Extra anpassningar upphör: "Inneburit lite slentrianmässiga lösningar"

Skolreformerna haglar. En av omstöpningarna som har fått varmast välkomnande av lärarkåren är skrotandet av extra anpassningar, vilka infördes 2014 i den svenska skollagen. Högstadieläraren och skoldebattören Ulrica Björkblom Agah har länge sågat upplägget.

– Jag är inte alls chockad över Pisa-mätningarna. Extra anpassningar har förvandlats till ett monster där elevens mående och föräldrars vilja fått äta upp undervisningen. Om man får vara lite överdramatisk: Vi lärare har inte fått undervisa på riktigt. En anpassning ska handla om inlärning, men anpassningarna har blivit bortanpassningar där undervisningen tas bort. Exempelvis att man ska förbise stavning, stavregler och grammatik för eleven med dyslexi, och att de ska få slippa skriva och diktera in texter, har Ulrica Björkblom Agah sagt till Special Nest.

”Dåligt system för elever med npf”
En ny undersökning från Sveriges Lärare visar att lärare upplever att stödbehovet ökar hos allt fler elever. Kritikerna har menat att de extra anpassningarna och dess dokumentation har varit ett billigt sätt för en skola att framstå som handlingskraftig, men att dyra omfattande insatser, exempelvis stödundervisning, frånhållits behövande elever.  

– De har inneburit lite slentrianmässiga lösningar som lett till ett dåligt system för att stötta elever med exempelvis npf-diagnoser som ibland behöver mer – som att sätta plåster på ett djupt sår, säger Patrik Ribe, utredningschef på Sveriges Lärare.

Kommer reformen innebära att oumbärliga anpassningar rycks ur händerna på elever med osynliga funktionsnedsättningar? Obefogad farhåga, tror Patrik Ribe och många med honom.

– Hörselkåpor, stressbollar, att ge elever särskilt utmanande uppgifter, en padda med särskild pedagogisk funktion – är inte förbjudet, utan kommer att förekomma även i fortsättningen. Det rör sig om insatser som lärare alltid gjort i någon utsträckning, men som har förstorats genom en omfattande dokumentationsapparat.

Riksförbundet Attention är kluvna. De instämmer i att systemet med extra anpassningar lett till att elever med npf inte har fått tillräckligt stöd, men befarar att tydlighet och struktur, förutsägbarhet och tillgängliga lärmiljöer framöver sjunker i kurs. Attention anser även att det behövs fingertoppskänsla i valet av stödinsatser och förespråkar dialog med eleven och vårdnadshavaren. Som exempel lyfter Attention en hypotetisk elev med problematisk skolfrånvaro, som har gemenskapen med klasskamraterna som morot. Där riskerar det utlovade uppsvinget för stödundervisning att bli kontraproduktivt.

Extra anpassningar får gå men kulturen lär bestå
Förespråkarna för extra anpassningar menar att bestämmelsen aldrig blev som tänkt. Anpassningar har kunnat sorteras in i två kategorier. Dels ”ledning och stimulans” som inte kräver dokumentation, dels ”extra anpassningar” som kräver dokumentation. Allt för många ”självklara” anpassningar i klassrummet har felaktigt sorterats in i facket ”extra anpassningar” och därför har lärare drunknat i pappersarbete.

Under de över tio åren med extra anpassningar har lärare vittnat om att de förväntas göra så pass många individuella anpassningar under en och samma lektion, att fingrar och tår inte räcker för att räkna antalet anpassningar.

En granskning från Vi Lärare pekar på ett kulturskifte som verkar vara här för att stanna. Många lärare tror att arbetsgivare, elever och vårdnadshavare förväntar sig att läraren ska erbjuda en buffé av olika arbetsformer och redovisningsformer. Och här pekar många lärare på en risk för att eleven alltid väljer minsta motståndets lag, där exempelvis svaga läsare väljer att lyssneläsa.

Nya tester ska fånga upp elever i riskzon
Hösten 2028 försvinner alltså dagens system med extra anpassningar och dess krav på dokumentation. Det betraktas som ytterligare ett steg ifrån inkluderingsidealet som växte på 90-talet, där så många barn som möjligt integrerades i ordinarie undervisning i syfte att stävja utanförskap. Nu väntas stödundervisning bli en allt vanligare syn, detta gäller ämnena svenska, svenska som andraspråk samt matematik. Ett centralt verktyg kommer bli standardiserade tester som genomförs i början av årskurs 1, 2, 3, 5 och 8 under den tioåriga grundskolan som startar hösten 2028.

– Många lärare vet redan att det finns elever i klassen som inte kan följa undervisningen, de har redan en bedömningsförmåga för det redan i dag – men vi vill införa tester för att vara säkra på att vi inte tappar någon elev, som kanske riskerar att inte kunna följa undervisningen, sa utredaren Åsa Lundkvist när hon presenterade utredningen som ledde till skrotningen av extra anpassningar.

Sveriges Lärare är positivt inställda till testerna. Utredningschefen Patrik Ribe lyfter som föredöme läsverktyget Legilexi, som är omtyckt av otaliga lärare och uppskattat av föräldrar och elever. Knäckfrågan är om skolorna kommer att ha resurser när elever i riskzon konstateras, menar Patrik Ribe.

– Jag tror man kan ta fram vettiga screeningverktyg om Skolverket får rätt förutsättningar och gör rätt bedömningar. Det som varit bekymret är att vi får syn på saker lite för sent. Oftast vet lärarna att problem finns, men inte haft system för att fånga upp det. Förhoppningen är att testerna ska rigga systemet för att fånga upp behoven, men om screeningtesterna inte kombineras med rätt resurser blir det inte särskilt värdefullt.