Ny bok ska ge förskolan ett specialpedagogiskt lyft

Mycket är på gång i förskolevärlden. Hösten 2018 blev förskoleklassen obligatorisk och hösten 2028 förvandlas förskoleklassen till en ny årskurs ett, som gör grundskolan tioårig. Rent skolpolitiskt har regeringen även luftat ett förslag om att göra förskolan obligatorisk från tre års ålder.

Medan specialpedagogiken i och med elevhälsan är ett givet inslag på skolor, så är specialpedagogiken ingen självklarhet på förskolor. Det vill de bokaktuella specialpedagogerna och kvalitetsutvecklarna Pernilla Unevik och Anna Samsioe ändra på. De anser att specialpedagogerna spelar en nyckelroll i att jämna ut kvaliteten hos förskolor.

– Barnen kan få olika förutsättningar beroende på vilken förskola de hamnar i. Bara några kilometer bort kan det finnas en förskola där rektorn sett behovet av en specialpedagog, för att få stöd i det förebyggande och främjande arbetet. I stället för att vara utvecklingsmotorn i verksamheten blir specialpedagoger ofta en brandkår, som gör akuta utryckningar när problemen hunnit uppstå och det krisar, och får arbeta väldigt individuellt med enskilda barn, säger Pernilla Unevik.

”Förskolor agerar lite mer som detektiver”
En annan fallgrop när specialpedagoger agerar utryckningspatrull är att det lätt smyger sig in ett tankefel i organisationen om att barnet är problemet, snarare än att något i förskolemiljön gör det svårt för barnet. För att ta ett konkret exempel: Om ett barn inte vill delta i undervisningen, så kan ett välimplementerat specialpedagogiskt perspektiv öka chansen att personal ställer sig frågan ”vad ska vi göra för att barnet ska vilja vara med och känna sig delaktig, hur gör vi undervisningen mer hanterbar och begriplig?”.

– Sådana förskolor agerar lite mer som detektiver när problem uppstår, säger Anna Samsioe.

– Samsyn är avgörande. Om vi inte tänker lika i hur vi faktiskt ser på barn, så kommer alla agera olika och barnen får motstridiga signaler. Men om vi har implementerat specialpedagogik med goda rutiner, så vet vi vart vi ska när vi stöter på hinder, säger Pernilla Unevik.

Verktyg för djupare samtal och reflektioner
Pernilla Unevik och Anna Samsioe är alltså aktuella med nya boken Specialpedagogik i förskolans systematik och praktik. De har ett stort förtroende för förskolepedagogers kompetens och verktyg för verksamheten på förskolan, boken passar för rektorer och specialpedagoger som vill ge förskolan ett organisatoriskt lyft, men den lämpar sig även för arbetslaget.

– Tanken är också att boken ska kunna vara ett stöd om du jobbar på förskola i en kommun där du inte har tillgång till specialpedagog, här får du en ingång till det specialpedagogiska perspektivet, tillägger Anna Samsioe.

En viktig punkt för förskolerektorn är att bygga en rutin där personalen får möjlighet att dryfta det specialpedagogiska perspektivet. Den klassiska vurpan är att diskussionen som var avvarad för kollegialt lärande under arbetsplatsträffen lätt råkar fastna i exempelvis schemaläggning eller vikariebehov.

– Det är också jätteviktigt såklart, men det är lätt hänt att den delen upptar alla mötena och vi missar chansen att reflektera om vad vi gjort, sett och hur vi ska tänka, säger Anna Samsioe.

En framgångsfaktor är när rektorn tydligt delar upp möten, där det ena ska handla om arbetsplatsorganisationen och den andra ska handla om utvecklingen av pedagogiken. I boken finns kapitlet Samtal som verktyg, där rektor eller specialpedagog hjälper samtalsdeltagarna att ta på sig de specialpedagogiska glasögonen, vilket möjliggör utveckling.

– Det är ibland svårt att komma ner på djupet, man kanske fastnar på det första steget. I boken har vi en trappa som hjälper samtalet till den djupgående analysen så att man får fatt i hur vi ska göra i organisationen för att komma till förändring, säger Pernilla Unevik.

Samtal som utvecklar analytiskt tänkande och förändring
Ett bra samtal kan delas in i fem faser: samtalet öppnas, förståelsen fördjupas, bakomliggande faktorer utforskas, sedan övergår samtalet till lärdomar, och avslutningsvis kopplas tanke och handling samman – se faktaruta nedan. Anna Samsioe understryker:

– Samtalsstrukturen hjälper pedagogerna att inte fastna i "det här är ett problem" utan att i stället gå djupare, analysera och hitta hållbara lösningar. Ibland kan pedagoger behöva stöd med analysen kring enskilda barn för att få syn på förändringar som måste göras i verksamheten och som gynnar alla barn. De används för att visa hur professionella samtal kan föras och hur organisationen kan arbeta systematiskt med reflektion och utveckling.

Få syn på sakerna ni faktiskt kan påverka
När rektorn eller specialpedagogen ska sätta i gång arbetet med nya utvecklingsområden – exempelvis struktur, rutiner, ledning, samsyn och analys av lärmiljön – är det vanligt att pedagogerna känner ”nej, det går inte”. Många förskolepedagoger brinner för barnen, men är stressade och frustrerade över allt från otillräckliga förskolelokaler till krympande barnpeng.

– Inte konstigt. Det är lätt att hamna i ältande under stress, det är en försvarsmekanism vi tar till, säger Pernilla Unevik.

Det finns ett omtyckt verktyg som rektorer och specialpedagoger kan introducera, och som ökar chansen till resonemang i linje med klassiska devisen ”ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”.

Kapitel åtta, om modeller som ger stöd i barnhälsoarbetet, inleds med verktyget Circle of concern som består av tre ringar. Ytterst finns sådant som ligger bortom personalens kontroll, såsom läroplanen och barngruppens storlek. Nästa inre lager handlar om sådant som går att påverka, exempelvis klimatet i arbetslaget och samverkan med föräldrarna. Innersta kärnan är sådant som går att kontrollera – exempelvis att prata med alla barn varje dag och hur man väljer att tolka ett barns intentioner.

Pernilla Unevik och Anna Samsioe har gång på gång varit med om att både rektorer och sedermera förskolepedagoger fattat tycke för Circle of concern, och tagit med modellen till reflektionsstunder för att minska risken att samtalet glider till den yttersta ringen.

– När man jobbar med utveckling och börjar se på det man faktiskt kan påverka – det ger otroligt bra effekt, säger Anna Samsioe.