbildning i hur man bäst bemöter elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är viktigt. Men jag tycker också att skärmar, pallar, hörselkåpor och sittdynor borde ingå i samtliga skolors basutbud när det gäller inredning – precis som att det ingår i basmöblemanget på Kunskapsskolan i Enköping. Ytterligare ett steg mot en mer inkluderande skola är att man tillåter elever att ha på sig keps inomhus under skoldagen. Kepsen är en genial anpassning för elever som behöver skärma av synintryck för att kunna fokusera på sin utbildning. Kepsen sticker inte ut, den skapar inget utanförskap och dess hjälpeffekt är omedelbar.
Karin Elfs tips för en mer inkluderande skola:
- Barn med till exempel adhd behöver röra på sig för att hålla kroppen och hjärnan vaken. Det är ett funktionssätt som måste accepteras och respekteras. Poängen med att sitta på en pall med rund botten eller en balansdyna är att eleven måste röra på sig lite grann hela tiden för att hålla balansen. Rörelsen hjälper eleven att hålla sig vaken. En annan bra sak med en rundbottnad pall är att man kan snurra på pallen. Och att snurra är bra! Barn med autism riskerar lätt att bli överstimulerade av alla intryck som finns i ett klassrum. För att lugna sig själv kan barn med autism till exempel behöva snurra.
- De skärmar man brukar se är oftast stora, tunga och står på golvet. De i sig är ganska stigmatiserande för de liksom skriker “här har man gjort en stor klumpig anpassning”. De köps oftast också bara in just till den person som har fått en skärm beviljad så den pekar direkt ut barnet med det särskilda behovet. En stor skärm som står på golvet hindrar även eleven från att arbeta någon annanstans än just vid sin plats och det i sig är isolerande. Satsa istället på portabla ljudabsorberande skärmar som eleverna lätt kan ta med sig till den plats de väljer att arbeta vid.
- Hörselskydden är en smidig lösning när elever behöver tystnad men även när det är för tyst i klassrummet. För när det är tyst i klassrummet framträder istället andra ljud som för vissa elever kan vara jobbiga att behöva lyssna på. Det kan till exempel vara ljudet från väggklockan, ventilationen eller pennor som skriver på papper.
- Köp inte bara in en uppsättning av ovan nämnda saker. Då pekar man direkt ut den elev som exempelvis har en neuropsykiatrisk diagnos. Köp istället in till exempel fem stycken av varje sak just för att normalisera användandet av “alternativa lösningar".
- Förvara sakerna lättillgängligt för alla barn att använda fritt.
- Anpassningar som görs för barn med npf är bra för alla barn.
Liknande innehåll
Populärt innehåll idag
- Hon är mamma till fyra barn med npf-diagnoser
- Så här funkar WISC-testet
- 10 märkliga saker neurotypiker gör
- Författaren Lotta Lundh: ”Vi gjorde så många fel innan vi visste”
- Dopamin – nyckelspelaren i hjärnans belöningssystem
- Så tänker personer med autism om kärleksrelationer
- 10 saker varje barn med autism önskar att du visste