Den här kinesiska studien är en av de mer ambitiösa hittills i forskningsfältet. Den inleddes med att 925 universitetsstudenter fick fylla i självskattningsformuläret AQ, som mäter graden av autistiska drag. I formuläret finns påståenden såsom ”nya situationer gör mig orolig” eller ”jag föredrar att göra saker på samma sätt om och om igen”.
Därefter rekryterades tiondelarna som enligt formuläret hade allra högst respektive lägst andel autistiska drag, vilket blev totalt 123 deltagare. Dessa fick också genomföra en kortversion av ett test om femfaktorteorin, personlighetstestet som är bäst vetenskapligt underbyggt. Syftet med att inkludera femfaktorteorin var att se om extraversion och tendensen att vara tillmötesgående påverkar resultaten.
Grupper om fyra med hjärnmätningshätta
Nu har vi kommit till förutsättningarna för själva testet. De 123 deltagarna delades in i grupper om fyra, där grupperna var samkönade och forskarna säkerställt att studenterna inte träffats tidigare. I varje grupp fanns två personer som har hög andel autistiska drag, samt två personer med låg förekomst av autistiska drag. Faktumet att varje grupp bestod av fyra deltagare är en styrka i sammanhanget. Tidigare studier i fältet har bara låtit två personer mötas, vilket gjort det svårt att se i vilken utsträckning resultaten grumlas av att en individ framstår som trevlig eller otrevlig.
Varje testperson hade fått på sig en hätta som kallas fNIRS, som mäter blodtillförseln i olika delar av hjärnan. Svagheten är att fNIRS bara kan snappa upp ytlig aktivitet, så vad som pågår i djupare delar av hjärnan förblir okänt.
Experiment med tre olika steg
Testet inleddes med att de fyra deltagarna fick sitta tysta tillsammans och lyssna på en drygt sju minuter lång berättelse från en podd, så forskarna fick en utgångspunkt i hur hjärnorna reagerar på samma information. Ett kort test med fem frågor dubbelkollade att de hade lyssnat på och begripit berättelsen.
Därefter skulle deltagarna högläsa en text om geomagnetiska stormar, en ljudsignal visade hur de skulle turas om med läsningen. Att deltagarna lärt sig hur ljudsignalen funkar kom till nytta när det blev dags för det mest intressanta momentet: diskussionen. Testpersonerna skulle turas om att argumentera för vem av fem olika fiktiva personer som borde räddas från en öde ö, svarsalternativen var fasta. Deltagarna ombads att fokusera blicken på pappret de höll i, så ögonkontakt togs bort från ekvationen. Ljudsignalen visade hur deltagarna skulle turas om att berätta hur de resonerat, så ingen tog över diskussionen.
Som allra sista steg skulle studiedeltagarna uppge enskilt på papper vem i gruppen som de helst skulle vilja fortsätta umgås med.
Ytterligare bevis för att lika barn leka bäst
Så vad visade studien? De som höll med varandra om vem som borde räddas från den öde ön var mest benägna att vilja fortsätta umgås. Det överraskade forskarna att liknande åsikt var den starkaste magneten, inte liknande grad av extraversion eller tillmötesgående.
Intressant är också att individerna med hög andel autistiska drag gillade varandra i hög utsträckning, förutsatt att de höll med varandra vid öde ö-övningen. Personerna med låg andel autistiska drag drogs också till varandra.
Fynden är i linje med teorin som kallas dubbla empatiproblemet, som handlar om att missförstånd mellan autistiska personer och neurotypiker är ömsesidiga och går i båda riktningarna – och därför är det fel att enbart beskylla de autistiska personerna för den sociala friktionen. Det blir nämligen inte dubbelt så dålig kommunikation när två personer med autism ska samspela, forskning visar snarare att de trivs bra med varandra. Friktionen uppstår när neurotypiker och autister umgås med varandra.
Studien lutar sig också mot det dubbla empatiproblemets yngre och mer okända kusin, dialectical misattunement hypothesis (DMH) som hittills varit mer av en blipp på forskningshimlen sedan lanseringen 2017. En ingrediens inom dialectical misattunement hypothesis är att den smidigare interaktionen mellan exempelvis autister borde vara biologiskt mätbar i hjärnan.
Xuejun Bai har lett den aktuella kinesiska studien och förklarar varför den är motiverad.
– Vi rör oss bortom funktionsnedsättningar som synsätt och visar att individer med högre andel autistiska drag kan ha nervkopplingar som funkar annorlunda, inte sämre, vid kommunikation. Med ökande fokus på inkludering och neurodiversitet, så är det relevant att undersöka under vilka omständigheter som sociala band frodas, säger Xuejun Bai i ett pressmeddelande.
Hjärnor med autistiska drag funkade lite annorlunda
Hättan med fNIRS bjöd också på intressanta fynd. De som var mer neurotypiska delade en liknande respons på sjuminutersberättelsen, medan individerna med mer autistiska drag hade sinsemellan en mer unik hjärnrespons på berättelsen.
Under gruppdiskussionen hade de mer neurotypiska mer blodtillströmning i delar av hjärnan som förknippas med sociala förmågor. Testpersonerna med mer autistiska drag hade i stället mer aktivitet i delar av hjärnan som förknippas med kognition, fokus och problemlösning.
Varför det är så finns det två huvudsakliga spår kring. Studiens författare lyfter teorin att personer med autistiska drag använder sig av kompensatoriska strategier, att tänkandet får jobba hårdare när sociala instinkter är svagare. En annan förklaringsmodell som förekommer är att personer med autism tenderar att fokusera på att lösa uppgiften och lägga mindre vikt vid det sociala spelet, såsom samhörighet.
Framtiden: ”Kan bidra till minskad social utmattning”
Som alltid är en studie bara en fingervisning, och det behövs betydligt mer forskning som stärker bilden innan det faktiskt bevisats hur det ligger till. Studien har många begränsningar. Metoden fNIRS kan bara mäta blodets syresättning ytligt i hjärnan, inte hur neuronerna faktiskt jobbar. Dessutom är vardagen mer komplex än det konstgjorda testupplägget i ett labb. Personerna som ingick i denna studie hade inte heller diagnosen autism.
Den aktuella studien ger stöd för dialectical misattunement hypothesis åtminstone beteendevetenskapligt, men det behövs mer forskning för att stärka hypotesen med biologiska bevis. Forskarna bakom den aktuella studien vill exempelvis se andra hjärnavbildningstekniker användas, samt studier där personer med faktiska diagnosen autism ingår.
Det är en lång väg kvar innan den här forskningen så småningom kan omsättas i praktiken. Forskargruppen hoppas att studien kan bidra till att autister slutar få skulden för socialt skav samt till minskade förväntningar på att autister ska lära sig att bete sig neurotypiskt.
– Att strukturera samtal, tydliggöra turtagningen och att anpassa förväntningar kan främja både neural och social samklang. I slutänden kan anpassade miljöer – i stället för att enbart drilla individer – bidra till att minska social utmattning och göra socialt utbyte mer meningsfullt för personer med autism, säger Xuejun Bai.
Mer läsning i Special Nest:
- Forskning: Autistiska personer kommunicerar bättre med varandra
- Omvärldsspaning: Nya synsätt på autisters sociala förmågor
- ”Många problem för autistiska personer idag beror på evolutionär missmatch”
- ”Att sluta maskera är att släppa en tyngd man burit på hela livet”
- Clara Törnvall: Fyra grundregler för autistisk livskvalitet
- Så kan missgynnandet av autistiska elever få ett slut
- Monotropism vid autism – att fokusera djupt istället för brett
Liknande innehåll
Populärt innehåll idag
- Ny studie undersöker hjärnan med autistiska drag i sociala situationer
- BOSSE – Råd, Stöd och Kunskapscenter
- Kan en ny syn på arbetsminne hjälpa elever?
- "Svenska skolan borde vara bättre!"
- Tove rycker tvångsmässigt loss sitt hår
- Diagnos eller tonårshjärna?
- Ny bok: Medfödda alkoholskador kan ge upphov till adhd-symtom