Gränslösa föräldrakontakter stressar lärare – ny studie

Den nya studien baseras på intervjuer med 17 lärare, 10 rektorer, fokusgrupper med 40 elever och 25 vårdnadshavare samt en granskning av 46 skolors systematiska arbetsmiljöarbete. Eva Klope, lektor i pedagogik vid Linnéuniversitet, är en av forskarna bakom den och berättar att idén väcktes inom ramen för annan forskning som hennes kollega Maria Hedlin har gjort inom förskolan, där pedagoger uppgett att allt fler föräldrar vill veta hur förskolan uppfyller läroplanen.

– Det var så det började, samtidigt som tidigare forskning mest har handlat om hur viktigt det är med god samverkan mellan skolan och hemmet för elevers lärande och utveckling. Få studier har haft ett arbetsmijöfokus, trots att signaler från både lärarfacken och fallbeskrivningar i medierna pekar på att lärarnas föräldrakontakter har ökat och blivit mer utmanande över tid.

Flera orsaker – bland annat tuffare skolsituation
Vad den uppkomna situationen beror på är inte klarlagt, men Eva Klope ser flera tänkbara och sammanflätade orsaker: digital kommunikation, strukturella förändringar inom skolsystemet och attitydförändringar i samhället rörande både föräldraskap och läraryrkets status. Hon understryker dock att syftet med studien inte är att skuldbelägga föräldrar eller framställa engagemang som problematiskt, i synnerhet inte när det gäller föräldrarna till barn med npf – en grupp som faller mellan stolarna i dagens skola. Syftet är snarare att belysa hur lärare hanterar kontakterna med hemmet generellt, hur det påverkar deras arbetssituation samt att kartlägga vilket stöd de får från rektorerna.

– Både elever och föräldrar beskriver en upplevelse av att skolan har blivit tuffare på olika sätt, till exempel att föräldrarna i högre utsträckning än tidigare måste driva sitt barns rättigheter i skolan. Om det faktiskt har blivit så är inte något som vi har undersökt i studien, men det är tydligt att mångas känsla är sådan, säger hon och fortsätter:

– Det verkar inte bara handla om elever som inte får det stöd som de behöver, utan även när det gäller barn vars skolgång flyter på bra så verkar föräldrarna vilja vara där och pusha och säkerställa att deras barn får de rätta förutsättningarna.

Kontakter som spiller över på fritiden
När forskarna hade analyserat svaren från intervjuerna med lärarna och rektorerna, föräldrarna och eleverna, samt gått igenom skolornas systematiska arbetsmiljöarbete, framkom några tydliga mönster. Ett viktigt resultat är att kontakterna med hemmet många gånger har negativ påverkan på lärarnas arbetsmiljö.

– Först och främst, både lärare och rektorer beskriver att de är måna om och jobbar hårt för en god samverkan med hemmet, men det är också tydligt att denna kommunikation upptar alltmer av lärarnas arbetstid och upplevs som stressande, säger Eva Klope och fortsätter:

– Vi ser till exempel att kommunikationen spiller över på fritiden, inte minst för att det bland många lärare verkar finnas en norm kring att svara snabbt och ha kommunikationen avklarad inför nästa arbetsdag. Många kan därför inte låta bli att titta i mejlen på kvällen och svara om någon förälder har skrivit om något ärende, samtidigt som föräldrarna uppger att de inte förväntar sig ett svar direkt.

Hot och trakasserier förekommer
Eva Klope konstaterar att både mängden och typen av kommunikation sätter käppar i hjulen och slukar tid som borde och kunde ha lagts på andra uppgifter, även om den konfliktfyllda typen av kommunikation ses som mest energikrävande.

– Man är ganska van vid att hantera en hög mängd, det vill säga mycket kontakt med hemmet, men när de blir ifrågasatta i sin roll som lärare och när kommunikationen blir gränslös upplevs det som mer problematiskt, säger hon och fortsätter:

– De flesta tycker att det är okej att få kritiska frågor, till exempel kring varför man har satt ett visst betyg. Men ibland räcker det inte med en förklaring, utan situationen övergår i mejlbombning och konkreta hot och trakasserier om att ”ta saken vidare”. Ibland får lärarna dessutom hantera frågor och situationer som egentligen ligger utanför skolans område, till exempel att föräldern inte har någon annan att vända sig till utan ringer till läraren när barnet är ledset under helgen.

Saknas riktlinjer – rektorerna duckar problematiken
När forskarna analyserade skolornas systematiska och fortlöpande arbetsmiljöarbete med de här frågorna kunde de konstatera att det allt som oftast saknas riktlinjer för hur lärare ska sköta och förhålla sig till kontakterna med hemmet.

– Det är en arbetsmiljöfråga, men ses inte som det, säger Eva Klope och tillägger:

– Man pratar helt enkelt inte om det, förutom kanske i vissa problematiska fall som hamnar hos rektorn. Det är även påfallande många lärare som inte har tillgång till tjänstetelefon utan som av olika skäl använder sin privata telefon i jobbet, vilket inte riktigt är okej, inte minst eftersom känslig information då hamnar i deras privata telefoner.

Forskarna identifierade också viss dubbelhet i rektorernas synsätt på frågan. Å ena sidan kunde de inofficiellt rekommendera och uppmana lärarna att exempelvis inte svara på mejl på kvällarna. Å andra sidan lade de sig inte i ifall lärarna faktiskt gjorde det.

– Lärarna har förtroendearbetstid och det verkar användas som ett argument för att rektorerna inte ska styra och kontrollera, trots att rektorerna faktiskt har ett arbetsmiljöansvar och borde sätta ner foten mer tydligt.

Efterfrågar åtgärder
I studien lyfter forskarna ett antal åtgärder som skulle kunna stötta lärarna när det gäller föräldrakontakterna. Eva Klope framhåller vikten av att frågan förs upp på den kollegiala dagordningen och att det upprättas gemensamma riktlinjer på skolorna.

– Det handlar om att komma överens om vad som är rimligt, om att tillhandahålla jobbtelefoner och om att som individuell lärare själv försöka att inte driva upp arbetstempot eller bidra till en orimlig norm: att svara snabbt på mejl på kvällarna kanske gynnar dig, men skapar problematiska förväntningar på kollegorna.

Lärare kan få klä skott för organisatoriska bekymmer
Special Nest skrev nyligen om en uppmärksammad rapport från riksdagens utbildningsutskott, där det framkommer betydande brister i skolsituationen för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism och adhd. Många når inte kunskapsmålen, tillgången till stöd och anpassningar varierar kraftigt mellan skolor, medan stödinsatser ofta sätts in sent under skolgången. På frågan om enskilda lärare riskerar att få klä skott för organisatoriska problem inom skolan, svarar Eva Klope:

– Ja, så kan man beskriva det. Lärarna kan nog särskilt hamna i kläm när föräldrarna driver elevens rätt till stöd samtidigt som skolan saknar resurserna för att tillgodose behoven, eller när man kanske har olika uppfattningar om vilket stöd som eleven kan behöva, säger hon och fortsätter:

– Många lärare beskriver även situationen som ett dilemma ur ett kompensatoriskt perspektiv. Det är rimligt att föräldrar driver sina barns rättigheter, men när kravställandet blir väldigt hårt hos vissa föräldrar kan det betyda att deras barn får mer av skolans resurser än barnen som inte har föräldrar som är aktiva på samma sätt. Många lärare beskriver att de har svårt att veta hur de ska förhålla sig till det.

Vad sticker ut i föräldrarnas upplevelser av kontakten med lärarna?

– De flesta föräldrar framhåller verkligen att de är mycket nöjda med lärarnas arbete. Ett resultat som sticker ut lite är att föräldrar faktiskt kan uppleva det som oprofessionellt när lärare svarar sent på kvällen eller helgen, så även om lärare ofta upplever ett tryck att svara även om det är sent på dagen är det inte alltid som det bara upplevs positivt av föräldrar.

Stora förändringar stundar inom skolan
Nu väntar en omvälvande period på skolans område, i form en reformflod. Bestämmelsen om extra anpassningar hamnar i papperskorgen, nya läroplaner håller på att utformas, och elever ska ges ökad möjlighet till stödundervisning i svenska och matematik, antingen enskilt eller i mindre grupp. Eva Klope tror att både organisatoriska förändringar och mer resurser kan underlätta i kontakten mellan hemmet och skolan.

– Det är självklart jättejobbigt för föräldrarna att bära omkring på känslan av att de måste driva sitt barns rättigheter. Om skolan fick bättre möjlighet att tillgodose olika elevers olika behov skulle det behovet kanske minska och leda till ökad tillit i relationen mellan hemmet och skolan. Men detta är stora och komplicerade frågor och det kan ta lång tid att vända saker och ting inom skolan, säger hon.