Barns egna synsätt på adhd har betydelse för upplevelsen av stress

Upprinnelsen till den nya studien är Noam Ringers avhandling, som lades fram 2020 vid Stockholms universitet. Inom ramen för den genomförde hon bland annat en kvalitativ intervjustudie med en grupp barn och ungdomar med adhd. Avsikten var att sätta fingret på hur barnen själva beskrev och hanterade adhd-relaterade symptom som koncentrationssvårigheter, impulsivitet och rastlöshet.

– Jag har en bakgrund som psykolog och har jobbat länge inom BUP, habiliteringen och skolan, och hade under min yrkesbana sett att vuxenvärlden och vi professionella ganska sällan lyssnar in hur barnen själva ser på sina svårigheter och på tänkbara lösningar, säger hon till Special Nest, och fortsätter:

– Som psykolog kan man komma med sina tips och ha sina idéer, men en pusselbit som allt som oftast saknas är barnens egen tolkning och bild av svårigheterna.

Delstudien i avhandlingen lyckades pejla in tre övergripande förhållningssätt hos barnen. Dels att se adhd som en biologisk brist, i stil med ”det är någonting med min hjärna”; dels som en del av personligheten; och dels som ett resultat av de fysiska omständigheterna, exempelvis att mycket buller, liv och rörelse i skolan skapar svårigheter med fokus och rastlöshet.

– Jag tycker att det var så intressant att barn med en och samma diagnos kan ha så olika synsätt på och förhållningssätt till sina svårigheter. Det är viktigt för alla som möter barnen att känna till, och också värt att undersöka närmare.

Så designades studien
I den nya studien, vars resultat har publicerats i den vetenskapliga tidskriften JCPP Advances, har Noam Ringer genomfört en enkätundersökning med 96 barn med adhd i åldern 9-16 år, vilka rekryterades via barn- och ungdomspsykiatrin samt elevhälsan.

– Först och främst så är jag väldigt tacksam över att de här barnen tog sig tid att ställa upp och fylla i en enkät, utan någon belöning, säger hon.

Barnen fick svara på ett självskattningsformulär om stress och ett frågeformulär kring deras syn på adhd och strategier för att hantera svårigheter – varav det sistnämnda utvecklat av Noam Ringer själv. Syftet var bland annat att se om resultatet från den kvalitativa intervjustudien kunde upprepas i en större kvantitativ undersökning.

– Som kliniker kan det vara enkelt att tänka att alla barn med adhd är likadana och har samma perspektiv på diagnosen, men nu såg jag ett tydligt mönster i min intervjustudie om att barnen resonerar väldigt olika. Det gav mig en hypotes som jag nu ville undersöka hos en större grupp – i annat fall kan man lätt avfärda resultatet som att det bara gäller den grupp av barn som jag hade pratat med.

Tre olika perspektiv på adhd
I enkäten utkristalliserade sig samma mönster som tidigare. Barnen tolkade adhd på tre olika sätt: som biologiskt orsakat, som en del av personligheten eller som en följd av problem och hinder i omgivningen. Barnen som tolkade adhd i ljuset av faktorer i omvärlden – som att det är rörigt i klassrummet eller att andra pratar högt och mycket – uppgav lägre stressnivåer än barnen som exempelvis kopplade adhd till hjärnan eller personligheten.

– Det var intressant att vi såg ett samband mellan mindre stress och att tolka orsakerna till symptomen i olika miljöfaktorer. Kanske det ger en större känsla av kontroll om man vet att man kan fokusera bättre om man byter till ett lugnare rum. Detta visar också att skolans miljö har stor betydelse för hur adhd uppfattas och upplevs, säger Noam Ringer och fortsätter:

– Det är tydligt att även om de här barnen har en och samma diagnos, så har de helt olika upplevelser, tankar och perspektiv som självfallet behöver uppmärksammas av yrkesverksamma som möter och ska stötta barnen. För de är verkligen inte likadana.

Vad beror dessa skillnader i synsätt på – har det att göra med hur man får adhd-diagnosen presenterad för sig av vuxenvärlden eller om självförtroende och hemmiljö?

– Jag tror att det beror på alltihop. Varför vi ser på saker som vi gör är en konsekvens av både vilka vi är och vår omgivning. Även vid tolkning av adhd handlar det om en kombination av egna perceptuella, kognitiva och känslomässiga förutsättningar och de vi har omkring oss och vad vi får för input.

Givet studien, borde yrkesverksamma uppmuntra barnet att ge miljön omkring mer betydelse när barnet ska bilda sig en uppfattning av sina svårigheter och sig själv?

– Yrkesverksamma behöver till att börja med lyssna mer på barnens perspektiv och veta mer hur just det barnet tänker. Sedan är det viktigt att informera om att symptomen utrycker sig i ett samspel med miljön. Då kan barnet lära sig med tiden vilken social kontext som främjar ens välmående och i vilket sammanhang man trivs bäst.

När det gäller copingstrategier, såg ni någon koppling där till ökad eller mindre stress, eller att olika synsätt på adhd-symptomen hängde ihop med olika strategier?

– Nej, vi har inte sett att en viss copingstrategi är kopplad till ökad eller minskad stress, men däremot har vi sett att de barn som har en stor repertoar av strategier, det vill säga som använder olika strategier vid olika situationer, upplever mindre stress. Och det är ju rimligt. De barnen har en större motståndskraft.

Både i Sverige och internationellt växer det nu fram ett neurodiversitetsperspektiv på adhd, där kärnbudskapet är att adhd är en del av den kognitiva mångfalden och förenad med flera styrkor, medan funktionsnedsättningen uppkommer i relation till en miljö som inte passar individen. På frågan om studiens resultat hade sett likadant ut för sisådär 20 år sedan innan neurodiversitetsperspektivet började få värdefull draghjälp av sociala medier, svarar hon:

– Det är en intressant fråga huruvida tidskontexten spelar in eller inte. Något som talar för att den inte gör det är att även barn med exempelvis astma och diabetes har olika synsätt och tolkningar av dessa tillstånd. Det gäller alltså bara inte adhd, och de olika perspektiven handlar förmodligen om att alla människor är olika.

Behövs bred repertoar av copingstrategier
Utifrån resultaten i studien, lyfter Noam Ringer vikten av att skolan lägger krut på att utforma en positiv, lugn och hälsofrämjande lärmiljö för barn med adhd. Hon menar också att barn med adhd kan ha särskild nytta av en bred repertoar av copingstrategier för att hantera stress.

Vid sidan av sin forskning på specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet är hon forskningsansvarig för Pomelo, ett verktyg som skolor kan använda i ett systematiskt, förebyggande elevhälsoarbete.

– Det handlar om att arbeta systematiskt med både lärmiljön och att bygga motståndskraft hos eleverna, eftersom välmående är ett samspel mellan miljön och egna förmågor, precis som forskningen visar, säger hon och fortsätter:

– Skolan behöver både skapa en positiv lärmiljö och arbeta strukturerat med träning av socioemotionella färdigheter. Det är viktigt att belysa att båda delarna behövs.