“Eleven får bära skolans tillkortakommande hela livet”

Rapportens dystra resultat ligger i linje med vad forskningen länge har visat. Det konstaterar Mona Holmqvist, professor i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet.

En bidragande orsak är att skolsystemet under lång tid har formats utifrån antagandet att undervisningen i det ordinarie klassrummet ska fungera för de flesta elever, trots att behoven i gruppen ser mycket olika ut.

– För dem utan intellektuell funktionsnedsättning antar man att alla mår bäst av samma undervisning, samma mål och samma krav. Jag tolkar det som att acceptansen inte har funnits för att elever med autism och/eller adhd kan ha behov som går utöver vad som är möjligt att genomföra inom den vanliga klassens ram, säger Mona Holmqvist.

Hon beskriver hur konkreta förändringar i skolsystemet har bidragit till situationen, inte minst genom att fler elever med autism utan intellektuell funktionsnedsättning undervisas i ordinarie klassrum – utan att motsvarande kompetensutveckling har följt med.

– Om lärare inte har kompetens eller möjlighet att planera och utvärdera sin undervisning i en god fysisk miljö blir det svårt att tillgodose de behov de här eleverna har. Lärarnas kompetens är avgörande, säger hon.

Svårigheter hinner växa sig stora innan stöd sätts in
När det gäller stödinsatser, som rapporten pekar på ofta sätts in för sent, framhåller Mona Holmqvist att tidpunkten är avgörande för att inte eleven ska tappa fotfästet i undervisningen.

– Att inte planera insatser alls, det vill säga att vänta och se, tenderar att leda till att eleven hamnar alltmer utanför undervisningen och får allt svårare att uppnå målen.

När svårigheterna väl har blivit omfattande är de också svåra att kompensera eller åtgärda i efterhand.

– Det är detta vi ser i slutet av grundskolan, när elever inte får fullständiga betyg. Då har det gått fel alltför länge, säger Mona Holmqvist.

Höga krav på flexibilitet
Skolsystemets utformning påverkar också möjligheterna att möta olika elevers behov, bland genom finns ett starkt fokus på teoretisk abstrakt kunskap.

– Det innebär att det även i de praktiska och estetiska ämnena genomförs skriftliga prov där elever ska resonera och skriva i stället för att skapa produkter eller uttryck. Vi har också stora krav på samarbete, flexibilitet och organisering, egenskaper som styr om elever får möjlighet att lära sig, säger Mona Holmqvist.

Ekonomiska prioriteringar i fokus...
Att utvecklingen framåt går långsamt trots att problemen länge har varit kända, kopplar Mona Holmqvist till hur resurser fördelas inom skolan. Större undervisningsgrupper och mer generella lösningar prioriteras eftersom de är mindre kostsamma på kort sikt.

– Det kostar helt enkelt mindre att ha en lokal för alla, än att komplettera med mindre lokaler för vissa elever som behöver det. Och det kostar mindre att ha lärare som har en mer generell kompetens än att kompetensutveckla lärare inom specifika områden.

…och fysisk inkludering i ordinarie klassrummet
Hon beskriver hur de ekonomiska prioriteringarna har gått hand i hand med den starka inkluderingstanken, och att ambitionen att undvika särlösningar ibland har inneburit att elevernas behov inte har fått tillräckligt genomslag i undervisningen.

– Skolutformningen måste ändras, strategin har inte gett de resultat som eleverna förtjänar, säger Mona Holmqvist.

Samtidigt visar både rapporten och tidigare forskning att det finns stora variationer mellan skolor. Vissa lyckas i högre grad anpassa undervisningen efter elevernas behov, andra saknar förutsättningar.

– Den avgörande faktorn är hur mycket pengar skolhuvudmannen anser att det är rimligt att undervisningen av dessa elever får kosta.

Noterbart är att det i rapporten från riksdagens utbildningsutskott framkommer ett samband mellan föräldrars utbildningsnivå och resultat för elever med autism och adhd.

– Resursstarka föräldrar har bättre möjlighet att ställa krav på utformningen av undervisningen för sina barn, säger Mona Holmqvist.

Långtgående följder in i vuxenlivet
Konsekvenserna för att en elev faller mellan stolarna sträcker sig långt bortom skoltiden, konstaterar Mona Holmqvist.

– Eleven får bära skolans tillkortakommande hela livet. Det blir även en betydande kostnad för samhället om unga vuxna inte kan etablera sig på arbetsmarknaden.

Tonåren en kritisk skolperiod
Det svenska skolsystemet skiljer sig från länder utanför Norden, och Finland skiljer sig från de övriga nordiska länderna genom mer utbredd specialundervisning, framför allt tidigt i skolåren. I flera andra europeiska länder finns möjlighet att göra val vid 12–13 års ålder, beroende på intressen och förmågor.

– Det är också i den åldern elever kan få större problem, eftersom de ska ha fler lärare, förflytta sig mellan klassrum och ofta hamnar på större skolor med fler intryck, säger Mona Holmqvist.

Hon tror att det i Sverige behövs flexibilitet inte bara avseende undervisningen, utan även flexibilitet på skolnivå. Olika lösningar kan behöva användas parallellt, beroende på elevernas behov.

– Det handlar om att placera elever i den lärmiljö där de har optimala, inte minimala, chanser att lära sig och utvecklas socialt.