"Vi behöver samordna oss, vi ska kontakta varandra"

Förhoppningen är att samverkan ska spela en huvudroll i att stävja problematisk skolfrånvaro och få slut på föräldrarnas slitsamma tillvaro som sambandscentraler. I centrum för satsningen på bättre samverkan står de skolsociala teamen, där personal från skolan och socialtjänsten tar armkrok med varandra.

En ny rapport från Skolverket och Socialstyrelsen visar att 228 av landets 290 kommuner tagit del av det statliga bidraget till skolsociala team under de tre senaste åren, dessutom tillkommer huvudmän som tillsatt skolsociala team utan att luta sig mot bidraget. Rapporten visar att sju av tio team uppges ha bidragit till att minska skolfrånvaron, och just förbättrad samverkan mellan skola och socialtjänst lyfts av många som ett av de viktigaste resultaten.

Avlastar föräldrar från rollen som mellanhand
Psykologen och forskaren Malin Gren Landell är expert på problematisk skolfrånvaro och är aktuell med nya handboken Att främja skolnärvaro och psykisk hälsa: Behandling, stöd och verktyg. Om du frågar henne vad hennes första tanke är när hon hör ordet ”samverkan” så är svaret ”samordning”.

– Det blir så mycket väntetid för barn, unga, föräldrar och familj. Vi behöver samordna oss, vi ska kontakta varandra – det tycker jag är den samverkan som behövs. Vi ska inte sitta och vänta på att alla ska göra varsin insats, utan ha en struktur för att kontakta varandra på dag ett när vi får in ett ärende om skolfrånvaro, för att prata om vilka insatser vi ska göra och hur de kan haka in i varandra, säger hon.

De senaste åren har sekretessbestämmelser mjukats upp något just för att möjliggöra samverkan mellan skola, socialtjänst, vård och polis. Nu är det allt ovanligare att det är sekretessen som sätter käppar i samverkanshjulet.

– Men vi gömmer oss ofta bakom sekretessalibit. När familjen tillfrågas om vilken information som ska delas och varför, så vill de flesta familjer att vi gör det, konstaterar Malin Gren Landell.

Många läsare är föräldrar till barn med npf och problematisk skolfrånvaro, som känner igen tillvaron som sambandscentral – hur bryts den?

– Det är inte föräldrarna som ska bryta den, jag vill med en dåres envishet säga att det är aktörerna som måste gå in och bryta det här. Varför ska föräldern tvingas axla ännu en uppgift och på någon sorts frivillig basis jobba mot samhället? När en samordnare kommer in och avlastar föräldern, så minskar också den press som gör att barnet känner sig skyldigt.

På önskelistan: Allmänbildning om varandras verksamheter
En klassisk fallgrop vid samverkansarbetet är så kallad ansvarspingis, där exempelvis socialtjänsten tycker att problematiska skolfrånvaron är skolans ansvar, medan skolan tycker skolfrånvaron orsakas av psykisk ohälsa som är vårdens ansvar, och så vidare. En bra grund enligt Malin Gren Landell är att gå in i mötet med tanken ”vad kan just jag göra” i stället för ”ni borde gjort x och y”.

– Här möts vi för att få tillgång till varandras kompetenser, inte för att göra beställningsjobb av varandra. Vi vet att skolfrånvaro väldigt sällan handlar om ett område och en enda enkel orsak. Det blir olika områden som trasslar in sig i varandra – vi behöver prata om hur vi ska bete oss på ett SIP-möte och hur vi får till ett styrkebaserat arbetssätt. Det blir ingen avlastning för föräldrar och barn om vi utsätter dem för ytterligare samhällsmisslyckanden, säger hon.

Gnissel i maskineriet kan lätt uppstå när skolan, socialtjänsten och vården inte har koll på varandras verksamheter, till exempel om socialtjänsten insisterar på att skolan ska göra insatser som ligger utanför skolans mandat. Malin Gren Landell lyfter att Karlstads universitet har låtit blivande lärare och socionomer läsa ett delmoment tillsammans, i en kurs om barn som far illa.

– När man ska samverka i känsliga frågor är det bra att ha mötts redan under sin utbildning. Det är en bra idé att i våra grundutbildningar faktiskt få mer samverkanskunskap – till exempel elevhälsa och psykologer emellan.

Behövs mer forskning om samverkan
Konsten att samverka vid problematisk skolfrånvaro är ett hjul som har behövts uppfinnas igen och igen runt om i landet, trots att ihållande skolfrånvaro varit på tapeten i över tio år. Det beror på att centrala riktlinjer och vårdprogram saknas kring problematisk skolfrånvaro, vilket i sin tur beror på att det saknas evidens för vad som faktiskt ökar chansen att eleven återvänder till skolan – just problematisk skolfrånvaro är ett ungt forskningsfält. Det finns däremot evidens när det gäller behandling av psykisk ohälsa och stödformer vid exempelvis autism och adhd, men när det gäller problematisk skolfrånvaro är det ung forskning och beprövad erfarenhet som finns att tillgå. Inte idealt, om du frågar Malin Gren Landell.

– Det är en bättre utgångspunkt att jobba utifrån vetenskap än engagemang. Om verksamheter läggs ner finns risk att de engagerade och kunniga personerna försvinner, och metoderna med dem.

Slår ett slag för styrkebaserat förhållningssätt
I början av 2025 publicerades en systematisk översikt om hur skolan kan främja närvaro, där 34 vetenskapliga studier ingick. Malin Gren Landell var en av forskarna bakom översikten, hon utsågs också till särskild utredare när regeringen för tio år sedan tillsatte en utredning om elevers problematiska skolfrånvaro.

Efter allt grottande i den samlade kunskapen om att stävja problematisk skolfrånvaro återkommer Malin Gren Landell till en nyckelfaktor – att arbeta utifrån ett uttalat styrkebaserat förhållningssätt. Detta förekommer i socialtjänsten och är vanligare utomlands, men sällsynt i svensk vård. Rent konkret handlar det bland annat om att på riktigt låta barnen och föräldrarna vara delaktiga i att planera insatser och sätta mål.

– För att det ska bli möjligt behöver professionella tänka på att till exempel möten görs tillgängliga för föräldrar med kognitiva svårigheter. Att ha bildstöd och ta pauser, ge information både muntligt och skriftligt eller att anpassa mötet så att ett barn eller ungdom känner sig bekväm, eller att en nysvensk förälder blir introducerad i mötet så att hen kan ta till sig innehållet och komma till sin rätt, menar Malin Gren Landell och lägger till:

– Styrkebaserat handlar också om att se hela barnets situation och ta hänsyn till faktorer inom olika områden som påverkar närvaro och psykisk hälsa – inte bara förklara svårigheter eller situationen utifrån ett område som skola, familj eller individ.