Handboken som hjälper huvudmän att vända läskrisen

Såvitt de vet är handboken den första i sitt slag, som vänder sig till skolornas huvudmän. Första upplagan på 5 000 exemplar försvann i ett nafs. Leda för läsutveckling är skriven av Ingrid Thulin Olander och Marie Åkerlund, som konstaterar att det verkar finnas en rejäl efterfrågan på handfasta råd för att vända läskrisen på systemnivå.

– Det måste vara ett ansvar i hela styrkedjan. En lärare – hur bra man än jobbar – påverkar 25 elever. En rektor påverkar kanske 250 elever. Men en huvudman påverkar 2 500 elever. Det finns inga genvägar, men vi vet vad rätt väg är. Det finns oerhört mycket forskning på det, och så många goda exempel från hur andra länder jobbat, det har vi vävt in handboken, säger Ingrid Thulin Olander.

Plats på scen för ljudningsmetodens pånyttfödelse
De jobbar bland annat med Språka Lund, som rullades ut höstterminen 2023 och som är en systematisk och långsiktig satsning på evidensbaserad språk-, läs- och skrivutveckling på de kommunala förskolorna, grundskolorna och anpassade grundskolorna i Lund. Kommunen är präglad av högutbildade föräldrar, men precis som resten av Sverige så lyckades Lunds skolor sämre med eleverna med svagare socioekonomisk bakgrund. Som en del i ambitionen att öka likvärdigheten i kommunen gjordes en analys av lärarnas arbete.

– Den visade att det saknas en systematik i lärarnas arbete, det saknas kompetens kring evidensbaserade inlärningsmetoder och läromedel kopplade till detta, säger Marie Åkerlund.

De understryker att det inte är individuella lärares eller skolledares fel att kunskaperna sviktar. I backspegeln ser de hur pendeln svängde under 90-talet, bort från den välunderbyggda ljudningsmetoden (phonics) till helordsläsning eller en blandning av de två.

– Då tappade vi bort det som vi nu har 50 års forskning på, att vi vet vilken metod som är mest överlägsen och som har starkast forskningsstöd – och det är ljudningsmetoden, så nu kommer den tillbaka. Men vi har lärare, specialpedagoger, rektorer och verksamhetschefer som inte har en aning om vad detta är. Det är kruxet, säger Marie Åkerlund.

– Under en period fick man själv snickra ihop sin lärarutbildning, så det finns många som inte läst någonting om läsinlärning. Alla vill ju väl, och vill att eleverna ska lära sig att läsa så bra som möjligt och få ett starkt muntligt språk, men om man inte har en stark bas i språkutveckling och läsinlärning på vetenskaplig grund – då kan det bli splittrat. Det finns inga tvivel kring vilken metod som är mest effektiv och det är ju bara beklagligt att det inte varit tydligare de senaste 20 åren av lärarutbildningen, säger Ingrid Thulin Olander.

Skiftet till ljudning – inte älskat av alla
De är optimistiska inför att skutan borde kunna vändas förhållandevis snabbt. Legilexi-uppföljningar visade att Språka Lund-satsningen på bara tre års sikt ledde till en sexprocentig ökning av andelen tredjeklassare som klarade målen för läsavkodning, medan språkförståelsen ökade med 17 procent. Det har lett till att studiebesöken duggat tätt i Lund.

Ingrid Thulin Olander och Marie Åkerlund är glada över de utlovade skolreformerna där kognitionsvetenskap ska ta större plats i svensk skola, som följd får ljudningsmetoden sitta i framsätet på lärarutbildningar och i läroplaner. Alla är dock inte extatiska över vurmen för ljudning, som ibland kritiseras för att vara tråkig undervisning. Kritik som Ingrid Thulin Olander och Marie Åkerlund känner igen – och invänder mot.

– Om man tittar på Magnus, Brasse och Eva så kan man inte tycka det är tråkigt! Och ibland är det så att jag som lärare får betalt för att ha lite tråkigt ibland, det ska vara roligt och lustfyllt för eleverna. Vi måste säkerställa att alla elever hänger med. Det är också väldigt tråkigt om eleverna inte har fullgod läsförmåga när de slutar årskurs tre, säger Marie Åkerlund.

”Vill vi inte höja ribban till 95 procent?”
Ibland består motståndet av lärare som har decennier i yrket och är nöjda med att använda helordsläsning eller blandmetod.

– Oavsett läsinlärningsmetod kan vi få 80 procent av eleverna att lära sig att läsa. Men vill vi inte höja ribban till 95 procent? Om vi vill det, så är det ljudning som bör vara den bärande metoden i läsundervisningen. Vi VET att vi kan få 95 procent av våra elever att ha en åldersadekvat läsförmåga när de avslutar årskurs tre. När man börjar mellanstadiet ska man vara rustad för att kunna använda läsningen som ett verktyg i alla ämnen, säger Marie Åkerlund.

– Men många är väldigt positiva och ser möjligheterna. Framför allt när man väl börjar jobba med Legilexi eller ljudning, så märker lärarna att det biter på ett annat sätt i klassrummet och blir jätteglada, säger Ingrid Thulin Olander.

Kardinalfelet: Se eleven som bärare av problemet
Ingrid Thulin Olanders ”mellan tummen och pekfingret”-uppskattning är att Legilexi-tester indikerar att 10 000 elever gick ut trean förra året utan att ha automatiserat avkodningen, som följd av bristerna kring dagens läsinlärning.

– 10 000 individer som hade kunnat lära sig läsa bättre om vi hade undervisat med evidensbaserade metoder, säger hon.

Elever som hamnat på efterkälken tenderar att stanna på efterkälken, och värst är läget för elever med utlandsbakgrund där nästan hälften av niondeklassarna inte kan läsa på en grundläggande nivå. De menar att denna läskris pekar på en brysk sanning.

– Om man har fler än 25 procent av eleverna som inte klarar av undervisningen, då är det ju inte eleverna som det är fel på utan det är faktiskt undervisningen som behöver justeras. Och det kan huvudmannen följa upp, säger Marie Åkerlund.

Lärarkollegiet och skolledningen ska alltså rannsaka sig själva innan tankarna vandrar mot npf-utredningar eller invasiva stödåtgärder för individen.

– Först behöver man titta på sig själv och sin egen undervisning och frågar sig: Har jag verkligen gett mina elever fyra terminers högkvalitativ, evidensbaserad läsundervisning, innan jag ens börjar fundera på om eleven har dyslexi eller annat som ställer till det, säger Marie Åkerlund.

De vill understryka att de inte försöker förminska svårigheter som en individ kan ha – det kommer alltid finnas en liten andel elever som brottas med ytterligare utmaningar i senare delen av lågstadiet, där ytterligare växlar i stödet behöver sättas in. De syftar snarare på de breda, systematiska penseldragen där huvudmannen spelar nyckelrollen.

Huvudmannen blir aldrig ”klar” med läsundervisning
När det gäller skolledarnas arbete med läsundervisningen så finns en rad klassiska organisatoriska misstag. Ett exempel på det är att strukturera läsundervisningen som ett avgränsat projekt:

– Att läsinlärningen är under lupp kanske två terminer, sen släpper man det och går vidare till exempelvis fokus på matematiken. Det blir trängsel för huvudmännen också. Det är en styrka att man som huvudman ser läsundervisning och matematikundervisning som två väldigt grundläggande faktorer, som aldrig kan ses som projekt som vi jobbar färdigt med. Det måste vara en ständig fråga som vi hela tiden återkommer till, utvärderar och justerar, säger Marie Åkerlund.